Hej! Hoppas ni kan hjälpa mig med en sak då jag verkligen skulle uppskatta om ni tog er tiden 🙂 Behöver verkligen hjälp! Allt känns som en berg- och dalbana....
Jag är en 17-årig tjej som har träffat en kille nu i sex månader. Det hela började väldigt bra utan några problem alls. Vi ses ca 3 ggr i veckan, vilket innebär att jag sover hos honom efter skolan och ibland under helgdagar.
Jag har varit väldigt krånglig, kan man väl säga. Jag har ändrat mig fram och tillbaka kanske fyra gånger. Sagt till honom att jag inte vill ses mer för att sedan ringa upp honom och säga att jag ångrar mig och vill ses igen. Jag vet att det inte är speciellt snällt mot honom att göra så, och det sista jag vill göra är att såra honom. Men jag kan bara inte rå för det. Mina känslor är som en berg- och dalbana.
Nu dom senaste månaderna har allt känts bra dom första veckorna som vi setts efter våra "pauser", men sedan får jag ångest efter ca två veckor och vill inte ses mer. Han är kär i mig (han säger att han inte är det längre efter vårt lilla bråk, men det är väldigt tydligt att han ljuger), och jag är inte kär i honom. Jag har inte blivit kär i honom på sex månader, så förmodligen kommer jag aldrig bli det heller. Jag vill inte bli tillsammans med honom då han inte är killen som jag söker, men samtidigt vill jag veta vad som sker i hans liv. Förstår ni vad jag menar?
Jag tror det mesta handlar om att jag trivs i hans sällskap. Det jag saknar när vi inte ses är den uppmärksamhet jag får honom. Men eftersom jag inte vill ha något förhållande, så känns det ibland som att det är bättre om jag lyckas ta mig ur allt. Ibland känns det som att jag "slösar tid" min tid, och istället borde försöka hitta någon som jag verkligen tycker om. Han är 5 år äldre än mig vilket även innebär att vi är på lite olika stadier i livet. Han har hunnit gjort mycket i sitt liv, medan jag fortfarande har en hel del jag vill uppleva nu som tonåring. Vi har också bara umgåtts på ett par fester och hos honom. Jag kan inte hjälpa det, men jag skäms av att visa mig ute med honom. Han är nämligen igenkänd som en "teenhunter", vilket innebär att alla inte tycker om honom i det lilla samhället vi bor i. Jag vet att jag borde strunta i de andras åsikter, men jag kan inte hjälpa att jag skäms. Dessutom tycker jag inte att han ser särskilt bra ut eller har dendär gulliga personligheten som jag söker hos min pojkvän. Men jag mår så himla bra av att vara med honom. Det är så skönt att få tänka på annat, komma hemifrån, och känna sig uppskattad och älskad. Jag älskar all uppmärksamhet jag får av honom. Jag vet att om jag träffar honom nu och förklarar att jag vill sluta ses, så kommer jag må fruktansvärt dåligt under en period. Under jul hade vi slutat setts, och jag mådde väldigt dåligt under den perioden. Hade varken lust eller ork att göra något alls. Låg enbart framför soffan och kollade på tv.
Jag vet att jag inte kan hålla på såhär för alltid. Jag vill hitta någon att bli kär i, men jag är så rädd att bli ensam. Tänk om jag inte träffar någon ny? Och det känns så tråkigt inte vara en del av hans liv. Man kan väl se på mina känslor från två olika perspektiv. Antingen så betyder all min tvekan att det kanske finns något att kämpa för trotts allt, att jag nog känner något för honom, eller så tolkar man min tvekan som att min tvekan betyder något. Hade han varit den rätte så hade jag förmodligen inte tvekat så som jag gör.
(han har även ljugit för mig ett antal gånger, så jag litar inte på honom fullt ut. Han gjorde en väldigt elak sak mot mig, sedan gjorde jag en sak mot honom som jag ångrar väldigt mycket. Men han ljuger ganska ofta om småsaker som inte har någon betydelse. Han vet också vilka knappar han ska trycka på. När vi tar dessa "pauser" är han väldigt duktig på att få mig krypandes tillbaka. Kanske skickar bild på någon låt som vi brukade lyssna på tillsammans, så att jag ska börja sakna honom och komma tillbaka)
Så, vad tycker ni att jag ska göra? Det mesta handlar alltså om att jag skäms en aning, vill inte ha något förhållande och kommer inte bli kär i honom, jag mår bra av hans uppmärksamhet men vill heller inte förlora min tid för att istället kunna hitta någon jag verkligen kan bli kär i. Det kanske är bra för mig att lära mig att stå på egna ben? För egentligen mår jag inte bra i mig själv, utan jag mår bara bra när jag är med honom. Det kanske är bäst för mig att lära mig att må bra på egen hand? Det som skrämmer mig är att jag vet om att jag kommer må väldigt dåligt under en tid framöver. Men samtidigt måste jag ju ta denna kamp någon gång. Kanske finns min framtida pojkvän nånstans och väntar?
Hur ska jag tänka och vad tycker du att jag ska göra? Snälla hjälp mig, jag börjar få panik nu 🙁
Mvh
Det är bra för mig att lära mig att stå på egna ben. För egentligen mår jag inte bra i mig själv, utan jag mår bara bra när jag är med honom. Det är bäst för mig att lära mig att må bra på egen hand. Det som skrämmer mig är att jag vet om att jag kommer må väldigt dåligt under en tid framöver. Men samtidigt måste jag ju ta denna kamp någon gång.
Så, du har redan koll på allt ju.
Det där är jätte jobbigt. Har en kompis som har varit i en liknande situation och det hon gjorde var att göra slut med killen. Det var jobbigt i början då hon försökte vara vän med honom efteråt och det misslyckades men hon kom så småning om över honom och hittade en annan jätte fin kille.
Om ni gör slut, så omringa dig med vänner 24/7 eller håll dig sysselsatt med något. Kolla på serier (Sherlock Holmes på netflix), teckna eller annat.
Hoppas det blir bättre!
Förstår. Tycker du bör lämna honom så både han o du kan få chansen att hitta någon annan som passar er bättre. Imed du redan vet att han inte är din typ o du inte kommer kunna känna annorlunda. du ska ju inte va med honom för att jobba fram känslor hos dig som inte finns.. dem ska redan va där. Kanske ni kan prata om att satsa på en vänskap istället? Om han kan det trots sina känslor för dig? För känslor är skört att "leka" med. Har han så starka känslor så bör du helt bryta.. han kommer annars ta skada oavsett om ni fortsätter som vänner eller mer. Men ditt val! O hans. Vad ni bör göra är att iallafall snacka om saken. Reda ut era innersta känslor o se om ni kan förbli vänner. OBS. Mitt svar utifrån min tolkning.
chin_chin:
Det där är jätte jobbigt. Har en kompis som har varit i en liknande situation och det hon gjorde var att göra slut med killen. Det var jobbigt i början då hon försökte vara vän med honom efteråt och det misslyckades men hon kom så småning om över honom och hittade en annan jätte fin kille.
Om ni gör slut, så omringa dig med vänner 24/7 eller håll dig sysselsatt med något. Kolla på serier (Sherlock Holmes på netflix), teckna eller annat.
Hoppas det blir bättre!
Ja, jag skulle också vilja hitta en kille som jag verkligen tycker om. Jag saknar honom som sagt när vi inte ses, jag mår bra av att vara honom och vill veta vad som händer i hans liv. Jag har aldrig varit kär i någon så jag vet inte hur det känns att vara det, men jag antar att när man väl är det, så tvekar man inte. För om jag nu är kär, så är det inte så som jag har föreställt mig att det ska vara. Alla kanske inte får fjärilar i magen, men om jag vet att chansen finns så vill man ju försöka hitta någon som man upplever de känslorna med. Om vi slutar ses kommer jag sakna honom sjukt mycket.. Vad betyder saknaden och allt annat positivt jag känner?
Tänker dock på andra killar och kollar ut snygga killar i skolan. Var jag kär i honom, är han väl den enda som cirkulerar i mitt huvud?
Dessutom ska han förmodligen åka till USA i sommar och gå i skola där i två år. Så ska det avslutas, är det nu. Och skulle vi fortsätta och då bli tillsammans,vet jag inte hur det blir om han åker. Man vill ju inte stoppa hans dröm, men heller inte ha distans. Jag är 16 snart 17 år. Jag vill hinna uppleva saker.
Harbaraingenaning :
Förstår. Tycker du bör lämna honom så både han o du kan få chansen att hitta någon annan som passar er bättre. Imed du redan vet att han inte är din typ o du inte kommer kunna känna annorlunda. du ska ju inte va med honom för att jobba fram känslor hos dig som inte finns.. dem ska redan va där. Kanske ni kan prata om att satsa på en vänskap istället? Om han kan det trots sina känslor för dig? För känslor är skört att "leka" med. Har han så starka känslor så bör du helt bryta.. han kommer annars ta skada oavsett om ni fortsätter som vänner eller mer. Men ditt val! O hans. Vad ni bör göra är att iallafall snacka om saken. Reda ut era innersta känslor o se om ni kan förbli vänner. OBS. Mitt svar utifrån min tolkning.
När vi bestämde oss för att inte ses för ett tag sen bestämde vi att vi bara skulle ses som vänner. Men det blev svårt att veta vart man skulle dra gränsen. Så vi kom bara tilllbaka som vanligt igen.
Läs gärna den andra kommentaren jag svarade på 🙂
Han ringde mg när han var full igår och skällde ut mig för att jag inte kunde vara med honom idag då min släkt kommer. Sa att han var så jävla trött på mig och hoppades att jag behandlar min framtida kille bättre än vad jag gjort med honom. Sa flera gånger till honom att vi tar det imorgon istället, men han bara fortsatte. Jag blev ledsen och sa att han borde skämmas för att han står och skriker på mig, men idag känner jag mig inte ens arg. Han har gjort liknande saker, men 4 inatt ringde han mig och bad om förlåtelse. Sa att det blev fel när han dricker alkohol, men jag tycker ändå det inte är okej. Jag vet att jag förtjänar någon som inte gör så, men jag förlåter honom hela tiden. Jag kan aldrig inse att han gör fel. Såklart vill jag stå upp mot mig själv, men jag bara förlåter som sagt. Är det för att jag är kär eller för att jag helt enkelt är riktigt dålig på att stå upp för mig själv?
