Forumet - Meningen med livet?

Meningen med livet?

347 0 47

Spana också in:

Att vara lycklig. Rå om sig mentalt, fysiskt och ens omvärld.

Tror att alla gör sig en egen mening och att de som söker sig till religion oftast står tomhänta när de inte hittar en egen och att det är därför som de söker sig till Gud. Så klart spelar också uppfostran in. Om man föds i ett kristet hem blir man förmodligen kristen.
katamari:

Tror att alla gör sig en egen mening och att de som söker sig till religion oftast står tomhänta när de inte hittar en egen och att det är därför som de söker sig till Gud.


Vissa kanske inser den slutligen totala meningslöshet med lycka och bekvämlighet för sig självt när det inte finns någon poäng med självmedvetandet som uppfattar sin egna varelse som förgängligt neurofysiologiskt kärl som upplever dessa känslor. Isånafall kryper meningslösheten genom alla sprickor och språng in i ens varelse och gröper ur ens lycka såväl som ångest och man reduceras till en poänglöst fjärt i rymden, vilket känns mkt konstigt och man blir trött.
frukt:

man reduceras till en poänglöst fjärt i rymden, vilket känns mkt konstigt och man blir trött.


Så klart är vi bara biologiska maskiner vars medvetande är elektriska impulser och kemikalier. Men glädjen i ditt bröst när du mår bra är väl inte för den sakens skull meningslös? Förstår det du försöker säga för jag har en gång känt så, men känner inte så längre.

Varför räcker inte kärlek till dig själv och dina medmänniskor för att få dig tat känna dig tillräckligt betydelsefull som liten fjärt i universum?

Edit: Ska inte säga att det är så, men får vibbar va att du egentligen känner meningslöshet pga något annat. För det där känns lite som att säg att en tavla är obetydlig därför att den är gjord på en duk och inte är manifesterad i verkligheten på ett mer... ja, något annat vis.
Att vinna [mad].

frukt:

Isånafall kryper meningslösheten genom alla sprickor och språng in i ens varelse och gröper ur ens lycka såväl som ångest och man reduceras till en poänglöst fjärt i rymden, vilket känns mkt konstigt och man blir trött.


Tycker det är mycket befriande. Man lever bara för sigsjälv. Det är upp till dig att leva det liv du vill.
katamari:

Så klart är vi bara biologiska maskiner vars medvetande är elektriska impulser och kemikalier. Men glädjen i ditt bröst när du mår bra är väl inte för den sakens skull meningslös? Förstår det du försöker säga för jag har en gång känt så, men känner inte så längre.


Ja, men vad folk hoppas på är att det i kärlet finns något som går utöver det, en själ.

Såvida det inte finns någon mening med språk och självmedvetande (en själ), eller åtminstone tills vi lär oss att vara 1 med uns själf så finns det bara olika nivåer av dårskap.

Hoppas också på att lugna ned mig när jag växer upp typ. [blush] Tillfriskna från mitt latenta kristet teologiska arv.

katamari:

Varför räcker inte kärlek till dig själv och dina medmänniskor för att få dig tat känna dig tillräckligt betydelsefull som liten fjärt i universum?


Jo glädjen är meningslös därför allt bara dör till slut, oavsett vad. Det är typ så enkelt att det ibland ter sig konstigt.
frukt:

tills vi lär oss att vara 1 med uns själf


Varför siktar då inte folk på detta istället för att söka efter en själ? Tycker det känns som ett mycket mer konstruktivt och positivt mål att vilja bli bekväm i den man är. Eller jo, jag förstår så klart att förmodligen är bekvämare att hitta ett redan färdigt svar "Jag har en själ, är jag snäll lever jag för evigt" men åtminstone jag tror att man i längden blir friare och mår bättre om man hittar sig själv.

frukt:

Jo glädjen är meningslös därför allt bara dör till slut, oavsett vad. Det är typ så enkelt att det ibland ter sig konstigt.


katamari:

Edit: Ska inte säga att det är så, men får vibbar va att du egentligen känner meningslöshet pga något annat. För det där känns lite som att säg att en tavla är obetydlig därför att den är gjord på en duk och inte är manifesterad i verkligheten på ett mer... ja, något annat vis.


Varför kan saker inte bara vara? Den glädje du känner är ju här och nu. Du är här och du är nu, inte om 50 år då du kanske dör i gud vet vad.
katamari:

Varför siktar då inte folk på detta istället för att söka efter en själ? Tycker det känns som ett mycket mer konstruktivt och positivt mål att vilja bli bekväm i den man är.


Ja men då måste du först riva samhället utanför och innanför dig, det är svårt och kommer inte ens på fråga för de flesta.

katamari:

Ska inte säga att det är så, men får vibbar va att du egentligen känner meningslöshet pga något annat. För det där känns lite som att säg att en tavla är obetydlig därför att den är gjord på en duk och inte är manifesterad i verkligheten på ett mer... ja, något annat vis.


Jag förstår inte riktigt hur du menar. :s

Du kanske mest har parafraserat behovet av något mer påtagligt eller beständigt, isf är det samma sak.

katamari:

Varför kan saker inte bara vara? Den glädje du känner är ju här och nu. Du är här och du är nu, inte om 50 år då du kanske dör i gud vet vad.


Det vore bäst att känna så och acceptera meningslöshet och bottenlös relativism men det är svårt.
frukt:

Jag förstår inte riktigt hur du menar. :s

Du kanske mest har parafraserat behovet av något mer påtagligt eller beständigt, isf är det samma sak.


Eller önskan att illusionen/lögnen skulle vara sanning? Ja det önskar jag men inser/tror motvilligt att det är en hopplös efterkonstruktion, dvs religion och andlighet, i syfte att bärga misstaget som vår uppkomst ter sig som.
frukt:

Ja men då måste du först riva samhället utanför och innanför dig, det är svårt och kommer inte ens på fråga för de flesta.


Haha jaså? Hur så? Man kan väl bli helt bekväm och säker i sig själv utan att behöva leva som en indian.

frukt:

Du kanske mest har parafraserat behovet av något mer påtagligt eller beständigt, isf är det samma sak.


Ah, inser nu att det var fel mening att slänga in mitt citat under. När jag skrev det först var det riktat mot det sättet du sa att "eftersom att vi bara är biologiska datorer så spelar ändå ingenting roll" (om jag inte missförstod dig var det ungefär det du ville uttrycka). Min poäng var helt enkelt att de känslorna du känner och upplever är väl minst lika verkliga för dig oavsett i vilket "kärl" de kommer till. Liksom, hade vi varit något mer än just biologiska datorer hade väl inte det spelat någon roll då vi ändå hade haft samma känslor (eller ja, det kan jag ju i och för sig inte veta).

frukt:

Det vore bäst att känna så och acceptera meningslöshet och bottenlös relativism men det är svårt.


Jo, klart det är svårt. Tror inte att man accepterar meningslöshet utan snarare inser meningen i att bara vara. Istället för att hela tiden fly och söka efter något bättre så blir man nöjd. Eller ja, det är ett sätt helt enkelt! Finns säkert flera.