Forumet - matproblem, vikt och ångest

matproblem, vikt och ångest

136 0 5
Jag tror inte att jag har ätit en ända måltid utan ångest under de senaste två åren. Jag vet att jag duger som jag är men antingen tycker jag att jag väger för mycket eller för lite. Är 162 cm o väger 46 kg.
Har inte ett bra förhållande till mat och det är inte ofta jag äter normalt. Antingen äter jag minimalt eller så tröstäter jag.
Jag är rädd för att gå upp i vikt och trots att jag innerst inne vet att jag är smal räcker det inte.
När jag äter blr det automatiskt att jag försöker få i mig så lite kalorier som möjligt o jag kan inte sluta räkna...
Ångesten är värst och jag vill egentlgen inte äta alls.
Är inte hungrig och ibland får bara tanken och lukten på mat mig att vilja spy. Då kan jag inte äta...
Jag vet inte om man ska kalla dethär någon slags ätstörning men problem är det ju iallafall.

någon med liknande besvär. och tips på hur man kan komma ur det?! :(
Idinadrömmar:

Jag vet inte om man ska kalla dethär någon slags ätstörning men problem är det ju iallafall.


Jo, det är en ätstörning.

Idinadrömmar:

någon med liknande besvär. och tips på hur man kan komma ur det?! :(


Egentligen skulle du nog behöva prata ut om det här, även om det känns läskigt.
Det du kan göra själv är att helt enkelt försöka äta så normalt som möjligt och ignorera alla jobbiga tankar bäst det går.
Men eftersom du hållit på såhär i två år är det kanske dags att söka hjälp innan det blir värre.
Ditt liv skulle kunna vara så mycket bättre om du inte fokuserade så himla mycket på vad du stoppar i dig.

Spana också in:

Om du är under 18 så kan du vända dig till BUP där du bor, eller öppenpsykiatrin om du är över 18. De flesta ungdomsmottagningar brukar ha kurratorer man kan prata med. Anorexi-bulimikontakt har en del lokalavdelningar som erbjuder mentorer som kan stötta personer med ätstörningar, finns en lista här.

Vill du absolut inte prata med någon irl just nu så kanske du kan köpa/låna en bok om ätstörningar och försöka följa de råd som finns i den. Mattillåtet av Gisela Van Der Ster och Bli vän med kroppen & maten av Camilla Porsman är två böcker som innehåller en hel del information om vad du kan göra på egen hand.
Jag tycker det mediakatt säger är bra råd. Om du verkligen känner att du inte klarar av att snacka om det IRL så måste du ju helt enkelt hitta ett annat sätt.

Första steget, och kanske det viktigaste, tror jag är att du inser det sjukliga i dina tankar, känslor och handlingar. Det är absolut inte friskt att känna så som du gör inför mat, oavsett om man är underviktig, normalviktig eller övrviktig. Jag tror du måste komma underfund med varför du svälter och tröstäter, och sen hitta ett sätt att lösa de problemen. KBT kan vara ett bra verktyg, men ofta behöver man gå på djupet med vad det är som utlöste problemet från första början. Jag tror tyvärr det är väldigt svårt att göra själv, en utomstående brukar vara ett bra bollplank liksom.