Forumet - Mammas har ny kille... igen

Mammas har ny kille... igen

796 0 8
Okej så jag har alltid bott med min mamma, bara min mamma och jag sedan jag föddes. Min pappa bodde hos oss några år när jag var ungefär 6-7 år med det var allt och jag har aldrig lyckats ha bra kontakt med honom. Både innan och efter pappa varit med i bilden har mamma haft flera olika pojkvänner - alla har varit likadana och allt har slutat ungefär likadant.

Hon hittar bara psykfall, några exempel är: en som hamnat i fängelse, alkoholister, stalkers, papperslösa och psykfall som snor vår parkering och punkterar våra däck på bilen.

Ingen av de här har någonsin gjort mig illa fysiskt och alla har tyckt om mig (ibland lite för mycket känns det som). I början gillade jag mammas pojkvänner och en av dom kallade jag till och med pappa när jag var en liten fyraåring. Men vad jag inte visste är hur många ärr det lämnat och hur det påverkar mig nuförtiden när jag nästan är femton.

Efter som jag varit med om så många psykfall till "styvpappor" har jag fått så stora problem med att lita på män överhuvudtaget, speciellt de mörkhyade (missta mig inte nu för rasist, jag är mulatt själv och min pappa är från Nigeria) eftersom de alla vill samma sak med min mamma - pengar och någon som tar hand om dom. Jag har sedan mina föräldrar skiljdes (och jag var aldrig riktigt ledsen över det eftersom jag inte ens när de var gifta hade bra kontakt med min pappa) haft någon sjätte sinne där jag verkligen vet och känner i hela kroppen när någon är fel för min mamma. Och jag har ALLTID haft rätt.

Jag har gått med på att träffa varenda en av hennes pojkvänner, känt att något är fel och fått gå i flera veckor med en klump i magen, väntandes på att förhållandet ska ta slut och att han slutar vara en charmig ängel och gör något mot oss. Jag vet inte hur många gånger det hänt och min mamma kan verkligen inte lära sig.

Nu har hon skaffat en ny kille som hon knappt känt i en månad, han är precis som de andra det vet jag redan - dåligt med pengar, dålig jobb och dålig på svenska. Hon vill att vi ska träffas alla tre - i hennes perfekta värld är han min nya styvpappa - och jag orkar verkligen inte med en till. Det tar så mycket på mig och jag ORKAR INTE se min mamma gråta när jag säger att han inte är rätt för henne och jag helt plötsligt blir fiende nr 1 för deras förhållande. Jag orkar verkligen inte längre, jag vill inte träffa honom för jag kan inte sitta där och låtsas när jag vill skrika att han ska dra och aldrig komma tillbaka. 

Jag vill mer än något att mamma ska hitta en bra kille och jag vet att jag borde ge den här killen en chans men hur fan ska jag våga?Det har tagit mig så länge att ens börja lita på min egen pojkvän och fortfarande undrar jag om han kommer vara som min mammas pojkvänner.

Jag kan inte prata med henne om det här för när jag väl vill prata om det blir hon arg och börjar gråta och jag vågar inte säga vad jag tycker för jag är så jävla rädd att hon ska gå emot mig och då har jag INGEN förälder kvar. 

Jag vet inte vad jag ska göra, gå med på att träffa honom så jag kan sluta höra "du har ju inte ens träffat och gett honom en chans än", eller bara nu från början inte gå med på att träffa honom tills jag vet att saker är mer seriösa?

Spana också in: