Forumet - Liberalismen är död

Liberalismen är död

378 0 37
I en klassisk text av Peter Englund (numera ständig sekreterare) vid namn "När föll Rom? När föll vi?" om hur romarna inte förstod att romarriket föll år 476 och ställer sig frågan när framtida historiker kommer att datera vår egen civilisations fall.

Människor är ofta historielösa, de flesta ser inte tillvaron i ett historiskt sammanhang och är medvetna om de stora tendenser som sveper över samhället, fast man upplever förändringarna hela tiden. Socialdemokratin insåg sent att den dog, liberalerna är i dag inte medvetna om att liberalismen i princip är över ty människor förändras själva i linje med den större utvecklingen och inser knappt sin egen förändring.

Salka Sandén formulerar det bra:

Jag har uppfattat saken rakt motsatt mot Jesper. Under mina barndomsår på 70- och 80-talen var Sverige i grunden sekulärt, det rådde socialdemokratisk hegemoni och religion var en privatsak för den som trivdes med det. 90-talet innebar ett trendbrott. Nyliberalismen och postmodernismen drog fram. De var överbyggnaden i en ekonomisk förändringsprocess: privatiseringar, införandet av helt nya nivåer av osäkerhet på arbetsmarknaden, etableringen av stora grupper reservarbetskraft i projekt och bemanningsföretag, massarbetslöshet som vapen mot arbetsrätten, etablerande av ett serviceproletariat och så vidare och så vidare. Om nyliberalism och postmodernism (med dess märkliga avart värderelativismen: “om det är sant för dig så är det sant”) var den politiska teori som marknadsförde förändringen, så var New Age dess religiösa yttring. Allt var en marknad, man kunde ta för sig från det religiösa smörgåsbordet, inget var mer fel eller rätt. Individen var i fokus med sitt Val. Liberalismen drog med sig nyandlighet, både därför att det ideologiskt inte fanns något för den att invända, och naturligtvis i än högre grad därför att den medförde en social och ekonomisk otrygghet. En otrygghet som skrek efter tröst. Vid sidan om Nattväktarstaten var den småflummiga allätarandligheten ett mindre repressivt svar på de sår man medvetet tillfogade stora grupper i Frihetens namn. Den förödande kritik och det motstånd liberalismen dragit på sig från socialistiskt håll är både berättigad och högst begriplig.

På 00-talet däremot har en helt annan trend än liberalismen växt sig stark. Inte minst under de allra sista årens öppna kris. Det är konservatismen som idag tagit över rodret. Det finns många orsaker till det. De öppna politiska och sociala konflikterna och de växande klasskonflikter 90-talets tokliberalism fört med sig skapar rädsla och längtan till det svunna, traditionella och förment enkla och okomplicerade bland vinnarna och ett behov av trygghet och tröst bland förlorana i samhällets ekonomiska system. Diverse propaganda för skräck och panik, vaksamhet och moralism har pumpats ut i mer än tio år nu. Farliga muslimska terrorister, gatuvåld, klimatkatastrof, pedofiler, illuminati och mycket annat hotar konstant vår trygghet heter det. Vi måste köpa säkerhetsdörrar, återvinna mjölkpaket och ringa snuten om någon glömt en väska på tåget och ändå är det aldrig nog. Undergången kommer i alla fall. En hel generation är uppväxt i pessimismens tecken, vi kan inte drömma om att få det bättre det tål inte miljön. Det finns inte lösningar, det finns problem. Dessutom har borgerligheten mycket att förklara när 90-talets stålhårda klasspolitik ändå bara pumpat ytterst tillfälligt liv i ekonomin, och krisen nu är öppnare och djupare än de flesta av oss upplevt under en livstid.

Därmed har den religiösa vinden fortsatt, men ändrat riktning. Bort från det liberala 90-talets lättsammare gör-som-du-vill-andlighet och tillbaka till de beprövade gamla religionerna. Nu är tusen år av förtryck, tionde, husförhör, sexualfientlighet, stigmatisering av oäkta barn, häxbål och korståg glömda och förlåtna. Religion, tradition och moral hägrar som lösningen på samtidens “förfall”. De nykonservativa ideologerna kommer från så många håll att det kan vara svårt att se den gemensamma trenden bakom. Konservativa katoliker, primitivister, islamister, Jan Björklunds skolpolitik, identitärer, fanatiska sionister, sverigedemokrater, radikalkonservativa, djupekologer och särartsfeminister, för att bara nämna några. Naturligtvis sköljer de nymoralistiska och konservativa tidsvågorna in en bit över alla stränder även vänsterns. Därför kan det vara bra att se upp lite och släppa fixeringen vid liberalismen, den fixeringen är redan gammal.
Det jag undrar är varför människor lockas av konservatism då man i historien har sett de dåliga sidorna med sådana ideologier och tankar? Liberalism eller konservatism innebär ingen större skillnad för kapitalet, ändå lyckas de manipulera människor till att se endast dessa två alternativ.

Spana också in:

Spartakus:

Om nyliberalism och postmodernism


Fast postmodernismen är ju egentligen en ganska antikapitalistisk filosofi? Kapitalismen förutsätter ju en jävla massa objektiva sanningar och likformighet för att fungera. T.ex. så förutsätts ju alla ha samma möjligheter att bli rika om de bara jobbar hårt. Postmodernismen bryter ju det och säger "Nä, det där är bullshit. Du måste se till det individuella fallet och inte till någon slags knäpp 'objektiv' sanning osv." Postmodernismen är ju väldigt individualistisk, men inte nödvändigtvis kapitalistisk. Jag skulle nog kalla mig själv postmodernist och jag är långt åt vänster.

Sen vet jag inte om jag egentligen tycker all konservatism är nödvändigtvis dålig. Fast då snackar vi ju snarare konservatism i stil med att man ska ta hand om jorden och inte exploatera sönder den och att man ska leva "lagom", dvs. inte slösa i onödan med resurser och inte överkonsumera. Konservatism som ideologi är ju väldigt knäppt. Men jag blev i stort sett vänster från början p.g.a. att kapitalismen är så "omoralisk" (tänkte skriva omänsklig men det är ett ganska knäppt ord. Omoralisk blir ju lite fel det med dock. :P), att djur behandlar som en handelsvara, att vinstintresse går före miljö och hållbar utveckling, osv. Jag är väl egentligen inte ute efter att alla ska bli rika och kunna konsumera ohejdat, utan snarare för att förhindra rikas möjlighet att leva så ohållbart och inkräkta på så mångas frihet. Men det jag menar är att jag tror egentligen denna motreaktion mot kapitalismen är jävligt bra för vänstern även om den även gynnar konservativa knäppgökar.

(bara för säkerhets skull: Jag är inte primitivist. Vet hur bashade de brukar bli av annat vänsterfolk. :P)
iosib:

jag anser fortfarande att din ideologi är för nära liberalismen, precis som du anser att min ligger för nära fascismen.

nu var det mest så att jag hade spam-zzz på ctrl+v och utnyttjade det...


[bigsmile]

Tycker väl iofs inte du ligger nära fascismen utöver att du är väldigt auktoritär av dig. Är mest kul att retas.