Forumet - Mål och mening med livet.

Mål och mening med livet.

250 0 23
Finns 0. Det är mitt problem.
Att veta att jag ska studera framöver och bli skyldig massa pengar och sedan måste jag jobba med vilket jobb som helst för att kunna betala tillbaka.... jag känner mig som en robot och slav för samhället.

Jag må vara lat, men jag mår så jävla piss pga tanken av överlevnad måste jag sjunka så lågt inom mig själv att jag måste må dåligt och ändå fortsätta när det inte finns ett mål eller ett enda intressant jobb som jag vet, även om jag testat mig fram så hittar jag aldrig något som gläder mig ett dugg. Även om inte ett jobb ska gläda så har jag inget överhuvudtaget som verkligen håller mig på rätt väg att kunna tänka att jag vill leva. Jag har få men bra vänner jag har människor som bryr sig om mig... Vilket jag tycker är nice och skulle inte klarat mig utan ... Men den lyckan som gör att jag känner mig själv glad över att vara där jag är... det enda jag ärligt kommer på är att vara utomlands vara vid solen.

jag vet inte varför jag skriver jag måste bara få ut bajset, tack o hej.
Barbienele:

Att veta att jag ska studera framöver och bli skyldig massa pengar och sedan måste jag jobba med vilket jobb som helst för att kunna betala tillbaka.


Beror ju på vad du pluggar till. Vissa yrken, om du nu kan hitta en utbildning du klarar att genomföra (det krävs ju en del ansträngning för de flesta), så kanske det inte är ett problem att få jobb.

För övrigt finns det ju ingen tidsram som säger att du någonsin måste betala tillbaka allt, även om jag antar att de vill ha tillbaka lite i taget när du skaffat fast inkomst (om inte saker och ting har ändrats)

Barbienele:

det enda jag ärligt kommer på är att vara utomlands vara vid solen.


Då tycker jag du ska satsa på det! Bekanta till mig har åkt till Spanien och jobbat på apelsinodlingar t.ex. Kräver ingen utbildning, och det låter som något som skulle passa dig bättre än the avarage-svennejobb i alla fall.

Sen finns det säkert jobb som passar dig bättre. Men det är ofta svårt att veta exakt, så att kolla runt efter vad folk drar utomlands för att jobba med är kanske en tanke?

Du kan ju få något uppslag som räddar dig från att tvångsplugga till något du inte tror att du kommer jobba med sen ändå...

Spana också in:

Tobbish:

Bekanta till mig har åkt till Spanien och jobbat på apelsinodlingar t.ex. Kräver ingen utbildning


Låter faktiskt nice... :)

Dan_the_ironman:

Jag förstår inte vad som är problemet, det finns möjligheter överallt, det enda som stoppar dig är din inställning till vilka alternativ som finns.


Det kan vara så ibland, du vet att du inte förstår andra .. :)
Om det är min inställning så är det enda också då ett problem. Känslorna jag har och hur jag sluter mig fast när jag känner så mycket tryck från olika håll o kanter av samhället går jag i lås och blir deprimerad. Fine nu kommer man men klangen "Livet är hårt" men ni kanske inte inser att problemet med känslorna och livlusten sänks extremt mycket pga detta, och detta i sig gör i längden att jag mår mer piss än vad människor som uttrycker sig på detta sätt.
Om du inte förstår dig på hur det kan vara så jobbigt, då kanske det är för att du är en annan människa med en annan uppväxt andra gener och ett helt annat inställning till livet.

Ja, ändra min inställning men hur? Och vad gör jag angående mina gener? Vad finns det att göra... även om jag träffar en kbt terapeut och går på samtal så kommer det inte ta bort mina gener... Livet blir bara allt mer depressivt när jag vet att mina chanser rinner ut och jag har ingen livslust och alla varningsklockor och tid går förbi... Jag känner att jag är dömd och även om jag ändrar min inställning till att allt ska vara bra, så har jag kvar känslan av fängsel inom mig pga min överlevnad så måste jag anpassa mig till vad som, även om det kommer få mig att må dåligt resten av livet.

Allvarligt har jag funderat ifall det skulle vara bra för mig att känna av hur uteliggare livet skulle kännas och det kanske skulle göra mig ännu mer rädd för det som snart kanske händer mig... eller så kanske jag öppnar ögonen som de som säger att man är lat och töntig pga av det jag känner och säger.
Dan_the_ironman:

Jo det gör jag, jag säger bara hur du tänker fel.


Oh och du av alla ska säga hur en annan människa tänker fel, med uppläggning från din egen synvinkel för att i din värld är det korrekt du säger, och därför ska det vara så i en annans värld?



snusmumrikn:

Försök göra det då. Finns väl ingen som säger att du måste stanna här med åtta-till-fem-jobb.


Jaha ja men såklart det finns en lösning, lämna landet.
Inget som säger att det kan vara något som man kan lösa här? Kanske inte.
Dan_the_ironman:

Jag förstår inte vad som är problemet, det finns möjligheter överallt, det enda som stoppar dig är din inställning till vilka alternativ som finns.


Det där är ju lite lustigt att skriva egentligen. "Det är egentligen nice att äta bajs, det är bara din inställning som hindrar dig"

Inställningen är ju det enda som avgör vad som är nice eller inte, den är även väldigt svår att ändra på imo.
Bridget Jones:

Inställningen är ju det enda som avgör vad som är nice eller inte, den är även väldigt svår att ändra på imo.


Jag menade inte hans inställning till om livet är asskoj eller inte, bara vadhan kan göra med sitt liv. Om han nu vill sitta och stirra sig blir på alla "måsten" så får väl han göra det om han vill.
Barbienele:

Jaha ja men såklart det finns en lösning, lämna landet.
Inget som säger att det kan vara något som man kan lösa här? Kanske inte.


Okej, lös det här då. Förstår inte om du vill ha råd eller bara prata ut.

Edit: verkade ju vara det enda du ärligt var intresserad av.
snusmumrikn:

Edit: verkade ju vara det enda du ärligt var intresserad av.


Råd kan jag få men det ändrar inte min lust till livet... ibland kan jag känna att allt är okej men som just nu är allt sketet. Tror jag är depressiv och måste skaffa medicin för att få mig att funka ;<
När jag gick ut gymnasiet (Nu vet jag ju inte hur gammal du är, men det kvittar egentligen) så hade jag en oerhört stor ångest över vad jag skulle göra med mitt liv. Det kändes för mig som att varje stund man inte spenderade på det man ville göra bara var bortkastad tid.. och det var egentligen första gången som jag började förstå på riktigt att livet inte varar för evigt. (Självklart visste jag att livet tar slut innan dess... men ni förstår nog).

Så jag började tänka på ett helt annat sätt än innan. Istället för att som innan, ha tänkt att jag skulle skaffa mig en utbildning och sedan köra på den inriktningen resten av livet (Och vid tidpunkten, inte veta vad jag ville med livet vilket ledde till lite depression), så började jag fundera på vad för sorts person jag är och... försöka se ett liv som jag stolt kunnat se tillbaka på som 70-åring.

Det jag kom fram till är att medans jag lever så vill jag vara med om så mycket som möjligt, besöka så många platser och kulturer som möjligt, skapa mig så många erfarenheter som jag bara kan.... ett slags Livsmeriter kallar jag det för.

Jag har än så länge jobbat inom 2 olika bransher, olika likt natt och dag, börjar ett tredje i raden nytt jobb nu om 1,5 vecka, helt olikt de jag förut jobbat inom. (Tycker det är kul att lära mig och skaffa erfarenheter inom olika yrkesområden).

Andra saker jag skulle vilja göra och som jag kommer att göra är att testa på det militära livet (GMU), åka på en volontärresa, roadtrip genom USA, cykla genom Europa och Asien / Afrika, bestiga Kebnekaise (Nu är ju inte det direkt svårt, men kul ändå)... osv... utan att känna pressen av att leva det svenska livet. Ett fast liv med fru och barn kan vänta!!

Nu kanske du tänker "Ja, kul för honom som sitter här å skryter om hur han lyckats komma ur sin lilla kris..." men det är verkligen inte det jag vill ha förmedlat. Det jag försöker få sagt är att... som nämnts miljoner gånger tidigare... man lever bara en gång.. och om du just nu var 70år och tittade tillbaka på ditt liv, vilket liv skulle ärligt kunna göra dig stolt.. och få dig att känna att du spenderade tiden på jorden precis som du velat?

Reserverar mig för stavfel / tokiga meningsbyggnader. Klockan är 2 och jag borde sova nu :p