Forumet - le är okej, men gråta är döden

le är okej, men gråta är döden

245 0 30
Funderar verkligen över en sak. Varför är det helt okej och inte det minsta pinsamt att skratta, men när någon gråter, så är det fjantigt? Det är två känslor, och enligt mig så borde det väl vara lika enkelt att visa båda känslorna? Jag har inga problem med att skratta öppet, varför känns det då så omoget och pinsamt att gråta i klassrummet?
Jag tycker att det är så med många saker här i världen. Man ska bara visa upp det positiva ur allting, att man kan så lätt prata om att ett nytt barn har fötts till jorden, men o, så jobbigt det är att berätta om när någon har dött. Varför?

Jag tror att det på något sätt blivit tabubelagt, att det är något man inte vill prata om, bara för att det är en jobbig känsla. Blir det lättare för att man gömmer undan den? Nej, verkligen inte, det kan jag lova er. Om man inte får gråta när man är ledsen så blir man bara ännu mer ledsen, och så blir allt bara jobbigt, jobbigare och till slut orkar man inte mer.

Jag menar för den skull inte att man ska gå omkring och deppa hela tiden, men när man känner sig nere så ska det vara okej att gråta, lika okej som det är att skratta när man är glad.
Som ni säkert märkt så har jag funderat på det här väldigt länge, och jag tycker att det är en viktig sak att ta upp. Känsla som känsla, skön eller jobbig, alla ska vara fria att visa upp dom.

Så hur ska man förändra det här? Det tycks vara en medfödd sak, att man inte ska gråta offentligt, men skratta är okej. Jag tror att det handlar om att vi måste bli mer öppna mot varandra, och visa åt andra att det är okej att skratta men också okej att gråta. Visa själv att du minsann inte är rädd för att skratta öppet, och inte heller känns det genant att låta tårarna flöda framför andra.
Antagligen tycker de flesta att man visar svaghet om man gråter, möjligtvis är det något som vi uppfostrats att tycka. Och ibland är det bra, jag skulle sannerligen känna mig ganska obekväm av att vara i närheten av gråtande folk lika ofta som skrattande.

Döden är en förlust, därför är det svårare att prata om, och i min mening, bör så vara.

Spana också in:

Viljans Triumf:

Döden är en förlust, därför är det svårare att prata om


För några kanske, men inte för alla. För vissa är det till och med nödvändigt att göra det för att orka med bördan.

Viljans Triumf:

jag skulle sannerligen känna mig ganska obekväm av att vara i närheten av gråtande folk lika ofta som skrattande


VARFÖR är det så? För att du har uppfostrats att tycka det. Är det då verkligen bra att hela Sverige uppfostras till det?
mittimellanbarn:

VARFÖR är det så? För att du har uppfostrats att tycka det.


Antagligen

mittimellanbarn:

Är det då verkligen bra att hela Sverige uppfostras till det?


Allt är subjektivt, "bra" eller "dåligt" är bara ord utan något värde, jag har ingen åsikt överhuvudtaget.
mittimellanbarn:

konstigt att du ger dej in i din fråga du inte har någon åsikt om.


Det jag försökte få fram var att även om vi uppfostrats på annat vis så skulle inte det heller nödvändigtvis vara bra eller dåligt, eftersom alla inte kan tycka likadant i en fråga så är det omöjligt att se saker i svart/vitt.
Viljans Triumf:

Det jag försökte få fram var att även om vi uppfostrats på annat vis så skulle inte det heller nödvändigtvis vara bra eller dåligt, eftersom alla inte kan tycka likadant i en fråga så är det omöjligt att se saker i svart/vitt


Jag bad inte om ett ja eller nej, ville utbyta lite funderingar bara.
Det är helt naturligt att inte vilja visa sig svag eller sårad inför en massa folk. På samma sätt som djuren går undan när de är skadade. Och det tror jag inte någon sagt åt dem att göra under deras uppväxt...

Men varför skulle det vara så viktigt för dig att man ska kunna visa alla sina känslor när som helst? Hur skulle du egentligen reagera om 14 pers står och gråter mitt framför näsan på dig och du vet inte varför?
Wilma:

På samma sätt som djuren går undan när de är skadade


Oj, det har jag inte tänkt på! Tack!! Intressant!

Wilma:

Men varför skulle det vara så viktigt för dig att man ska kunna visa alla sina känslor när som helst?


För mej är den här frågan viktig eftersom jag (va fjong, det spelar ju ingen roll vad jag skriver, jag är ju anonym här) har lätt för att gråta, och jag känner inget behov av att gömma mitt salta vatten. Det har folk mycket svårt att acceptera och fine, jag kanske är galen, men varför får andra skratta utan att någon bryr sej?



Wilma:

Hur skulle du egentligen reagera om 14 pers står och gråter mitt framför näsan på dig och du vet inte varför?


Om fjorton personer står framför mej och skrattar så frågar jag varför.
Om fjorton person står framför mej och gråter så frågar jag varför.
mittimellanbarn:

men varför får andra skratta utan att någon bryr sej?


Utan tvekan så bryr sig folk om att andra skrattar. Antingen blir det irriterade över att några andra har kul, eller så skrattar de med dem.

mittimellanbarn:

Om fjorton person står framför mej och gråter så frågar jag varför.


Om man gråter så är det antagligen något mycket personligt som man kanske inte talar om sådär öppet. Vilket gör det lite svårt att ta reda på varför dessa 14 personer står gråter.
Frustrerande och jobbigt.
Wilma:

På samma sätt som djuren går undan när de är skadade. Och det tror jag inte någon sagt åt dem att göra under deras uppväxt...


Nej, men dem har antagligen kunnat observera det beteendet hos äldre djur i den situationen under deras uppväxt och lärt sig på det viset istället.

mittimellanbarn:

Jag bad inte om ett ja eller nej, ville utbyta lite funderingar bara.


Jag har inte tänkt tillräckligt mycket på det för att ha några specifika funderingar.
Viljans Triumf:

Nej, men dem har antagligen kunnat observera det beteendet hos äldre djur i den situationen under deras uppväxt och lärt sig på det viset istället.


Men det handlar ju om att inte visa sig svag. Ett skadat djur råkar illa ut. Vilket förmodligen en person som står och tjuter 24/7 också skulle göra.
Wilma:

Antingen blir det irriterade över att några andra har kul, eller så skrattar de med dem.


Varför kan man inte göra så när någon gråter då? Ge en behövande kram och gråta med honom eller henne?
And wotte, ofta någon blir irriterad på någon som skrattar?


Wilma:

Om man gråter så är det antagligen något mycket personligt som man kanske inte talar om sådär öppet. Vilket gör det lite svårt att ta reda på varför dessa 14 personer står gråter


Åter igen, det där kan gälla för vissa men inte alla. Om jag gråter så ser jag det som bra om någon kommer och frågar hur det är.
mittimellanbarn:

And wotte, ofta någon blir irriterad på någon som skrattar?


Jag kan lova dig att det finns personer som irriterar sig över sådant. Tyvärr.

mittimellanbarn:

Om jag gråter så ser jag det som bra om någon kommer och frågar hur det är.


Och om du gråter för att du blivit slagen hemma, eller för att din mamma druckit sig aspackad varje kväll i 5 års tid. Skulle du vilja dela det med någon ganska så främmande person då?

Viljans Triumf:

Ja, men dem har ändå lärt sig det genom observation av artfränder


Jag tror att det är en instinkt.
mittimellanbarn:

Om jag inte hade velat det så hade jag inte gråtit offentligt.


Nej precis. Då gråter man inte offentligt. Det är inte för att det är tabu-belagt.

Men det är klart att man skulle vilja ha stöd från omgivningen oavsett de vet orsaken till varför man är ledsen eller inte. Det är ju en självklarhet. Men tänk dig vad svårt det skulle vara att stötta en person som dagligen mår dåligt utan att du vet varför.
Wilma:

Det är inte för att det är tabu-belagt


Fast om man VILL dela med sej av tårar, så får man inte det heller.

Wilma:

Men tänk dig vad svårt det skulle vara att stötta en person som dagligen mår dåligt utan att du vet varför.


Tänk, jag vet hur det är. Det är kämpigt men dom fina stunder man får är värd mer.