Forumet - Mass-förvirring?

Mass-förvirring?

139 0 7
Märker inte folk på detta forumet hur otroligt lika allas problem är. Hur ofta läser man inte en tråd och känner igen sig själv i det.

Har ni aldrig undrat varför? Tja, jag satt och tänkte på det för kanske fem sekunder sedan, och fick en återtanke på en sak jag tänkte innan. Depression är en naturlig process av mänskligtbeteende. Visst, du kanske anser att du är speciell för du mår dåligt, och det kanske därför du egentligen mår dåligt, men alla är verkligen ledsna. Utan sorg kan det inte finnas glädje, då man inte hade kunnat jämföra det med något.

Jag försöker nu inte gå emot er som mår så dåligt, för jag vet exakt hur det är. Just nu mår jag verkligen inte bra, men det är irrelevant Det som verkligen är relevant, är denna mass-förvirring dagens ungdomar verkar ha smittats av.

Jag menar, ta en sväng ut på gatan och ta en titt på vartenda unge som finns där ute. Jag kan slå vad om att i minst 2/3 av fallen kommer ni hitta någon snubbe/tjej med avlägsen blick och ögonen sorgsna.

Jag har ett egentligt mål med detta inlägget, och det är ett berätta om min lilla teori. Om ni är så hemskt deprimerade, och anser att absolut inget eller ingen kan hjälpa er, varför skriva på detta forumet då? Varför söka hjälp, när ni helt klart vägrar lyssna. För tro mig, jag har försökt hjälpa folk i detta tillstånd, men förstod tillslut att min hjälp är inget som kan hjälpa.

Varför? Jo, folk vägrar tro på andra, hur klart och tydligt meddelandet än är. Man föredrar att få reda på saker av självinsikt, alltså att själva förstå och klura ut problemets lösning.

Så, varför dumpa er börda på folk som redan har problem egentligen? Inte för någon på internet verkligen bryr sig.

Tid är lösningen.

Hur banalt och dumt det än låter.

Depression är en del av livet, speciellt en del av ungdomen. Och fan ta mig, detta är en ungdomssida!

(I eftertanke förstår jag nu hur dumt allt detta är, p g a att det är just en Ungdomssida. Allt jag gör är att provocera, och inte som om någon kommer läsa detta nu. :( )
Har alltid varit av uppfattningen att om man vill ta livet av sig, ja då gör man det utan att tramsa en massa med andra innan. Den åsikten är ju helt okej, när den gäller mig, men jag vill väldigt mycket hellre att nära och kära ska förvarna och ge mig en chans att hjälpa dem istället för att de bara sjunker ner... Nu tog du inte upp självmord specifikt, men att be om hjälp. Känner man sig hjälplös ska man be om hjälp, vilket i sig är ett bevis på att man är medveten om att man själv inte nödvändigtvis vet bäst. Sen att man inte LITAR på de svar man får är nog en annan femma. Arbetar man med ungdomar/barn med "problem" ett tag, så inser man snabbt att alla kräver olika taktiker för att man ska nå in till dem...

Det här kanske inte alls var speciellt givande, det jag vill ha sagt är att det är bättre att de fläker ut sig på internet än ingenstans alls, även om det bara är var 10:e som inte bara är ute efter att vara svart och svår.
standby:

Det här kanske inte alls var speciellt givande, det jag vill ha sagt är att det är bättre att de fläker ut sig på internet än ingenstans alls, även om det bara är var 10:e som inte bara är ute efter att vara svart och svår


Ja, det är ju självklart att ungarna ska fråga efter hjälp, men bara dom seriösa jävlarna. Att och undra varför man skär sig i armarna kommer ju inte hjälpa någon. Hitta källan på problemet, hitta orsaken, inte konsekvensen, då löser du dina problem!

Sätt er ner och tänk helt enkelt!

Spana också in:

Jag tycker faktiskt du har väldigt rätt i det du skriver - men jag antar att en del av depressionstillståndet är att stänga in sig själv...i sig själv och ha svårt att ta åt sig av andras råd. Jag tror att insikt är det enda som kan förändra något till det bättre - när man fattar att andras råd är värdefulla och börjar ta tag i sitt liv. När man fattar vad problemet är och själv försöker hitta sätt att lösa det på.

Antar att folk skriver om sina problem här eftersom det känns bra att berätta för någon/skriva ner sina känslor. En del skriver dikter, en del bloggar och en del skriver i forum, alla har väl sina egna sätt. [tard]
Berkman:

Varför söka hjälp, när ni helt klart vägrar lyssna.


Jag tror att vissa som söker hjälp men inte tar åt sig av den känner på sig eller vet att de behöver hjälp, de måste göra något, men de är kanske inte riktigt kapabla att ta det till sig ännu.
Jag antar att det är så i vissa fall då det var så för mig, och jag kan ju knappast vara ensam om det.
Jag sökte hjälp flera gånger på olika vis och hos olika människor, för jag hade inget val, jag var tvungen att göra något, och då tog jag kontakt med människor. Men när jag väl fått kontakt så hade jag ingen aning om vad jag skulle göra.
Det har tagit mig 2 år att komma fram till vad det faktiskt är som jag behöver hjälp med, och att kunna ta till mig hjälpen när jag väl får den.

Man kan kanske kalla det överlevnadsinstinkt. Kanske.