Forumet - Medingen on livet?

Medingen on livet?

152 0 15
det finns ingen objektiv mening med livet
du väljer själv vad du vill göra med ditt liv och hur du ska nå dina egna mål får du komma fram till själv.

gå till arbetsförmedlingen är en bra början, sedan kan du gå in i olika butiker och fråga om du får praktisera där typ.

Spana också in:

Finns ingen "mening" med livet. Det är ingen som gett dig en uppgift att leva. Snarare mer att vi som ett samhälle skapat våra egna mål med livet. Vissa tycker det blir för mycket och tar livet av sig, och vissa tror på gamla sagor.

Du måste äta för att leva > För att äta måste du ha pengar > För att ha pengar måste du ha ett jobb > För att få ett jobb måste du ha kunskap > För att ha kunskap måste du ha ett intresse > För att ha ett intresse måste du njuta av det liv du fått > Och för att njuta av ditt liv behöver du ett mål. That's it. Skål [bigcheers]
Om meningen med livet är det gemensamma målet för alla människor så råder det ingen tvekan om vilket mål detta är. Det är välbefinnande (vilket inte är det samma som njutning). Välbefinnande är inte något sinnestillstånd utan snarare ett "själstillstånd" (i brist på bättre ord) som inte bara är något inre utan lika mycket en disposition till att bete sig på ett särskilt sätt. Välbefinnande uppnås genom dygden och dygden är en social praktik.

Frågan om meningen med livet är alltså inte frågan om någon esoterisk sanning utan om hur man bör leva, det är inte fråga om metafysisk utan etik. Meningen är inte separat från livet utan det som gör livet värt att leva. Det är inte något individuellt utan något relationellt.

Det handlar helt enkelt om kärlek, dvs. att ge varandra det vi behöver för att utvecklas på ett positivt sätt.
Rätt lite faktiskt. [smile] Men gubben var inte så jävla dum i sin etik. Tror även hans (meta)fysiska idéer om teleologi och essentialism på viktiga plan är riktigare än de som ersatte dem iom den vetenskapliga revolutionen, o för den delen även än den ontologi som modern positivism står bygger på.
För att undvika missförstånd ska jag säga att jag givetvis inte tror på rasessentialism eller dumheter om att män är från Mars och kvinnor från Venus och skriver under på det mesta som Marx (vars etiska tänkande faktiskt har rätt stora beröringspunkter med Aristoteles), Heidegger, Sartre o Beauvoir sagt om människans natur. Min preferens för Aristotele här beträffar mer det som tagits till vara på och utvecklats av bland andra Rom Harré, Roy Bhaskar och Brian Ellis.