Forumet - lever med ångesten som snart tar livet av mig, olcykligt förälskad i en kille som vill skada mig

lever med ångesten som snart tar livet av mig, olcykligt förälskad i en kille som vill skada mig

123 0 14
Nu skall jag berätta min historia för er, historian om varför mitt just nu är sabbat, och varför jag går runt och är rädd för att råka riktigt illa ut. Jag vet att 90% av alla kommer trycka bort denna tråden som är skriven av en desperat ångestfylld tjej på 16 år.

Jag har alltid haft problem med kärleken, jag tröttnar på killarna efter endast någon vecka, jag har skert haft ett 10tal killar som jag tänkt "amen han kanske det funkar med ju!" men såfort jag kysst dem och dem börjat gilla mig så tröttnar jag.

Jag minns första gången jag pratade med honom, det var kallt och det var februari månad. Vi smsade endast och pratade i telefon för han satt på behandlingshem, eftersom han umgicks i rätt sjuka kretsar, trots detta hade vi rätt många gemensamma vänner. Men jag förstod direkt hur speciell han var, jag föll för hans sätt att trycke ner några knappar på en mobil. Jag borde tänkt till redan då, hur det skulle blitt ifall jag träffat honom. Men efter någon månad tog vår kontakt bara slut.
Han började hålla på med min vän, det var inget jag mådde direkt dåligt över, trots att jag tyckte det va rätt tråkigt, för jag tyckte han såg otroligt bra ut, och jag föll för att han var en "badboy".

Men på sommarlovet reste min vän utomlands i 3 veckor, och då kom han till mig, han började smsa och vi sågs, han sov hos mig tillsammans med några andra, och alla märkte att det var något mellan oss. Han var så underbar, jag umgick mer och mer med honom, han hade kommit ut från behandlingshemmet och vi var ofta hemma hos mig, vi sov där med andra i början, men såsmåningom började vi sova över ensamma.
Jag försvann in i värld av bubblor i magen och hyperaktivitet, ja , en värld av ren jävla lycka.
Han var så otroligt speciell, han sa att han trodde på mig, han fick mig att tycka att jag var snygg och att jag kunde gå egenom precis vad som helst. han fick mig att känna mig trygg. för första gången i hela mitt liv blev jag kär, och jag tröttnade inte på honom, åhnej. Det gick 2 månader och somamrlovet började gå mot sitt slut. Min vän hade kommit hem för längesedan och ahn ägnade inte en blick åt henne. alla såg att vi två funnit varandra. Jag var så lycklig, och vi tog allt så långsamt, det tog flera veckor innan han kysste mig för första gången.

Jag minns första gången han kysste mig så väl, jag minns också första gången han berättade att han hade känslor för mig som igår, jag minns första gången vi somnade tillsammans, och han hade sina armar tätt omkring mig. Jag minns också nätterna när jag hade svårt och somna, då låg jag och lyssnade på hans lugna andetag och hans starka beskyddande armar runt min midja. och tillslut somnade jag lugn, och otroligt lycklig.

Han ville ta det hela vägen efter ett tag, han ville bli tillsammans med mig, göra det officiellt, men jag backade. Jag var rädd för vad alla skulle tycka, han hade en massa emot sig, eftersom han var en äkta badboy i sjuka kretsar. jag älskade honom vid detta laget, men jag var så feg. Hans ex som var en helt flippad tjej började hata mig eftersom jag och han nu hade något och hon fortfarande var kär i honom. Tänk om jag visste då hur mycket jag skulle ångra att jag inte sa "ja" direkt.

I slutet av sommarlovet resta jag utomlands, precis som min vän hade gjort. Och plöttsligt hörde han inte av sig på varken facebook eller telefon. Jag såg hur han började flirta med andra tjejer över facebook och det förstörde hela min resa, jag älskade honom så jävla mycket. Men jag tänkte att det skulle lösa sig när jag kom hem.

Efter 10 dagar stod jag på arlanda flygplats och skulle hem till huddinge. Jag märkte redan då hur allt var förändrat, vi bråkade en massa, typ hela tiden. Och bara 4 dagar efter jag kommit hem så bestämde han sig för att vi bara skulle bryta allt och inte snacka mer, jag fixade det inte.
Dagen efter sprang jag med ångesten i halsen till min bästavän och satt där och grät och frågade om råd. Tilsllut kunde jag inte hålla mig längre utan skrev ett sms om att jag behövde honom. han kom tillbaks till mig och sa att han fortfarande ville ha mig, men han var helt annorlunda, han skrev inte längre några sms till mig, och han var otroligt kaxig och elak när jag väl kontaktade honom.

Den 28e augusti så var han som värsta, han fick mig att börja gråta så elak han var, och då bröts vår kontakt ännu en gång, den kvällen började han sprida en massa videoblogg filmer på mig från min gamla blogg över Facebook och kalla mig för "pinsam tjej" och "allt en kille vill ha... haha äh vänta, kanske inte".
Och han skrattade bara när jag ringde honom och skällde ut han gråtandes.
jag slutade prata med honom då, men en vecka senare så gick han till min allra närmaste vän och berättade en massa saker för henne som jag sagt i förtroende till honom. han försökte få henne att bryta vår vänskap så att jag skulle må ännu sämre, och det var bara början. Han gick till massa av mina vänner och försökte få dom att hata mig. Och för några dagar sedan och han och hans kompis hem till mig och sa att deras 25åriga vän va as arg på mig och skulle ta sig in i mitt hus och slå sönder mina saker. han ljög för mig den kvällen, rätt upp i mitt ansikte, trots att han såg på mig när jag nästan svimmade av rädsla, han skrattade mig bara rätt upp i ansiktet. Och när jag gick tills kolan dagen efter hade dom sprayat ner hela min port med graffiti.


han kommer fortsätta jag vet, det, han försöker förstöra hela mitt liv.

Problemet är att jag fortfarande älskar honom, jag ligger fortfarande med ångest på kvällarna och önskar att han ska höra av sig, jag saknar hans kärlek och min mobil känns så tom. Jag vill ha honom så jävla mycket. Jag älskar denna killen och jag kan knappt äta längre för att jag mår så dåligt över att han har lämnat mig.
Det är idag 2 veckor och 2 dagar sedan vi pratade sista gången och om några dagar ska jag börja gå hos pyskolog för att få hjälp med min olyckliga kärlek.

Jag behöver era peppande råd? om npgon vart i samma situation? eller något upppiggande?

snälla ni som läst detta, försök hjälpa mig...
shit va mycket text för ett rätt litet problem
du har träffat en kille som inte kunde ta ett nej och har ju bestämt sig för att sabba massa för dig
Är han värd dig då? Nej, skit i honom och hitta någon som kan behandla dig väl istället för någon liten fjant som ska hålla på o lacka ur så fort du säger nej. Jag tror du är mer kär i kärleken faktiskt.
Det går över, jag lovar. Han ska bara lugna ner sig och dina känslor ska bara svalna av.
elinmyrbäck:

Jag älskar denna killen och jag kan knappt äta längre för att jag mår så dåligt över att han har lämnat mig.


Vad är det du saknar egentligen?
Det han är eller din fantasi om honom som den perfekta pojkvännen?

Han behandlar dig som en påse bajs.
Förträng, ignorera, glöm bort!
Hur fan kan du vilja vara ihop med någon som är dum i huvudet? Grattis, du fick några månader med honom, direkt efter att han flirtat med en annan tjej, och direkt INNAN han flirtar med andra.

Hur fan kan du fortfarande gilla honom efter det? Uppenbarligen är du förblindad av "kärleken" och kan inte se hans dåliga sidor, lär dig det, för annars kommer det kosta dig i framtiden.

Hur då frågar du? Ptja, det finns tjejer som du- som dras till idioter med droger, misshandel m.m, som förlåter och förlåter mannen trots att han är ett svin. Vill du vara tjejen som blir misshandlad om 10 år när du bor med en kille? Vill du vara tjejen som säljer sig på gatan för att någon pimp skall få pengar? Vill du vara tjejen som drogar ner sig för att slippa ångesten? Eller vill du lära dig nu och slippa det?

Det du behöver göra är att tänka lite logiskt på det hela, för det gör du inte om du fortfarande älskar honom.

Och om han trakasserar dig och får dig att känna dig obekväm - anmäl honom.

Spana också in:

herregud, du är 16 oh har varit kär för första gången, ta dig samman!
ditt liv är knappast förstört, du kommer hitta någon annan osv, osv.

ingen här kan hjälpa dig, då måste bara låta det ta den tid det tar och vara ledsen ett tag så går det över. bryt kontakten med killen helt, ta bort honom som vän och svara inte på hans sms. svårare än så är det egentligen inte, när man väl lyckats få perspektiv på saker, det kan dock ta sin tid.
elinmyrbäck:

snälla ni som läst detta, försök hjälpa mig...


Åh gud, lilla flicka, jag lider med dig. vi alla har haft jobbig kärlek någongång. Men det han gjorde mot dig förtjänar du inte. så jävla dum i huvudet han är. jag förstår att du fortfarande gillar han, för man kan inte kontrollera sådant. men du får försöka minnas allt dåligt han gör och börja hata honom. på så sätt kommer du sedan kunna glömma honom. du är värd någon mycket bättre. han behandlar ju dig jättedåligt. och du är fortfarande ung, låt inte en sådan som honom trycka ner dig. du ska leva livet och vara glad, du har hela livet framför dig. och tro mig kärlek kommer, så oroa dig inte för det. Det finns alltid någon för alla, men just han verkar inte vara den personen för dig. så håll huvudet upp och låt han inte trycka ner dig som sagt. vem fan är han lixom så han ska komma och förstöra ditt liv.
Buddah:

Tonårsdrama måste vara det töntigaste som finns. Speciellt när det berättas i sann Paradise Hotel-anda. [love]


Nej tycker inte jag, kommer ihåg hur svårt det kunde vara när man var yngre och osäker på sig själv [sad]

Det verkar som om killen är ett riktigt praktexempel på en blivande missbrukare/kvinnomisshandlare/socialfall som du nog gör bäst i att hålla dig undan ifrån. Väldigt tråkigt att han är en så pass tragisk människa att han måste förstöra för dig. Har du någon vän eller släkting som du litar på och som är lojal mot dig? Satsa på att umgås mycket med den personen. Glöm inte: människor som vill göra andra ledsna/arga = tragiska och osäkra på sig själva