Forumet - Lyckan är inte problemfri.

Lyckan är inte problemfri.

117 0 14
Har ni andra tjejer/killar oxå ett problem i er relation, att ni (och ej er partner) tänker för mycket, typ överanalyserar vad den andre har sagt och gjort vid ett tillfälle, och sedan drar upp det som ett "klagomål" och vill ha ett förlåt eller en förklaring för allt som skett??

Jag har insett att jag är sån, som känner att jag måste tänka och känna å ta upp ALLT som känns konstigt lr fel med min partner.... och detta har nu "läckt över hinken" lr hur man säger. Det har blivit för mycket.... det blir några klagomål/pratstunder i veckan eller månaden, små skitsaker, misstag, att han sagt nåt korkat som han ångrar men som bara slank ur, och så gör jag en "big deal" av situationen..

Detta kan verkligen ta död på ens relation tror jag, därför ska jag göra allt för att ej ta allt i min relation på största allvar, bara smälta och acceptera att man KAN säga/göra fel saker, man behöver inte ha en stor diskussion om minsta småsak som skett.

Varför int bara inse att man KAN vara lycklig, och att man faktiskt ÄR det oxå!! Även fast man får höra om ens dåliga egenskaper ibland, småbråkar vid middagsbordet.. det e ju bara vardagens tillbehör.
När jag gick in i mitt nuvarande förhållande så gick jag rakt in i ett tänk "minsta lilla fundering skall ej övertänkas i flera dagar, allt ska tas upp med honom å diskuteras å förlåtas och förstås.... det är vägen till det perfekta och lyckligaste livet!"

Å det är så FEL.
ALLT bör ej tas upp... mycket bör tas in å glömmas bort, för alla gör misstag å säger dumma saker som ej menas. Sånt e livet...

Ett kärleksfyllt och livslångt förhållande skall tåla att ha lite smågräl m.m. Eller hur?

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


Palett:

ja, man ska inte överreagera för mycket. men jag förstår dig oxå,

usch nu kommer jag att tänka på ett förhållande jag hade. han va värsta kontrollfreaket


ajdå!!

ja, idag när tog upp ännu en grej, det var nog droppen... han blick gav intrycket av "hur länge ska vårt förhållande klara av din kritik mot mej, ska vi ge upp?" Och detta ansiktsuttryck frånhonom fick mej verkligen att fatta det faktum av att jag faktiskt försöker kotrollera vårt förhållande med att vara felfritt, att jag hittills trott att den bästa taktiken har varit att ta upp ALLA skavanker. Men det är så FEL!!
oerfaren:

Men det är så FEL!!


Ja, jag tror han känner liknande av vad jag gjorde:/ Det blir så jobbigt liksom, och man kanske t.o.m. känner sig fel och otillräcklig när allt man gör ifrågasätts.

Jag förstår dig när du säger att du vill ta upp det, men en del ska man faktiskt bara låta va. speciellt sånt som inte är så viktigt när man tänker efter [wink]

Spana också in:

oerfaren:

ALLT bör ej tas upp...


hur länge har ni varit ihop nu föresten? kan komma till en ståndpunkt i ett förhållande att man borde känna till eller ha lärt känna sin partner så pass mkt att man skulle kunna "avläsa" eller ungefär veta när det är "läge" att ta upp saker o ting, typ..ja, nu e det dåliga exemplen men t.ex. inte hålla på o snacka om något viktigt mitt i en film, inte hålla på att distrahera om något när resp person koncentrerar sig för något samtidigt, inte alltid kommentera allt man ser och hör på en gång osv osv...

Jag bara undrar.
uch kan ni försöka lugna mej.. jag har haft illamående ångest i nu mer än 24h.. jag har trott det beror på att ja e ny på jobbet, men ikke.. det beror på allt detta med min partner.

Det ansiktsuttrycket han gav mej då jag tog upp mitt "sista" problem i förrigårkväll, det uttrycket fick mej att förstå och börja verkligen FATTA att jag håller på å gräva ner vårt förhållande i graven. Jag bad om ursäkt, å sa att jag ska sluta foksuera förhållandet på problem som vi ej har och bara fokusera på att älska varann.. han sa "bra" osv, sen gick vi å la oss åså. Enda sen dess har vi gått om varandra för han jobbar dagar och jag kvällar... men jag har även märkt att den lilla tiden vi hinner träffas så är han fortf sur, den där surheten en person kan ha som sagt att "allt e lungt" men att den fortf e sur, men vill slippa en diskussion. och jag ska definitivt inte ta upp en diskus till med han....

Det jag e rädd för... detta är "the tpoic" känns det som.

Melinka:

Försöker sluta - det är svårt..


Lekerkung:

Regel 21 :
Det som vi sa för sju eller åtta månader sedan är inte godtagbart ien diskussion idag. Allt vi säger blir ogiltigt efter sju dagar.


Daybreak:

hur länge har ni varit ihop nu föresten? kan komma till en ståndpunkt i ett förhållande att man borde känna till eller ha lärt känna sin partner så pass mkt att man skulle kunna "avläsa"


Vi har varit ihop i 1år och 8mån snart.. i somras så kom det första "nu är det 3dje ggn på väldigt kort tid som du har något att klaga på det känns inte kul att jämt höra hur dålig man är" osv.

NU ska jag verkligen försöka lägga ner... för jag har förstått, men det är svårt som sagt. jag tror att det e nåt slags kontrollbehov jag faktiskt har... att jag vill ha ett perfekt förhållande, och mitt synsätt har hittills varit att ett perfekt förhållande har inga problem, man e öppen om minsta lilla sak som sker... man ska meddela sin partner om man e osäker på nåt osv. Detta har ju bidragit till mottsatsen.... men när jag försökte förklara min "psykologi" för honom så kollade han bara tröttsamt på mej... att han int orkade lyssna mer.

Jag e bara så rädd att han funderar på å överväga att ge upp "oss". Även fast jag vet att både han å jag känner att det är vi för alltid. uch, känns som jag går på en väldigt smal tråd... minsta onödiga tyngd till gör att den går sönder... [shake]

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


för att besvara det NI skriver :)

Lekerkung:

Regel 21 :
Det som vi sa för sju eller åtta månader sedan är inte godtagbart ien diskussion idag. Allt vi säger blir ogiltigt efter sju dagar.


Jo jag har förstått att den reglen är väldigt viktigt!! Men samtidigt så är det så svårt... för om han säger nånting som man mår dåligt över sen, men ej själv kan komma underund med VAD man mår dåligt över... å ja, sen efter några dagar så kommer man på att det HAN sagt var inte okej..... är det då "olagligt" att ta upp det å ifrågasätta honom??

Jag e nämligen jäkligt kass på å direkt anmärka om det nån gjort mot mej e elakt... och direkt gå till "attack" å säga att jag blev sårad.

Daybreak:

kan komma till en ståndpunkt i ett förhållande att man borde känna till eller ha lärt känna sin partner så pass mkt att man skulle kunna "avläsa"


jomen jag kan avläsa honom.. eller oftast iaf. det handlar int om att jag stör honom å börja snacka mitt i en bra film han ser på. Han kollar iofs alltid via datorn så jag brukar fråga ifall jag får snacka.. å då trycker jag på paus, och han lägger sej i "lyssnar"-position;P Åhh gud vi har gjort det så många ggr nu känner jag.... hittills har det varit gulligt, men nu är det int så jäkla gulligt längre[shake]
oerfaren:

Vi har varit ihop i 1år och 8mån snart..


Brukar finnas sånna där "ståndpunkter" som sker:
6 mån ihop - kritisk punkt om man ska fortsätta vara ihop eller ej
1 år ihop - klassiskt med storbråk och att det är 50% slut
2 år ihop - också en kritisk punkt som kan sammanfatta de 1,5 åren tillsammans, kan bli väääldigt svängigt och oftast väldigt jobbigt.

När jag och min sambo inledde det tredje året var det i alla fall för mig en jättekritisk period i mitt liv. Blev som en vändpunkt faktiskt där allt jag trodde att allt var "perfekt" fastän jag själv inte hade insett hur verkligheten faktiskt såg ut. Var själv på väg till bristningsgränsen och var helt galet lost - lite av nån slags dimma liksom som hade lett oss i en riktigt djup svacka. Det var riktigt nära att vi kunde gått skilda vägar... men jag lyckades skärpa till mig och fokusera på saker jag höll på att förlora. Så nu är det skitbra.

Jag tror att ni två på något sätt ligger i nån slags svacka, och att du nyss precis öppnat ögonen och insett något. Tror inte att det är något som kommer gå över på en natt - du får helt enkelt hitta andra vägar att lufta dina tankar hos. Jag tror typ inte att din pojkvän klarar av att "lyfta bördan" själv eller ta åt sig mer liksom. Liksom, det räcker - orkar inte bli kritiserad, kommenterad etc längre. Ge upp.

Vet inte om det beror på att din kille inte orkar bry sig om allt och alla allmänt eller om det är du som är så inne i att bry dig om allt och allting. Jag tror att det kan vara något mellanting. Skitsvårt det där. [chocked] Släpp lite på kontrollen, allt måste inte vara "som alla andra" för det är ni ändå inte. Han är sin egen person och du en egen. Hm.. svårt, men du får försöka göra ditt bästa liksom.
Jag kan ibland bli lite överanalyserande. Men helt iskall ska man inte vara heller. Min flickvän har klagat lite över att jag kan analysera saker för mycket, men jag skiter lite i vad jag analyserar nu för tiden, för DET beteendet är bara destruktivt i ett förhållande.

Testa att bara skita i det du analyserar - sen dagen efter ska du fråga dig själv om det var något värt att analysera? Brukar göra så - på det sättet vet jag vad som är värt att ta upp & diskutera med min flickvän.