Forumet - Lite tankar om parkour

Lite tankar om parkour

2697 0 22
Hej, jag registrerade mig på forumet idag. Mest för att berätta om parkour, men även för att verkligen titta in forumet för att se vad det är för sorts forum.

Den lilla text jag har skrivit här handlar om parkour. Det är lite av det jag lärt mig; förhoppningsvis respekterat ihoplagt. Det är skrivet av mina tankar denna kväll så små stav- och gramatikfel kan finnas.

Det jag tänkte berätta om är helt enkelt om parkour. Det är inte historian om parkour utan mer parkour i sig. Det kan vara lite odetaljerat beskrivet eftersom jag rakt av tagit det från mina tankar.

Orsaken till detta är den felaktiga synen på parkour då många anser att ''parkour är att hoppa mellan hustak, och göra volter (som för den delen inte är parkour) och vara allmänt cool.''

Det kan för vissa ses som en lång och dryg förklaring och för andra informativ och intressant. Det känns som att lätta på sig själv genom att skriva mina tankar och lite om Le Parkour. Om det är några frågor så kan jag försöka besvara dem så gott jag kan, om jag kan.

Parkour handlar om att kunna röra sig obehindrat genom alla miljöer, dvs inte enbart genom att hoppa mellan hustak eller att vistas i städer. Det handlar om att anpassa sig till omgivningen oavsett om det är betongens värld eller skogens. Sättet man rör sig på skall läras in sakta från grunderna; att kunna gå, springa, klättra och balansera. Med ''gå'' menar jag att du kan gå balansgång på ett räcke en halv meter ovanför marken, eller att gå på ett räcke fem meter ovanför marken. Med springa menar jag att du kan springa i balans, springa på ojämna underlag, hala underlag, i djup snö etc.

Det handlar om att på ett diciplinerat och försiktigt sätt öka sin förmåga att kunna röra sig smidigt, snabbt och kontrollerat genom diverse miljöer med endast kroppen som hjälpmedel. Det är du själv VS din omgivning, dvs parkour är inte tävlingsinriktat. Det handlar om att bygga sig en fysiskt och mentalt stark kropp för att kunna ta sig över hinder - Hinder som förr eller senare kommer att dyka upp i det verkliga livet. Att kunna anpassa sig, vara lugn och harmonisk och försöka se hinder som en möjlighet istället för en barriär. För varje hinder du hanterar, desto större växer ditt självförtroende.

Det handlar, precis som i gymnastik, om diciplin och kroppskontroll.
Bara för att man hoppar från ett hustak till ett annat så behöver det inte vara parkour. Det är den neutrala sättet du gör det, den mentala förståelsen om filosofin och konstformen, att förstå varför man tränar. Det är ett sätt att tjäna självförtroende, bygga sig en stark kropp både fysiskt och mentalt för att kunna använda dessa egenskaper för att hjälpa andra i svåra situationer.

Det handlar om personlig vetenskap om sin egen kropp. Det sätt lär dig att vara försiktig och kunna bedöma om vad du klarar av, både mentalt och fysiskt. Ett lätt missförstånd är att många verkar tro att ''Så länge man vågar så är det O.K.'' vilket inte stämmer. Det handlar om diciplin. Att du, inom dig själv kan säga att ''Jag är säker på att jag klarar det.'' inte att ''Jag prövar, och ser vad som händer.''

Passion, sättet du rent av känner av rörelser, hur du ser arkitekturen.. Passion och vetenskap för vad du gör.

Personligen när det gäller skador är det värsta jag har fått en smalbenssmäll vilket är vanligt i början. Däremot har jag flera polare som spelar fotboll och har dragit på sig massor av skador. Parkour är minst lika mentalt som fysiskt. Detta märker man inte till en början. Då man börjar förstå sig på filosofin, då man känner av parkour i sig, inte enbart fysiskt utan man känner det lixom inom sig. Då man lär sig känna sig själv och börjar tro på det man gör och tänker inom sig.

Parkour är så neutralt det kan bli. Det är ett faktum att vi har parkour, som själva rörelsesättet, inom oss. Då vi är liten vill vi automatiskt börja krypa. Börja gå. Börja springa. Börja hoppa. Börja klättra..

En gång då jag tränade såg jag något fantastiskt. Trottoarkanter består som sagt av flera ihoplagda stenar och jag ser på en unge som precist hela tiden hoppa mellan dessa stenar som om sprickan mellan dem vore ett stup.. Det är inget spektakulärt hopp, men han gör det med inlevelse gång på gång. Han går balansgång på trotoarkanten..

Det är så neutralt det kan bli. Vi alla föds med parkour (som rörelsesätt) inom oss. Det som stoppar oss att fortsätta röra oss på detta sätt är p.g.a dom normer vi skapat. Man går inte balansgång på trottoarkanter. Man hoppar inte... Ett staket betyder en gräns, där man måste gå runt.

Man är instängd då det kommer till städer. Vad har en vägg för uppgift mer än att den skyddar något på insidan? Rent fysiskt så används aldrig väggar, staket etc. till något speciellt. I parkour ser jag allt möjligt. Jag känner mig fri.

Man bryter mot alla tråkiga normer. Man lär sig att uppskatta det lilla som finns runt omkring en. Man lär sig mer om sin kropp, sitt sinne och sig själv. Man lär sig att vara försiktig.

För mig är jag alltid konfunderad över om parkour är en sport.
Parkour beskrivs enklast enligt mig som... Parkour. Det är så svårt att beskriva för folk vad det är, och det är uppenbarligen en faktor till att alla säger ''Man hoppar mellan hustak'' och liknande. Dock så är det så, så mycket mer. Mycket mycket mer än vad jag har skrivit ovan. Det är verkligen svårt att säga om parkour är en sport eller inte. Det vore som att säga att exempelvis meditation är en sport. Det är inte ens tävlingsinriktat. Det handlar om dig själv som traceur (*parkourutövare).

Efter mina år då jag har tränar har jag insett att parkour i första hand inte handlar om fysisk rörelse utan om mental rörelse inom dig... Parkour var djupare än jag någonsin ens kunde tro.

Jag har blivit possitivare, lärt mig lita på mig själv mer, jag har lärt mig mer om min kropp, jag har fått en fysiskt stark kropp, jag har mentalt sätt blivit lugnare och tänker mer.. Jag har äntligen förstått vad som menas med att parkour är en förberedelse på livet, ett sätt att leva, ett sätt att tänka och göra saker.

Spana också in:

iddqd:

tl;drParkour är farligt förresten. En jag känner spenderade ett antal veckor i rullstol på grund av det, och han hade ändå skills.


Hur gick det till?

Det beror helt på hur man definerar ''farligt''. Det beror helt på hur man tränar. Det finns ett visst sätt att tänka, det finns ett visst sätt att träna på. Parkour är, precis som jag skrev inte farligare än gymnastik, fotboll etc. Genom att man tränar så blir det säkrare, men dock aldrig fullt säkert - precis som med allt annat.

Det går inte att förneka att folk har dött i parkour. Det går heller inte att förneka att folk har dött för att de inte lagt märke till vad de går på. Jag själv har aldrig haft några skador mer än någon smalbenssmäll.

Det är alls inte många traceurs som skadar sig. Med traceurs menar jag traceurs inte människor som planlöst hoppar runt som galningar, människor som inte vet vad parkour är eller vad de håller på med. Utan seriösa utövare.
iddqd:

Han skuttade ner från hög höjd och landade fel. Det var skoj, för han var normalt sett längst i hela jävla skolan, men nu hamnade han i rullstol.


Precis det jag ville komma fram till. Allt för många nybörjare tar sig an stora drop. Nej, för den delen är man inte en rutinerad traceur för att man kan flera tekniker. Däremot har man lyckats om man har byggt upp sin kropp rejält.

Han dropade från för hög höjd. Alldeles för många människor verkar tro att kroppen pallar av höga drops, att det är säkert så länge man tror att man klarar det och så länge det inte känns. Det är bara allmänt dumt att gå omkring att tro att sådant inte är farligt. Sure, det är många inom pkvärlden som gör det, men det görs väldigt, väldigt sällan säkert, effektivt, på reflex och vana.

Att ens dropa alls från början är meningslöst. Man förstör kroppen eftersom den verkligen inte är van med det. Hård fysisk träning, hård stretching och upprepningar av diverse tekniker tiotusentals är den säkra vägen att gå.

Det största misstaget i parkour är nog att utvecklas för fort.
iddqd:

Vad jag vet var han knappast oerfaren. Tror snarare han hoppade på ojämn mark eller liknande och trampade fel.


Han hade inte kontroll över det han gjorde om man t.o.m. landade fel.

Libertad:

OnT: Har alltid tyckt parkour är skithäftigt, men skulle aldrig palla hålla på med det själv. Jag är så harig och otränad.


Du behöver varken vara vältränad eller ''modig'' för att börja träna parkour. Man börjar på sin egen nivå och utvecklas sakta. Eftersom det inte är tävlingsinriktat finns det ingen press på en heller.
iddqd:

Vad jag vet var han knappast oerfaren. Tror snarare han hoppade på ojämn mark eller liknande och trampade fel.


Han hade inte kontroll över det han gjorde om man t.o.m. landade fel.

Libertad:

OnT: Har alltid tyckt parkour är skithäftigt, men skulle aldrig palla hålla på med det själv. Jag är så harig och otränad.


Du behöver varken vara vältränad eller ''modig'' för att börja träna parkour. Man börjar på sin egen nivå och utvecklas sakta. Eftersom det inte är tävlingsinriktat finns det ingen press på en heller.
iddqd:

Vad jag vet var han knappast oerfaren. Tror snarare han hoppade på ojämn mark eller liknande och trampade fel.


Han hade inte kontroll över det han gjorde om man t.o.m. landade fel.

Libertad:

OnT: Har alltid tyckt parkour är skithäftigt, men skulle aldrig palla hålla på med det själv. Jag är så harig och otränad.


Du behöver varken vara vältränad eller ''modig'' för att börja träna parkour. Man börjar på sin egen nivå och utvecklas sakta. Eftersom det inte är tävlingsinriktat finns det ingen press på en heller.
iddqd:

Vad jag vet var han knappast oerfaren. Tror snarare han hoppade på ojämn mark eller liknande och trampade fel.


Han hade inte kontroll över det han gjorde om man t.o.m. landade fel.

Libertad:

OnT: Har alltid tyckt parkour är skithäftigt, men skulle aldrig palla hålla på med det själv. Jag är så harig och otränad.


Du behöver varken vara vältränad eller ''modig'' för att börja träna parkour. Man börjar på sin egen nivå och utvecklas sakta. Eftersom det inte är tävlingsinriktat finns det ingen press på en heller.
iddqd:

Man har inte heller kontroll om man lyckas kvadrupelposta.
Dessutom kan det vara jävligt svårt att bedömma underlaget. Kan ha varit en sten som inte syntes pga gräs eller liknande.


Vad har det att göra med ämnet? Det laggade, och det blev flera posts (kan ses eftersom alla är skrivna 17:03)

Hur som helst så tror jag allt för många tar sig vatten över huvudet då dom tränar. Har svårt att ta utövare som skadar sig så rejält seriöst. Visst, om han hade tränat tio år och hade hamnat i rullstol, men bara ett par år.. Då är inte ens kroppen fysiskt redo för det han gjorde.
Gillade verkligen din text [y]

Jag är själv väldigt intresserad att prova på parkour eftersom jag alltid tyckt om att använda min kropp till att göra nya saker och att utmana min omgivning för att liksom expandera det vanliga livsmönstret och ta saker till en hel ny nivå. Jag förstår att man lätt kan tänka sig Parkour som något filmaktigt men jag läser i din text så som det verkligen är och det är att det är väldigt personligt egentligen med hinder som inte behöver vara att hoppa från ett hus till ett annat.

Dock tycker jag att det verkar fett coolt i alla fall och jag får känslan av att jag skulle kunna känna mig väldigt fri. Ska ta kontakt med en lokal förening och se om det här med Parkour faller mig i smaken. Hare bra! [wink]
Cyper:

Wall Of Text


Tyckte inte helt om din text, men den hade vissa bra delar.

Jag håller med om självförtroendet och den gradvisa individuella utvecklingen, och att det är svårt och jobbigt att definiera parkour för någon som frågar.

Men jag tycker du gör för stor grej av det, visst det är grymt skönt att utöva parkour, och det finns allehanda fördelar men jag blev avskräckt av din text. Man behöver inte vara varken smart eller stark, på något sätt, för att kunna börja med parkour, det är som en lek, en lek som alla kan leka.

[party][love]