Forumet - Människosyn - gatubarn

Människosyn - gatubarn

638 0 6
Humanism ser fattigdomen som förkastlig då barnens arma livskvalitet inte möjliggör utblommandet av deras mänskliga potential genom bildning och konst etc.

Existentialismen kan se förnekande av fattigdomen eller acceptansen av fördelningen av tillgångar världen över som ond tro, att man tycker att allt är som det ska vara alltså. Det hade betonat individens ansvar att själv förskansa sig i etiska värderingar och av egen kraft försöka se till deras förverkligande, det sker inte av sig själv.

Socialdarwinismen hade sett gatubarnen som svaga människors avkommor då den likställer ekonomisk kapacitet med livsstyrka eller kvalitet på individen. Det perspektivet rättfärdigar fattigdomen. Herbert Spencer är en idiot.

Spana också in:

Tusen tack!
Jag tänkte på en sak.. Hedonism (välbefinnande är det enda intristinkalt goda) allt annat är medel till välbefinnande.
Om man då tänker ur det perspektivet så skulle man må bra av att skänka pengar, hjälpa till att bygga skolor och så vidare.

Utilitaristiskt sett är det gott för både barnen och samhället att fler barn utbildar sig. Barnen vill inte leva på gatan (hedonistiskt, egen njutning), även om vissa små barn inte känner till något annat. Inget barn vill leva i en smutsig miljö och tigga för sitt liv varenda dag. Samhället skulle må mycket bättre utan en massa gatubarn. Folk mår dåligt av att se gatubarn och det är aldrig positivt att ha fattiga, outbildade personer i samhället. Varken för personerna i sig eller samhället. Poliserna skjuter barnen för att bli av med några, det kostar också pengar (ammunition) som istället kan läggas på barnhem, skola och liknande.


Nu tog jag två andra perspektiv. Men om man tänker ur en humanism eller en existentialism och en socialdarwinism, hur skulle de se ut då?
Försår ni vad jag menar? Borde ha formulerat det lite bättre i inlägget. [sad]
Jnnua:

Nu tog jag två andra perspektiv.


Nja, nästan alla utilitarister är hedonister, antingen i meningen "maximera njutning" eller "minimera lidande". Så oftast hänger det ihop. Hedonism är, till skillnad från utilitarism, ingen etisk hållning utan ett meta-etiskt synsätt.

Jnnua:

Men om man tänker ur en humanism eller en existentialism och en socialdarwinism, hur skulle de se ut då?


Jag tror inte jag förstår riktigt. En normal utilitarist skulle, som du sa hävda att vi bör skänka pengar till gatubarn då detta minimerar lidande/maximerar lycka. Tycker att "frukt" sammanfattade de övriga rätt bra ovan. Vad är du ute efter? Vad en socialdarwinistisk utilitarist skulle tycka?