Forumet - Manodepressiv

Manodepressiv

206 0 22
Vill vara anonym, ska berätta kortfattat av mitt liv har aldrig haft svårt att få kompisar aldrig haft några problem med andra för den delen.
Men har en väldigt tragisk bakgrund som jag inte pratar med någon om, känner att detta tar mig ner på botten rätt så sjukt mycket faktiskt. Tänker inte vända mig till någon psykolog och börja prata om detta, vill helst bearbeta sorgen själv om jag inte lyckas så får jag se vad som händer kanske gräver min egna grop. körde rätt så tungt med cannabis ett tag detta hjälpte då under ruset och det var faktiskt rätt så skönt har nog aldrig mått bättre, slutade med detta nu för märkte att inget hjälpte längre känns ju rätt så bra att inte hålla på med det.
sömnlösa nätter blir veckor av ångest och svår depression men har lärt mig att dölja denna sidan för andra har alltid haft det upp och ner. För vi lever i en stad där ingen ser dom fel vi har vi som lider i det tysta vi blir fler och fler för varje dag. Hur skulle ni själv gjort?

Linus sa det bra, men farmor sa det nog bäst
Har man inget gott och säga kan man gott hålla tyst.
Har du fått den diagnosen så beror det nog inte så mycket på det du varit med om utan du lär få skov ändå. Varför söker du inte vård när det finns mediciner och terapi som antagligen skulle få dig att må bättre? Kritiserar ej utan bara undrar. Skulle jag få någon sådan diagnos skulle jag aldrig släppa taget om vården.

Spana också in:

isola:

Har du fått den diagnosen så beror det nog inte så mycket på det du varit med om utan du lär få skov ändå. Varför söker du inte vård när det finns mediciner och terapi som antagligen skulle få dig att må bättre? Kritiserar ej utan bara undrar. Skulle jag få någon sådan diagnos skulle jag aldrig släppa taget om vården.


Vill inte ha någon vård, att äta massa lyckopiller för att dämpa smärtan är inte den bästa utvägen heller,
som sagt vill vara anonym annars skulle jag tagit och berättat om min uppväxt.
sunk:

vad är det för saker i nuläget som får dig att må dåligt, vad tror du att du kan göra som skulle kunna få dig att må bättre?


Vet faktiskt inte själv vad som gör att jag mår så dåligt det går perioder då jag inte ens vet vem jag är själv.
har faktiskt inte tänkt på vad som skulle kunna göra så att jag mår bra, får nog tänka vidare på den saken.

isola:

Om du tycker att den varit jobbig så är det väl ännu större orsak till att försöka bearbeta den med kunniga människor istället för att vänta tills du mår riktigt dåligt och måste göra det.


Har varit hos kunniga människor, men fick jag den hjälpen jag behövde? svaret är nej.
Manodepressiv:

Vet faktiskt inte själv vad som gör att jag mår så dåligt det går perioder då jag inte ens vet vem jag är själv.


jag känner igen mig ganska mycket i din beskrivning, är dock ganska säker på att jag inte är bipolär (även om jag misstänkt det).

Manodepressiv:

har faktiskt inte tänkt på vad som skulle kunna göra så att jag mår bra, får nog tänka vidare på den saken.


vad är det för saker som du känner att du skulle kunna lära dig gilla, vad skulle du vilja vara bra på? jag vet att det är svårt att uppskatta att göra saker när man mår skit, men det som funkat bäst för mig och som jag tror funkar för de flesta är att försöka hålla sig sysselsatt. tänk på att det tar ett tag att bli bra på saker och lära sig uppskatta dem. tränar/motionerar du?
sunk:

vad är det för saker som du känner att du skulle kunna lära dig gilla, vad skulle du vilja vara bra på? jag vet att det är svårt att uppskatta att göra saker när man mår skit, men det som funkat bäst för mig och som jag tror funkar för de flesta är att försöka hålla sig sysselsatt. tänk på att det tar ett tag att bli bra på saker och lära sig uppskatta dem. tränar/motionerar du?


Har alltid lovat mig själv att börja träna/motionerar men har dessvärre aldrig blivit av.
Min far hade bipolär han fick aldrig någon riktig hjälp för detta, men efter några år så klarade han det inte längre. Det var jag som hittade honom med ett rep runt halsen hägnades i taket, kommer mycket väl ihåg vad det stod i brevet som han hade lagt på min säng. ångar själv att jag stängde in allt och låtsades att må bra tänker inte berätta om detta mera i tråden isåfall om du har frågor så tar vi detta över PM.
Manodepressiv:

Har alltid lovat mig själv att börja träna/motionerar men har dessvärre aldrig blivit av.


du kan börja när som helst, börja smått - jogga tills du tröttnar och pusha dig lite varje gång.

Manodepressiv:

ångar själv att jag stängde in allt och låtsades att må bra


du verkar ju ganska insiktsfull, jag förstår om du inte vill söka hjälp (jag har själv alltid undvikit det) även om du gott skulle kunna ge det ett försök till. om du nu vill hantera det själv - så gör det, det är inte lätt men om du vill må bättre så är det bara att sätta igång. det kommer inte av sig självt. fyll livet med mening, gör saker du känner är givande. ta inte misslyckanden/misstag så hårt, försök lära dig av dem istället. har ganska många fler tips som har hjälpt mig, vet dock inte hur de funkar för andra.
sunk:

du kan börja när som helst, börja smått - jogga tills du tröttnar och pusha dig lite varje gång. du verkar ju ganska insiktsfull, jag förstår om du inte vill söka hjälp (jag har själv alltid undvikit det) även om du gott skulle kunna ge det ett försök själv. om du nu vill hantera det själv - så gör det, det är inte lätt men om du vill må bättre så är det bara att sätta igång.


Hade faktiskt tänkt att sätta igång snart som möjligt, innan allt är försent. Var därför jag vända mig till något forum och ville veta vad andra tycker man ska göra, att söka hjälp är inte direkt min grej vet mycket väl om jag bara vill så kommer jag nog lyckas.
Om man kanske skulle ta och försöka motionera en stund idag och se om det hjälper?
Manodepressiv:

Om man kanske skulle ta och försöka motionera en stund idag och se om det hjälper?


gör så! ett litet tips till jag kan ge dig är att lyssna på musik som får dig att må bättre (tänk på att allt du "utsätter" dig för påverkar dig, mer eller mindre). exempelvis:


Blivande_japan:

Vet inte vad du fått för dig om antidepressiva, men "lyckopiller" är det knappast.


Piller som man tar för att vara förmögen att känna lycka (eller åtminstone behag eller stabilitet) i perioder man inte annars kan?

Används inte Prozac i amerikansk engelska nästan synonymt med vad vi kallar för lyckopiller?
Blivande_japan:

Man blir ju knappast lycklig av att äta dem, endast mer "avtrubbad".


Är det observationer utifrån eget bruk du utgår ifrån?

Jag har ingen egen erfarenhet av antidepressiva men människor i min bekantskapskrets (nej, ingen av er um-typer) med diagnosen i fråga verkar ju se deras bruk som något som i perioder är nödvändigt för ett stabilt humör (inte bara genom "avtrubbning").

Jag tror dessutom inte begreppet lyckopiller är 100%-bokstavligt (det syftar väl nästan aldrig på typ MDMA eller annat som frigör enorma mängder signalsubstanser på en gång? - hjälp mig här aspie/diagnos-um) utan mer handlar om att uppnå ett stabilt humör som inte hämmar individen.
Manodepressiv:

Har varit hos kunniga människor, men fick jag den hjälpen jag behövde? svaret är nej.


Antingen har de inte varit så kunniga eller rätt för dig, eller så har du inte varit tillräckligt motiverad eller öppen då. Fortsätt leta! Det är inte värt att du ska sitta hemma och må dåligt när det i alla fall finns hjälp att få. Byt behandlare om det känns dåligt.
manul:

Jag har ingen egen erfarenhet av antidepressiva men människor i min bekantskapskrets (nej, ingen av er um-typer) med diagnosen i fråga verkar ju se deras bruk som något som i perioder är nödvändigt för ett stabilt humör (inte bara genom "avtrubbning").


manul:

Jag tror dessutom inte begreppet lyckopiller är 100%-bokstavligt (det syftar väl nästan aldrig på typ MDMA eller annat som frigör enorma mängder signalsubstanser på en gång? - hjälp mig här aspie/diagnos-um) utan mer handlar om att uppnå ett stabilt humör som inte hämmar individen.


stämmer, när jag gick på antidepressiva så blev mina "svackor" inte alls lika djupa. det var lättare att hålla sig positiv och motiverad så att man kunde orka ta itu med problemen.
Jag vill inte kritisera din diagnos, men om du har haft en trasslig bakgrund beror det ju mycket/mesta dels på det och inte på att du är psykiskt sjuk! "Bipolär" är ju inget man föds med utan som en slags reaktion/följd på svåra saker som hönt i livet,
Jag är så jävligt förbannad på att SÅFORT någon mår dåligt ska de stoppas i ett fack och få en stämpel.
Det är klart att du mår dåligt när du upplevtt något sånt-
http://unknownG.soclog.se/

länken ovanför skriver jag om mina tankar.. det kan vara en bra början. Jag som har diagnosen ADHD rekomenderar att du får hjälp av kunniga personer, eller iaf så gott som ! tro mig det hjälper.. det döver inte bara känslor, en närstående till mig har fått diagnosen och hon kan både vara ledsen och arg. just att de hemska tankarna inte finns kvar tror jag nog att du vill uppnå. H*n använder även sömnmedicin när h*n känner att h*n inte kan somna... psykisk o hälsa är fortfarande en slags skam och det jobbar bla hjärnkoll emot. Om man verkligen vill lösa sina problem måste man tyvärr göra saker man egentligen inte vill just för tillfället.

mvh
en anonym tjej

förklaring på "varför anonym finns på länken högst upp"