Forumet - mår inte bra... :(

mår inte bra... :(

807 1 3
Hej!
Bara för att göra det kort och enkelt vill jag komma till saken direkt.
Jag mår inge bra att bor hemma. Jag har det jobbigt med mammas nya man och även med mamma också. 
Jag har bott hos min kille i ett par månader och det kändes super. Men den här månad har han inte råd att lägga ut för busskortet. Vi bor långt ifrån varandra så det blir dyrt med busskortet. mamma vill inte heller att jag ska flytta in till honom...
Jag och mammas kille har bråkat med varandra tidigare och då blev det ju inge bra relation emellan oss två. 
Nu bor jag hemma, det har gått 2 dagar och jag mår skit...
Jag får damp på mammas kille och även min mamma själv. Han pratar inte med mig och när jag hälsar på honom så svarar han som om att han inte vill men han var tvungen. Då har man ju ingen lust att hälsa då. 
Om han nu vill prata med mig går han till mamma och sen får hon komma till mig och prata. 
Det tycker jag är skit larvigt när han är ändå en vuxen person liksom.
Jag blir galen när han håller på såhär. Mamma uppskattar aldrig det jag gör, som t.ex. jag lämnade in ett CV på ett ställe och hade hoppas att de skulle höra av sig med de gjorde inte det så mamma blev arg när jag sa att de inte hörde av sig. Hon sa "varför söker du bara på ett ställe? det finns massa andra ställe du kan söka till!" Grejen är ju att hon skriker som om att hon är arg... Fattar inte det. 
Så mamma förstår mig inte, hennes kille gör mig galen. 
var ska gå till vägar? jag vill inte bo kvar här med dem.. Det är svårt att få er att förstå men jag mår verkligen inge bra. vad ska jag göra?... :'(
Har du någon du kan prata ut om detta med? Någon skolkurator, psykolog eller liknande? Har du sagt till din mamma och föreslagit att endast hon och du ska sätta er ner och prata. Prata om hur ni ska gå tillväga om hon nu inte går med på att bidra till ett busskort. Jag har ingen koll på din ålder heller och om du får någon form av bidrag, så det kan ju vara så att hon anser att du är i en sådan ålder att du ska kunna stå för sådant själv. En ansträngd relation med sin mamma kan göra mycket mental skada, vilket du redan märkt. Om hon inte går med på att prata och/eller inte beter sig som en vuxen människa så behöver du få hjälp från annat håll. Har du testat att ringa anonymt till BRIS eller UMO? 

PMR: Har du någon du kan prata ut om detta med? Någon skolkurator, psykolog eller liknande? Har du sagt till din mamma och föreslagit att endast hon och du ska sätta er ner och prata. Prata om hur ni ska gå tillväga om hon nu inte går med på att bidra till ett busskort. Jag har ingen koll på din ålder heller och om du får någon form av bidrag, så det kan ju vara så att hon anser att du är i en sådan ålder att du ska kunna stå för sådant själv. En ansträngd relation med sin mamma kan göra mycket mental skada, vilket du redan märkt. Om hon inte går med på att prata och/eller inte beter sig som en vuxen människa så behöver du få hjälp från annat håll. Har du testat att ringa anonymt till BRIS eller UMO? 
Egentligen har jag en lärare som jag kan prata med men på nåt sätt känns det ändå inte rätt.. Vi har suttit och pratat med varandra men det gick inte så bra, hon förstår mig inte och jag kan inte riktigt förstår hur hon tänker och vad hon tycker om saker och ting.
ja.. Hon säger att jag har redan bidrag från skolan så jag kan ju köpa busskortet själv. 
(Jag är 18 år å går andra året på gymnasium)