Forumet - Många mår mycket sämre än de behöver, här är hjälpen.(alla bör läsa)

Många mår mycket sämre än de behöver, här är hjälpen.(alla bör läsa)

5757 3 67
Förlåt för stötande rubrik men jag anser att den är sann och jag hoppas att det fångar ditt intresse.

Visste inte vilket forum jag skulle lägga denna i, stod mellan detta och "missbruk och rehabilitering" Tråden är absolut mest värdefull för någon med någon typ av beroende men den är kanske vissa fall oändligt värdefull för andra också, rekommenderar att du läser.

Det jag kommer skriva i den här tråden är det absolut viktigaste för att bli av med ett beroende. Oavsett om det är knark eller alkohol eller cigg eller mat eller porr osv. Alla beroenden du har arbetar mot att göra dig olycklig, vrf? När man ger efter för begäret till något beroende utsöndras dopamin, man kringgår hjärnans naturliga utsöndrande, hjärnan blir även avtrubbad och reagerar alltså inte längre lika "glatt" på den naturliga "glädje" du annars hade fått. Detta leder till humörsvängningar, depressioner, "social anxity" samt mer, dåliga saker helt enkelt!

Kände ni inte till detta jag snart kmr skriva innan har ni betydligt större chans att lyckas om ni tar till er det.

Tråden handlar även om hur man kan använda sig av detta även på andra punkter i livet vilket jag snart ska gå in på.

OBS1: Den här tråden är inte till för att det ska bli en debatt, är man skeptisk har jag ändå svårt att se hur man skulle lyckas, kommer dock gladeligen besvara alla frågor jag finner meningsfulla.

OBS2: Den här tråden är inte till för att ge motivation, motivation är tillfälligt. Du kan vara hur motiverad som helst men ändå faila med att sluta röka några dagar senare. motivation går över. Det jag hoppas att den här tråden ska ge dig är förståelse och det viktigaste(imo) verktyget för att kunna må bättre.

OBS3: Det här är inget nytt men det ges alldeles för lite uppmärksamhet. jag tror från djupet av mitt hjärta att de som lyckas förstå och applicera detta kommer ha tagit ett stort steg mot ett bättre liv.

jag ber er att verkligen ta er tid för att förstå det här, nu ska jag inte halstra er länge nu kör vi. [party]


Det det handlar om är att oavsett vad man är beroende av så är den största anledningen till att man använder sitt beroende för att sluta må dåligt(no shit) det fungerar för stunden men är som bekant negativt i längden. Det är här inställningen måste ändras. Du måste sluta medicinera dig själv med din drog varje gång du känner smärta eller uttråkning eller vilken negativ känsla som helst!(fortf no shit, ja) Detta är en flykt från livet själv och vad livet innebär.

Stress, nedstämdhet, frustration, baksmällor, uttråkning, skador, fysisk smärta, oro, skam, vet du vad dessa kallas?

livet.

Spring inte iväg från livet, spring inte iväg från verkligheten, du kommer aldrig bli lycklig om du gör det. Alla de här negativa sakerna är TILLFÄLLIGA, de kommer med andra ord GÅ ÖVER oavsett hur du känner över situationen, varför ska du då må dåligt? (mer om detta sen)

vad ska du göra när livet blir tufft? gömma dig i ditt rum? vad skulle du göra om du var hungrig och satt fast i en bilkö i två timmar? klaga eller tuta konstant? vad ska du göra om du märker att det inte är lika lätt somm du trodde att gå ner i vikt? Ge upp? Tröstäta 2 ben&jerrys?

Oavsett vad ditt beroende/verklighetsflykt är så märker du att det inte är applicerbart i alla situationer, men dessa överlever du ändå.

DU MÅSTE SLUTA ANVÄNDA DIN/DINA DROGER SOM EN "PAIN-RELIEVER"

Snälla förstå vad jag pratar om här, om du gör det kommer du kunna identifiera varje gång du använder din drog som en verklighetsflykt.

Denna text är tagen ur "in Buddahs words" (behåll ditt sinne öppet, muppjävel) Läs den noga.

"The first of these distinctions, drawn in Text I,2(1), revolves around the response to painful feelings. Both the worldling and the noble disciple experience painful bodily feelings, but they respond to these feelings differently. The worldling reacts to them with aversion and therefore, on top of the painful bodily feeling, also experiences a painful mental feeling: sorrow, resentment, or distress. The noble disciple, when afflicted with bodily pain, endures such feeling patiently, without sorrow, resentment, or distress. It is commonly assumed that physical and mental pain are inseparably linked, but the Buddha makes a clear demarcation between the two. He holds that while bodily existence is inevitably bound up with physical pain, such pain need not trigger the emotional reactions of misery, fear, resentment, and distress with which we habitually respond to it. Through mental training we can develop the mindfulness and clear comprehension necessary to endure physical pain courageously, with patience and equanimity. Through insight we can develop sufficient wisdom to overcome our dread of painful feelings and our need to seek relief in distracting binges of sensual self indulgence.

“Monks, when the uninstructed worldling experiences a painful feeling, he sorrows, grieves, and laments; he weeps beating his breast and becomes distraught. He feels two feelings—a bodily one and a mental one. Suppose they were to strike a man with a dart, and then strike him immediately afterward with a second dart, so that the man would feel a feeling caused by two darts. So too, when the uninstructed worldling experiences a painful feeling, he feels two feelings—a bodily one and a mental one.

“While experiencing that same painful feeling, he harbors aversion toward it. When he harbors aversion toward painful feeling, the underlying tendency to aversion toward painful feeling lies behind this. While experiencing painful feeling, he seeks delight in sensual pleasure. For what reason? Because the uninstructed worldling does not know of any escape from painful feeling other than sensual pleasure. When he seeks delight in sensual pleasure, the underlying tendency to lust for pleasant feeling lies behind this. He does not understand as it really is the origin and the passing away, the gratification, the danger, and the escape in the case of these feelings. When he does not understand these things, the underlying tendency to ignorance in regard to neither-painful-nor-pleasant feeling lies behind this.

“If he feels a pleasant feeling, he feels it attached. If he feels a painful feeling, he feels it attached. If he feels a neither-painful-nor-pleasant feeling, he feels it attached. This, monks, is called an uninstructed worldling who is attached to birth, aging, and death; who is attached to sorrow, lamentation, pain, dejection, and despair; who is attached to suffering, I say.

“Monks, when the instructed noble disciple experiences a painful feeling, he does not sorrow, grieve, or lament; he does not weep beating his breast and become distraught. He feels one feeling—a bodily one, not a mental one. Suppose they were to strike a man with a dart, but they would not strike him immediately afterward with a second dart, so that the man would feel a feeling caused by one dart only. So too, when the instructed noble disciple experiences a painful feeling, he feels one feeling—a bodily one, and not a mental one.

“While experiencing that same painful feeling, he harbors no aversion toward it. Since he harbors no aversion toward painful feeling, the underlying tendency to aversion toward painful feeling does not lie behind this. While experiencing painful feeling, he does not seek delight in sensual pleasure. For what reason? Because the instructed noble disciple knows of an escape from painful feeling other than sensual pleasure. Since he does not seek delight in sensual pleasure, the underlying tendency to lust for pleasant feeling does not lie behind this. He understands as it really is the origin and the passing away, the gratification, the danger, and the escape in the case of these feelings. Since he understands these things, the underlying tendency to ignorance in regard to neither-painful-nor-pleasant feeling does not lie behind this.”

Okej, så vad innebär det här då? Jo du kan i princip välja själv hur dåligt du ska må över saker. Jag håller på att sluta röka och det låter som något svårt men varje gång jag får ett sug så försöker jag inte trycka undan det eller på annat vis slippa det, jag accepterar det med "ett leende" och fortsätter med det jag höll på med. (OBS det här var ingen bra förklaring, läs den muthafucking engelska texten eller skyll dig själv.)

Detta är alltså inte enbart värdefullt i kampen mot beroende utan kan användas när som helst mot vilka dåliga känslor som helst, som sagt, de är som sagt TILLFÄLLIGA och det finns ingen anledning för dig att må dåligt bara för att din kropp/hjärna/biologi gör det.(ja upprepning)

Ett annat tips jag vill dela med mig av som är omöjligt att komma fram till med eget tänkande men som vi som tur har vetenskap som stödjer. När du trampar snett och råkar göra något du bestämt dig för att inte göra, röka dricka, pressa i dig mat, spy upp mat w/e

VAR INTE HÅRD MOT DIG SJÄLV KÄNN INGEN SKAM acceptera att du är mänsklig, borsta av dig det och försök igen.

Anledning 1:
Om du gräver ner dig i "självhat" så kommer du bara köra en "binge" (tror alla känner igen det, tänk dig att du ska sluta röka, det går två veckor och det är skitjobbigt, du tar en cigg och känner dig helt värdelös, nu tänker du att du ändå har failat och lika gärna kan röka fler)

Anledning 2(detta är intressant)
känslor av skam, ånger osv FÖRSTÄRKER hjärnans beroende"pathways"(hjärnan fungerar som så att ju mer du tänker en viss tanke eller följer en viss drift så blir det lättare och lättare att göra det nästa gång, tänk dig ett fält täckt med snö, där du varje dag går blir det enklare och enklare att gå. Det är t.ex. drf du blir bättre på saker genom att öva, det är så hjärnan fungerar.) Det sämsta du kan göra efter en fail är alltså att må dåligt över det, detta leder gärna i kombination med det första jag skrev om att använda det som en flykt osv, detta leder till dessa "binges" att man förser sig av sin drog tills dopaminnivån är helt nere på noll, hjärnan är lika känslig som paolo roberto i en rustning. Känner du igen dig?

var stolt över alla steg i rätt riktning istället för att må dåligt över det som inte blir perfekt, varje förbättring är liksom en.. förbättring.

Tror jag fått med allt nu men så jävla mycket, suttit och skrivit i 2 timmar. Jag gör det för att jag älskar er allihop(pga att jag inte tror på fri vilja, av en ungefär lika lång anledning som denna tråd.)och jag vill att var och en av er ska må så bra som möjligt även om jag inte "gillar" vissa av er. Nu har jag iaf gjort vad jag kan och jag hoppas att någon ska få upp ögonen

Det kan säkert upplevas som att jag försöker simplifiera vissa problem men det fungerar för mig, inte för att det nödvändigtvis är ett bevis men jag känner då att jag har tillräckligt med underlag. man måste även våga tro och låta placebo göra en eventuell del av jobbet. Kom ihåg att du inte behöver må dåligt bara för att din kropp får för sig att du ska det, vägra vara en slav under dina hormoner och drifter.
Ett något underdådigt svar till en en uppenbart ambitiös text: Beroenden är sällan bra nej.
Brukar förenkla det till 'gör saker som är kul för att det är kul, inte för att försöka fly någonting.'

Rävpojken:

När man ger efter för begäret till något beroende utsöndras dopamin, man kringgår hjärnans naturliga utsöndrande, hjärnan blir även avtrubbad och reagerar alltså inte längre lika "glatt" på den naturliga "glädje" du annars hade fått


Måste påpeka att nej, inte nödvändigtvis, dopamin skapar en allmän tillfredsställnadskänsla men det fungerar inte riktigt när man vänder på det, allt här i världen berör inte dopamin, finns gott om andra signalsubstanser som spökar i vårt komplexa känslospektrum. Dopamin utsöndras för övrigt varje gång du inleder en rörelse i kroppen, det styr att motoriken fungerar med, bland annat.

Spana också in:

Luther Blissett:

Måste påpeka att nej, inte nödvändigtvis, dopamin skapar en allmän tillfredsställnadskänsla men det fungerar inte riktigt när man vänder på det, allt här i världen berör inte dopamin, finns gott om andra signalsubstanser som spökar i vårt komplexa känslospektrum. Dopamin utsöndras för övrigt varje gång du inleder en rörelse i kroppen, det styr att motoriken fungerar med, bland annat.


visste ej men visste att det var "fel". har inte brytt mig och gå in mer på detalj i just det området för enkelhetens skull. huvudsaken är att någonting i hjärnan händer som påverkar hur glad/välmående du känner dig över en tidsperiod, imo.

Luther Blissett:

Brukar förenkla det till gör saker som är kul för att det är kul, inte för att försöka fly någonting.


[y]
Jag har inte läst texten pga är för cool för att läsa men jag tror att mycket av den psykiska ohälsan är självskapad. Man går och tycker synd om sig till den grad att man är helt fucked. Man definierar sig själv som någon det är synd om i alla situationer osv. Först kanske man har kontroll på situationen men någon gång skenar det iväg.
Och vad gäller flykt så är en liten sanning jag kommit fram till under de tillfällen då jag uttryckligen försökt mig på det att: det fungerar inte, det spelar ingen roll hur du försöker påverka dig själv med kemisk stimulans problemen är alltid lika verkliga och tenderar även att kännas mycket tyngre under "flykt".
Måttlighet är en dygd osv.

Rävpojken:

huvudsaken är att någonting i hjärnan händer som påverkar hur glad/välmående du känner dig över en tidsperiod, imo.


Är lite för pedant för att inte påpeka sånt

Dold text: Och glädje/välmående över tid har mer att göra med hela floran av serotonin, och förmodligen lite med noradrenalin när det kommer till att känna ork och bli exalterad, se fram emot saker och så
Sorry, kunde inte låta bli [blush]
Rävpojken:

det är lugnt. [cute] men upplever du att den beskrivningen jag använder i trådstarten kan ställa till problem och vad bör jag i så fall ändra till?


Tror inte det är något problem om man inte är lika detaljkåt som mig, övergripande är det hyfsat rätt.

Grov överkurs:
Signalsubstanser är ett sätt för neuroner att kommunicera med varandra, det sker genom att en neuron utsöndrar ex. dopamin i den synaptiska klyftan mellan de två, från det presynaptiska membranet släpps dopamin fritt, och mottas av nästa neurons postsynaptiska membran som är fyllt av receptorer för alla tänkbara signalsubstanser. För att avgöra när kommunikationen är slutförd finns det i det presynaptiska membranet autoreceptorer, som känner av hur mycket av signalsubstansen som rör sig fritt i den synaptiska klyftan genom att de även fäster i denna för att kunna tala om när meddelandet mottagits, eller hur man skall säga.

Om du nu använder dig av heroin eller kokain eller något annat som ganska exklusivt påverkar dopaminet så fungerar det i princip så att det sätter sig i autoreceptoren och blockerar den processen så att neuronen kontinuerligt producerar och utsöndrar allt mer dopamin tills effekten avtar.

Det som sker då på det postsynaptiska membranet är att fler dopaminreceptorer behöver utvecklas för att kunna ta emot den mycket större mängden och förhindra att dopaminet av misstag binder sig vid andra receptorer vilket kan skada dem/utveckla "ärr" (Men inte i någon betydande utsträckning, krävs rätt många års misshandel innan det på allvar påverkar möjligheten att uppta andra substanser.).
Om du sedan inte fortsätter stimulera dessa receptorer så behöver de återbildas, men det tar en liten stund så effekten man märker av det är att man mår rätt kasst och blir ganska inriktad på att tillfredsställa dessa receptorer genom intag av mer, och då bildas fler receptorer osv. och ett beroende har utvecklats, som för var gång blir lite jobbigare att hantera när effekten avtar.

Så fungerar just det (med reservation för slarvfel pga dåligt minne) rent biologiskt
Försöker hjälpa min pojkvän att sluta röka, är fett frustrerande att det inte verkar gå. Han röker mest när han är stressad och festar men han vill inte och jag känner att mitt stöd inte räcker till. [sad] Vill inte att han ska möta en långsam död av cancer osv.

Har (försöker) slutat skära mig då det gjort att jag behövt ljuga för min familj och psykolog osv, och orkar inte det. Smärtan jag bär på går inte ens att karva ur kroppen på det viset och jag orkar inte se ut som en träslöjdsbänk.

Tycker musik och aggressivitet hjälper [blush]
Jag vill skriva något för att visa att jag faktiskt har läst hela din text och jag märker att detta är något du har lagt mycket tanke och tid på. Min första impuls lyder dock att påpeka följande:
Rävpojken:

Det kan säkert upplevas som att jag försöker simplifiera vissa problem


Och att sedan skriva något skeptiskt om placebo som även du nämner. Men just att du nämner det gör att det rinner av på ett vis för du har liksom tänkt ur de vinklarna också.

Jag förstår det i den mån att det handlar det om att bryta ett destruktivt tankemönster, så som ett kognitivt perspektiv på ohälsa uppmuntrar. Men det kanske är alldeles för förenklat. I kombination med att du tar upp signalsubstanser kan jag inte låta bli att tänka att detta tänk är något direkt hämtat ur dagens psykiatri.