Jag är en tjej på 23 år som har diagnosen ADD , och jag har en pojkvän som älskar mig väldigt mycket men vi kan aldrig argumentera något antingen blir han för irriterad å säger att jag är riktigt trög eller så stänger jag bara min mun och blir iskall mot honom . Finns stunder då vi inte ens pratar med varandra vi sitter i våra mobiltelefoner och stänger ut varandra, när han pratar med  mig försöker jag verkligen förstå vad han menar men jag glömmer oftast snabbt  bort det och börjar tänka på annat, när jag glömmer att göra något eller när jag glömmer något viktigt han sagt brukar han säga att jag bara inte är intresserad utav att lyssna på vad han säger till mig, detta har påverkat mig väldigt mycket psykiskt och fysiskt,  Jag vet att han älskar mig och vill mig det bästa, han tror inte på diagnoser han säger att man kan bli bättre bara man försöker själv,  men självklart kan man det men jag har försökt med det i alla år och jag är fortfarande samma person , jag är väldigt dålig på att komunicera med honom eller diskutera något eller prata om random saker,  här om dagen sa han till mig att jag måste börja ta ställning och våga ta första steget å inte vänta på att han ska säga till mig att göra något, då frågade jag honom om det stör han, då sa han ja som fan  kände en fet klump i magen , då lovade jag honom att jag skulle försöka mer.  Jag är förvirrad det är jag,   om ni läser mina tidigare trådar så kommer ni förstå detta, varför jag inte pratar med min familj idag asså,  jag har fått lägenhet men alla mina kläder och annat är hos mina föräldrar och jag vågar inte gå dit så jag har inte kunnat flytta in så jag har bott hos min killes familj i fyra veckor nu,  igår frågade min kille varför jag inte ringer min pappa och pratar med honom å säger att jag vill ha mina grejer då sa jag att jag inte visste då blev han irriterad och sa att jag inte tar ansvar, så vi pratade inte mer igår  för jag tyckte han va otrevlig, å precis när jag kommit hem till honom så sätter jag mig med hans mamma å syskon å kollar på tv så kommer han å frågar om jag ätit då sa jag nej jag kom precis då sa han kom vi äter nått står det slav på min panna eller måste du  vänta hela tiden , när jag väl kommer till köket sitter hans pappa å äter å min kille säger till mig att jag kan gå tillbaka å sätta mig att han inte behöver hjälp på ett jävligt tyket sätt .. så jag gick å la mig istället..  Jag vet inte vad jag ska göra jag vill inte förlora detta förhållande känns som han kommer ge upp mig snart för att jag inte öppnar mig och pratar ut med honom om saker.  Jag vill men min mun förstår inte det min hjärna vill få sagt.  Jag låter ointressant men  är egentligen väldigt intresserad bara att jag har svårt att förstå och ta in det..

 Någon som kan ge mig tips på hur jag kan bättra mig och hur jag ska vara mot min kille ?