Forumet - livshatare

livshatare

177 0 16
Hej jag är en livshatare. Jag har en del anledningar till varför jag är det, men jag orkar inte skriva ner dem just nu för jag är för trött och irriterad just nu..Kanske skriver dem sen om jag pallar.
Är du också en livshatare? Isåfall varför?

Ville bara känna mig mindre ensam..

Spana också in:

Livet är fullt av måsten. Måsten som andra KRÄVER att dig för att du ska vara någon. JAg orkar inte. VIll ba leva, ba gör vadfan jag vill. Måste jag vara smart? Måste jag gå i en skola? Måste jag skaffa ett satans "jobb", måste jag va i ett jävla system? Ja, det måste jag. För det går inte att bryta.. Måste jag se ändra på mig utseendemässigt för att man ska tycka om mig. För ärligt talat, jag orkar inte något av det. Allt jag vill är att bara få göra vad jag vill. SOva, slösa bort tid, whatever. Vetenskap och sånt kan finnas ändå. Människor som vill och bryr sig om att lära sig saker kommer finnas ändå. Såna som Einstein typ, som älskar att utforska och finna och fråga sig om naturen och blabla. De kan skapa sina formler och allt. Och om inte skolan var där för att döda kreativiteten, hade den nog en dag kommit till mig ändå. Viljan att upptäcka, lära mig saker.

Har aldrig känt att jag passar in. FÖr jag är inte smart nog. JAg känner mig dum. Vill leva som jag vill.

Ingen orkar läsa, jag vet. kanske lärde jag mig själv någonting bara, eller inte alls. Who cares. jag kan bara skriva i oändligheter också utan att det finns någon mening alls i det.
Macktorsken:

Lev hur du vill. Men det har sina konsekvenser .


Ja det har det, och det har jag märkt också. Men jag blir så trött på det. Allting verkar handla om anpassning. Jag kräver aldrig någonting av andra. Jag menar inte att man ska vara dum, bara att man får lära sig vad man själv vill och i sin egen takt.

Nej, hur jag än skriver så blir det bara fel. Ditt svar var för smart och jag kan inte svara på det.
Blivande_japan:

jävla hater


Det blev nog en helt vilseledande rubrik, ag hatar inte livet. Men jag kan hata hur man har gjort det till. Och blir jävligt trött på alla MÅSTEN. För det känns bara som MÅSTEN för mig. Även om andra kanske är jättenöjda och glada över att göra allt man måste. Eller bara gör det i ren rutin. Eller tycker om det. Eller har insett att man bara måste göra allt, det finns ingen återvändo..