Mitt sovrum är väldigt litet. Det ryms en 110 säng, en garderob och ett skrivbord sen är all yta använd.
Eftersom jag är 15 har jag inte så mycket mer val än att bo kvar här. Jag har målat vita väggar och försöker hitta lösningar på hur jag ska trivas bättre men det går inte.. Jag blir jävligt stressad och får ångest av mitt rum. Det känns som väggarna kryper in på mig när jag ska sova. Min syster som är 19 har ett större rum och både jag och min mamma har försökt att prata med henne så vi kan byta men hon vägrar verkligen. Hon ska flytta hemifrån till sommaren dock och då ska jag få rummet hennes. Det känns som en börda att komma hem och gå in i mitt rum. Ännu värre är det att ta hem kompisar och pojkvänner. det skäms jag över.
Som jag ser det finns ingen lösning. Har ni något tips på vad jag ska göra?
seriously dude jag har bott på 9 kvadratmeter i hallonbergen och för det betalade jag 2500/månad samt min egen mat så stfu
1 du behöver bara bo i det tills sommaren
2 skaffa en mindre säng
Ha ej så höga krav.
OF 5:
Ha ej så höga krav
Ett citat som ligger på gränsen till livsmotto.
Zsasz:
Ett citat som ligger på gränsen till livsmotto.
Quueen:
Hon ska flytta hemifrån till sommaren dock och då ska jag få rummet hennes.
DÅSÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ
vad vill du vi ska göra åt det