Forumet - Mår dåligt...

Mår dåligt...

79 0 4
Ok jag vet inte riktigt var jag ska börja... Har haft en ganska jobbig och komplicerad uppväxt. Har flyttar mycket osv. Har aldrig haft ett ställe som känns som "hemma".

I början brydde jag mig inte när vi flyttade, det kändes bara normalt, men sedan blev det svårare och svårare.

Bästa perjoden i mitt liv var nog när jag gick på mellanstadiet och bodde i en av sveriges större städer. Då var jag självsäker, rolig populär osv. Sedan dess har jag flyttat en del och bor nu i en mindre stad sedan några år tillbaka. Möttes av rasism och sånt så min självkänsla blev ganska dålig snabbt. I början var jag ensam hela tiden men även om jag har fått kompisar nu så trivs jag ändå inte. Jag känner inte att jag passar typ. De kompisar som jag har känns inte ens som riktiga kompisar. Mina gamla kompisar har jag tappat kontakten med eller så är många av dem kriminella och vissa är på ungdomsvård osv.

Hatar staden som jag bor i just nu, alla är så jävla dryga och tråkiga och rasistiska. För några veckor sedan såg jag fram emot sommarlov för att slippa skolan men nu känns det bara tråkigt och det ända jag kommer kunna göra är att vara hemma och ha tråkigt eller att hänga med mina "kompisar" som inte ens känns som mina kompisar.

Har träffat lite trevligt folk utanför min stad som jag tror jag skulle trivas hur bra som helst med men då måste jag flytta hemifrån och bo på internat som kostar en massa pengar(ska ändå flytta hemifrån efter gymnasiet), och jag vet inte om jag orkar flytta ännu en gång och gå igenom en massa skit igen.

Har också haft en del andra problem och sånt så att socialen har varit inblandad några gånger (fråga mig inte vad). När jag var liten var hade jag alltid ett leende på ansiktet men jag vet inte nuförtiden... allt är så mörkt och dystert och min självkänsla/självförtroende är sämst.

Vet inte ens varför jag skriver det här. Om nån har nåt tips på hur jag ska må bättre så dela gärna med er![y]
Jag brukar alltid få kritik för att jag är positiv och ber människor tänka positivt. Folk tror att jag är en dum blond brutta som inte har någon livserfarenhet alls utan alltid fått allt serverat på silverfat.

Men anledningen till att jag är positiv är att jag har vart med om riktigt livslustdödande saker, så jag skulle kunna vara en utav de som bara tänker negativt och inte vill leva, men istället vill jag inget hellre än att leva och jag är alltid glad och positiv. Och det är tack vare detta, säger mina terapeuter, som jag mår så här gott som jag gör trots allt [smile]

Så försök vara positiv med all kraft du har, för det är det som hjälper dig.
Paseo:

Folk tror att jag är en dum blond brutta som inte har någon livserfarenhet alls utan alltid fått allt serverat på silverfat.


Måste jö vara sant!
[crazy][crazy]

Dold text: Måste, bara säga att jag var ironisk, rädd att få en till varning för dåligt uppförande:(

Thompson:

allt är så mörkt och dystert och min självkänsla/självförtroende är sämst.


När man mår som sämst och känner sig som sämst finns det vid ett tillfälle bara en väg att gå och det är upp.
Känner du dig så långt nere nu? Då slutar du bry dig om vad människor anser och du bryr dig inte över huvudtaget om alla saker som gjort dig nere... när sakerna finns där så kanske du borde ge dom fingret lugnt och sansat och ifall någon frågar varför du beter dig som du gör så säger du att du är trött på att spela charad och du vill leva ditt liv som det eget och inte enligt samhällsmanual eller liknande.

Thompson:

Vet inte ens varför jag skriver det här. Om nån har nåt tips på hur jag ska må bättre så dela gärna med er![y]


Du skriver för att ditt inre ropar på hjälp men människor har blivit för allt introverta i detta land (känns det som 100% för mig)
Därför brukar vi inte ens veta om människor som verkligen vill hjälpa och är bra på det!
Hjälp finns! Den största hjälpen finns inom dig, ifall du inte tror på dig själv så kan du alltid föreställa dig bara snabbt att du skulle levt på medeltiden och troligen vart fattig, din generation har klarat sig till idag vare sig du tycker att du är urusel och patetisk... så har DIN generation klarat sig igenom helvete som de sett här och än idag finns det helvetiska saker som gör våra liv till helveten fast nu är den världen mer dold för att vi ska kunna tro att vi lever på ett perfekt ställe, bara att se hur all coverup på maktplattor gås bort som vind. Hur mer och mer människor hamnar i depression och behöver konsultering och träffa psykologer som kostar 328470 kr per timme.

Allt detta helvete kan du klara av och om man ska ha hjälp då behöver man hitta någon som verkligen bryr sig, om du frågar ifall psykologer och kuratorer är bra så måste jag säga att de kuratorerna jag träffar suger, just pga att dom inte kan släppa något om deras personliga liv.... utan dom tar allt som boken säger till dom att göra, där har vi en till liten faktor och ett bra exempel på varför detta land suger xxx.[chocked]

RÅD; träffa människor som verkligen vill dig väl, helst människor med inflytande och som kan stötta.

Börja bry dig mer om din egen verklighet och ditt liv som dras till förspillo pga av dessa hemliga lagar som samhället har lagt ut.

Känn av vad du själv känner och tycker och acceptera och handla efter det!

Äta bra, dricka bra!

Att träna någon sport eller bara gymma är bra! Ökar din muskelmassa samt till att du mår bättre tillfälligt efter träningen men i längden ser man att det är en otrolig självförtroendebooster. Om du inte kan gå med vänner eller att du är rädd att gå själv köp hantlar hem och börja träna hemma lite, till slut kommer du vilja börja få hjälp annanstans och då kan man alltid fråga efter en gym instruktör på gymmet eller liknande, kostar några gånger men du kommer in i det och behöver inte personen senare :)

Som sagt träffa de vänner som gör dig att må bra!
Människor du kan vara dig själv med.

Du är en medmänniska som kan hjälpa andra, vi medmänniskor lever i civiliserat samhället just för att vi vet att det är bäst vi kan hjälpa andra, för att vi kommer också kunna få hjälp när det behövs!

Du är inte ensam i det du känner, vi alla är människor, vi alla lever samma tid, vi har en gemenskap även om man inte tror det... du är inte ensam!

Spana också in: