Forumet - livrädd för döden

livrädd för döden

1284 0 119
Hej! nu blir det sommar o jag fyller år snart. D kan vara en glädje för många att fylla år men för mig påminner det bara om att tiden går fort och att jag kommer dö förr eller senare. Då känns allt bara helt meningslöst vare sig d gäller relationer lr mål i livet. Vi kommer ju ändå dö o då spelar allt sånt ingen roll. Döden är för mig att inte finnas till vilket betyder ungefär som att sova utan att drömma o utan att kunna vakna. Det gör mig så fruktansvärt rädd att jag har funderat på att ta livet av mig bara för att det inte spelar någon roll. Borde förmodligen prata med en psykolog men dom är ju som bekant lediga under sommarn. Jag har därför varit välldigt instängd under långa perioder av och till. Hjälp mig!! Övertyga mig att det finns liv efter döden på nått sätt! så jag kan leva på riktigt. Förmodlingen är jag så rädd för döden att jag är rädd att leva. Känner ibland som Freddy Mercury i Bohemian rhapsody: "I don't wanna die, sometimes I wish I wouldn't been born at all"

Spana också in:

variabel:

onT, tycker existensen är läskigare än döden. döden är inget att vara rädd för öht, eftersom man ändå inte kommer vara medveten om något. acceptera!


Det är ju sant men tanken att inte existera skrämmer mig oerhört mycket, även fast d är rätt logiskt att man bara är en biologisk maskin. Läste i Illustrerad vetenskap för några år sedan att vi inte har någon fri vilja hlr vilket och så visar att vi bara är en massa atomer[cry]
Sagitta:

Samma här. [sad] Speciellt hemskt är det när farmor och farfar fyller år för jag orkar inte uppleva att de kommer dö... jag är där så ofta.



Min farfar dog när jag va 4 o min morfar dog för 2 år sen. Tänk vad mycket tid man saknar med dom. Saknar båda väldigt mycket


Ricochet:

Det har redan funnits en (lång) tid då jag inte existerat, och den hade jag inga direkta problem med.


Kan inte säga att jag hade det hlr men jag vet inte vad som hände innan, hur det kändes att inte finnas, om det bara är som en drömlös sömn så är det ofattnbart för sen när man ligger i sin sjuksäng o väntar på döden så kommer livet kännas oerhört kort. Jag tror helt o hållet på att vi bara är materia och därför inte existerat överhuvud taget egentligen, men den tanken skrämmer mig så jävla mycket
Marwin1:

Jag tror helt o hållet på att vi bara är materia och därför inte existerat överhuvud taget egentligen, men den tanken skrämmer mig så jävla mycket


Se det som en förmån i stället, att du över huvud taget förfogar över ett medvetande.

Du lär, liksom jag gjorde, komma över dessa tankar.
Ricochet:

Se det som en förmån i stället, att du över huvud taget förfogar över ett medvetande.

Du lär, liksom jag gjorde, komma över dessa tankar


Antagligen, som sagt d brukar komma med samband att jag fyller år eftersom det då har gått ett till år. Ja det kan man se som en förmån men det gör också att jag kommer förlora det snart[cry]
Marwin1:

Läste i Illustrerad vetenskap för några år sedan att vi inte har någon fri vilja hlr vilket och så visar att vi bara är en massa atomer


vi har ingen fri vilja i den bemärkelsen att vi styrs av våra hjärnor, men troligtvis har vårat medvetande inflytande på beslutsprocessen, vilket jag kan acceptera som fri vilja.

Marwin1:

Det är ju sant men tanken att inte existera skrämmer mig oerhört mycket, även fast d är rätt logiskt att man bara är en biologisk maskin.


det där är bara ord, du är mer än en "biologisk maskin" för dig, och där nånstans tror jag man får bestämma sig för att ens existens och verklighet har en betydelse, eller iallafall är något man bör lära sig att leva med.

variabel:

det där är bara ord, du är mer än en "biologisk maskin" för dig, och där nånstans tror jag man får bestämma sig för att ens existens och verklighet har en betydelse, eller iallafall är något man bör lära sig att leva med.


Det stämmer men jag är fortfarande rädd att det är så och sen försvinner man bara. Absolut döden är en del av livet men som sagt jag e rädd att man slutar finnas till
Capelon:

Hur kan man vara rädd för döden? Du kommer inte känna nåt i alla fall om du dör din existens slutar existera så enkelt är det :)


Men det är det jag är rädd för, att man inte kommer känna något och så, det är så jävla skrämmande att jag har funderat på att ta självmord bara för att inte tänka på det