Forumet - Min bästa vän, smyghomo?

Min bästa vän, smyghomo?

3296 0 22
Hej forum. Jag har ett problem. Eller kanske är det min bästa vän som har ett problem, jag vet inte. Grejen är att jag alltid sett mig själv som hetero, inbillat mig själv bli kär i tjejer även om dessa varit få till antal och mina känslor egentligen troligtvis inte alls handlat om kärlek utan på omvärldens förväntade antaganden om hur jag känner. Jag har genomfört ett antal hetero-knull och ragg med brudar - aldrig förhållanden. Vissa har fungerat rent prestationsmässigt men alla har egentligen varit helt värdelösa, för mig, känslomässigt. Jag känner liten eller ingen attraktion och gör det nog enbart för att tillfredsställa henne och förväntningar av mig.

Jag är kanske en lite "äldre" kille för detta forum. Mellan 18 och 25. Relativt välutbildad, har ett bra jobb, ett fast jobb, välbetald och egentligen framtiden för mig. Men jag extremt omogen för att våga vara sann mot mig själv och rent känslomässigt är jag i spillror.


Min bästa vän, en kille, och jag har senaste åren, kanske 2-3 sista blivit väldigt nära. Vi festar, glor på film, lirar diverse spel och umgås rent generellt väldigt ofta. Han har några relationer bakom sig, hetero-relationer, men alla har tagit slut. Eftersom jag själv aldrig direkt mött mina egna känslor har jag inte heller funderat så mycket på min sexualitet, eller kanske rättare sagt tillåtit mig själv känna något utöver ren kåthet. Förhållanden och "efterspelet" av sex är jag helt fattig på och detta är ju som bekant gärna förknippat med större känslor, kärlek och attraktion till något annat än en bild eller film på nätet eller jobbig brud efter ett krogknull. Jag har sedan länge, utan att medvetet arbetat för detta, varit extremt tillbakadragen och kluven, tolerant mot omvärldens avvikande beteende men svårt att antagligen acceptera mig själv.

I alla fall, för att komma till saken. Min bästa vän och jag har senaste året eller så spenderat väldigt mycket tid tillsammans. Ofta festar vi rätt hårt och det spelar ingen roll om det gäller krogen, hos vänner eller hemmakväll hos någon av oss. Vi dricker helt enkelt mycket och impulskontrollen kanske blir därefter. Min vän har alltid varit ovanligt "kärleksfull" och han verkar inte ha något emot att smeka en killes hår eller allmänt vara lite småbögig. Detta har jag sedan länge både uppskattat och accepterat varför jag inte vidare funderat kring det.

Senaste tiden har vi spenderat så mycket tid tillsammans att det känns som vi kommit varandra riktigt nära. Rent känslomässigt och för första gången i mitt liv verkar det som jag upplevt riktiga känslor. Känslor som inte alls överensstämmer med min världsbild eller hur jag önskar vara. Jag tror att jag för första gången blivit kär och i en jävla kille. Det hela känns så jävla sjukt jobbigt overkligt, förkrossande och förvirrande. Mitt liv i övrigt är av detta i spillror, ingenting fungerar. Det finns ingen koncentration eller vilja till prestation. Jag pallar inte prestera något i mitt arbete eller fritid utan funderar varje minut av dygnet över denna kille. HAHA, jag accepterar alla andras "avvikande" sexualitet men min egen är så overkligt förvirrande att jag funderar på att fullständigt ge upp.

Det som gör det hela ovanligt besvärande är att han visar så mycket tillbaka men vill aldrig gå hela vägen. Jag vet inte var jag har honom. Exempel är när vi ligger antingen fulla, eller bakfulla, och glor på film. Han lägger upp benen i mitt knä, smeker mitt hår eller verkar allmänt småkåt. Han kan lägga sitt huvud mot mitt bröst, smeka mitt lår eller fötter, "mysa" och man hör på hans andetag och blick att han både tittar på mig och verkar kärleksfull. Det finns en lång rad av märkliga händelser genom åren. Allt från pussar, kyssar till hångel och att visa sin balle eller känna på min. Både innanför och utanför byxor. Vi har visserligen aldrig gått speciellt långt. Några sekunders beröring men inte helt sällan på hans initiativ. Han visar uppenbar upphetsning men säger alltid stop när jag försöker gå längre.

Detta avvisande när man håller kvar handen eller vill gå längre, till exempel vid "mys i soffan" när jag lägger min hand på hans lår. Letar mig "vidare". Ja ni förstår resulterar i ett snabbt stop. Han säger att han inte är bög eller att jag ska sluta. Jag vet helt enkelt inte var jag har honom eller varför han gör detta. Det märkliga är ju att han själv gjort samma sak. Massor av gången men jag säger aldrig stop. Han slutar tyvärr självmant men det känns så jäkla konstigt om han inte har samma känslor. Som sagt... förvirrat och även om han kanske gillar mig som vän och fattat att jag är antingen bi eller homo, vill göra mig glad? verkar det ändå märkligt. Varför försöka kåta upp mig om han inte vill gå längre? Det är ju ingen som blir glad av att bli avvisad attraktion eller kärlek?

Om det nu stannade vid sexuell attraktion hade det varit en sak, jag hade säkert kunnat leva med det. Grejen är ju att jag för första gången upplevt något större. Känslor av extrem karaktär där jag inte känner mig besvarad, eller för den delen ordentligt avvisad. Han fortsätter ju samma stil varje gång vi träffas - beröring och uppförande av att han är intresserad. Jag är både attraherad av hans kropp och personlighet. Han är en fantastiskt kille men Jag fattar ingenting och kan inte längre sova, arbeta eller fungera. Är det någon annan som fattar vad hans problem är? Han har ju visat väldigt tydliga gester av vilja genom alla dessa år. Är han så otroligt rädd för att besvara attraktion och kärlek till det egna könet eller är det något sjukt spel? Underligt men jag vill inte heller rakt ut fråga vad hans problem är. Den vänskap vi har är för mig värdefull men just nu extremt jobbig...
mjölkpåse:

Min bästa vän, smyghomo?


Ärligt av dig, det här. Rent krasst vill jag väl skriva att det är nog du som är "smyghomo"...

Förlåt, men...

Eh.

Alkohol och sånt är inga bra definitioner på sexuell attraktion.

Jag minns ett skoldisko (heh, jag är också "gammal", men de kallades så när jag var 18). Vi var några stycken som förfestade. Gary hette en av killarna. Ocg han var jättesöt. Antar att jag kikade på honom. Han hade en väldig lyster och en aura av spänning och attraktion kring sig.

Han pratade non-stop om sin flickvän som han hade varit ihop med i över ett halvår. Det var en lång tid på den tiden.

Vi stack från pubben ner till skolan där festen anordnades (skolkafeterian!). Jag minns inte så mycket mer än att han och jag började prata rätt mycket den kvällen. Trots musiken. Och han drack. Och han drack. Blev fullare och fullare.

Till sist höll han i mig och ville hela tiden kramas. Jag tyckte om uppmärsamheten, höll om honom lite. En av hans kompisar sa "what the hell are you doing? you have a girlfriend, man!" till honom och då tyckte jag det var obehagligt att han höll i mig. Jag gick och köpte en dricka (om det var en cola eller Smirnoff Ice (bööööögigt jag vet) minns jag inte, haha).

När jag kom tillbaka var han kvar och han såg inte så glad ut.

"What's the matter?" frågade jag.

G: "I've been thinking..."

J: "Yeah? Shall I call a taxi for you? You're not looking great" (han var likblek)

G: "Nah, just hold me."

J: Mitt hjärta smälte och jag höll om honom en stund.

G: "I love you" sa han efter en stund

J: "No, you don't. We've only just met." sa jag lite så där suckande...

G: "But it's true! you're so kind and warm..."

J: "What about your girlfriend?"

G: "Oh that whore..."

J: "Hey!"

Jag gick ifrån, vi dansade lite och kom tillbaka. Pratade lite mer om annat.

G: "I love you man!"

Jag strök hans hår lite (kanske fel av mig?) och sa inget.

G: "Will you kiss me?"

J: "I don't think that'd be good" sa jag. "After all, you have a girlfriend, and I'm sure you'd regret kissing me afterwards..."

G: "But I've never kissed a guy before!"

J: "There's not much difference from kissing a girl, you know..."

G: "I love you!"

....

Ungefär så var hela kvällen/natten. Vid tre-tiden åkte han hem till sin by med taxi efter att han kräkts ute på gården.

"Can you kiss me?"

"Definitely not now" skrattade jag och pekade på hans spyor i buskarna.

"Oh..."

__


Men han var full, väldigt full och så. Han hörde aldrig av sig till mig sen.

Personligen ångrar jag att jag inte kysste honom. Men... det hade nog varit fel. Hade han tyckt om det egentligen? Vad ville han?

Det där med alkohol är lite scary vet du...

Hm, måste se om han finns på Facebook! *stalkar*

Spana också in:

mjölkpåse:

Allt från pussar, kyssar till hångel och att visa sin balle eller känna på min. Både innanför och utanför byxor.


Vet att jag är en snorvalp men kan inte hålla käften [crazy]

Tror inte din polare är bög, han är nog bara svältfödd på närhet och uppmärksamhet, vilket du verkar ge honom. Jag kan hålla med om han töjer på gränserna ganska kraftigt, men får ändå inte intrycket av att han är bög.

Får han stånd och så när ni håller på eller är det bara närhet och värme han vill ha?
Det som behövs, om du själv vill ta det steget, är att kanske försöka berätta för honom hur du känner. Nästa gång han vill hålla på som han brukar göra med dig så kan du avvisa honom. Om han frågar varför kan du ju säga att du tror att du börjar få känslor för honom och att det är jobbigt när han håller på som han gör. Detta kan kanske leda till att ni pratar lite mer öppet om vad ni känner osv. Om han inte känner som du kanske det blir lättare för dig att fokusera på annat i livet och på ett sätt "gå vidare".

Det låter otroligt svårt att göra som jag har skrivit men det vore nog det bästa skulle jag tro. Lycka till :)
mjölkpåse:

Jag har ett problem


jason:

Det där med alkohol är lite scary vet du...


Oh brother, måste sluta läsa sånt här. Känner igen mig på tok för mycket. Bara att det inte alltid bara har varit alkohol med i bilden. Det river upp en del när man läser om andra med liknande problem, men det hjälper säkert minst lika mycket. Men mitt tillvägagångssätt har varit att bara ignorera personen i fråga (kille) och totalt sudda honom från tankarna. Det funkar. En kort stund.

Hur som helst så är det ju inga små problem. Det bästa att göra är väl just att snacka med personen, men det är självklart lättare sagt än gjort. (För min del gällde det att ta till oerhört mycket alkohol, och lite annat, för att få både mig och honom helt väck för att då, kanske, kunna få något uträttat. Men icke).

Ledsen att jag inte har några vidare råd. Bearbetar själv fortfarande. Men tar också även gärna emot lösningar. Forbidden fruit sucks.
Har kollat in i tråden ibland men dröjt med svar. Istället avnjutit ett fortsatt liv med olycka och förvirring. Svar följer:

jason:

Det där med alkohol är lite scary vet du...


Framgår kanske inte av min text men det gäller verkligen inte bara med inblandning av alkohol. Han är oftast ungefär likadan, eller värre, helt nyktert. Däremot är nog inte jag det varför det "händer" mer när jag är full.


Frippe96:

Vet att jag är en snorvalp men kan inte hålla käften [crazy]


Det kan ligga något i att han söker extremt mycket uppmärksamhet och närhet. Men varför man får för sig att söka det av en manlig vän och sedan upprepa det under så lång tid? Så jävla konstigt och ja det har hänt rätt många gånger att han visat tydlig tältning, speciellt nyktert.





Tennsoldaten:

Det som behövs, om du själv vill ta det steget, är att kanske försöka berätta för honom hur du känner.


Jag är nog inte redo för att riskera vår vänskap över det. Just nu försöker jag bara orka fungera i vardagen. Dessutom har jag en stark känsla av att han kommer fortsätta förneka denna eventuella sexualitet in i graven. Sverige är fortfarande långt från accepterande och tror inte han kommer våga gå ut med något sådant. Det tråkiga är att jag inte ens tror han vågar berätta det för mig.


Tennsoldaten:

Eller så fortsätter du. Sex och förhållanden är överskattat ändå. [wink]


Skulle nog föredra sex och förhållande framför ensamhet och olycka... I alla fall får jag inte ut något positivt ur dagens situation.


Chrisbalistic:

Oh brother, måste sluta läsa sånt här.


Trist att du känner igen dig. Jag hade nog aldrig mått så kasst om han inte varit så otroligt på, så ofta. Han har manipulerat ur mig alla dessa jobbiga känslor men kommer nog aldrig gå hela vägen, det suger riktigt jävla hårt. Frågan är återigen varför? MÄRKLIGT!
mjölkpåse:

Jag är nog inte redo för att riskera vår vänskap över det. Just nu försöker jag bara orka fungera i vardagen.


Men det är nog tyvärr det som behövs. Just nu är du ju fast i ett mellanting som du själv skriver att du mår riktigt dåligt över. För att du inte ska må så pass dåligt är det du kan göra antingen att berätta lite försiktigt för honom eller att avvisa honom, annars måste du fortsätta som du gör nu. Det är ju tydligt att han själv inte kommer att ta något steg "framåt" i detta och därför måste du göra det. Om du inte kan berätta för honom så får du helt enkelt ta avstånd från de små sakerna som kramarna och så vidare, utan att berätta varför.

Det handlar om alternativen att vara fast där du är nu där du mår dåligt, eller att må lite sämre (om det nu går dåligt med att berätta/ta avstånd) ett tag men kunna glömma och må bättre igen.
Ursäkta uttrycket men JÄKLAR! vad lik din situation är med min. Skulle jag skrivit detta så skulle jag skrivit det EXAKT såhär.

Har oxå en kompis som håller på exakt som din, känt han i 1 år nu. Störtkär i honom, som du så har jag oxå alltid vart osäker på min sexualitet.

I början när jag lärde känna honom så höll han på och jag tyckte det var jätte konstigt och sa åt han att sluta, men efter ett tag började jag gilla det, och blev kåt av det. Och han har börjat tafsa ännu mera på mig, tex ta mig på brösten, ta mig under låren, smeka mig på håret, massera min rygg etc. Jag har börjat tafsa lite smått på honom och så.

Han har till och med frågat om jag vill bli hans runkkompis, självklart blev jag super glad. Jag tror nästan han gillar killar, men vi får se, jag tror nästan jag vill säga att jag gillar honom. Förslag?
Chrisbalistic:

Det bästa att göra är väl just att snacka med personen, men det är självklart lättare sagt än gjort. (För min del gällde det att ta till oerhört mycket alkohol, och lite annat, för att få både mig och honom helt väck för att då, kanske, kunna få något uträttat. Men icke).


Känner igen det, har mött en snubbe som jag tycker är sjukt söt 2 gånger på fyllan, ena gången ordentligt full och andra gången mindre. Han ger mig vibbar som jag tolkar som att han är intresserad av mig, men jag tror samtidigt att han är hetero. Sist när vi var ute pratade vi ordentligt mycket och jag blev "fylle-kär" i han och har tänkt på han i en hel vecka nu..han sa att han inte var homo men att han inte kunde säga exakt vad han var.. jag är inte öppet homosexuell och vet inte heller till helt 100 om jag är det än heller. Lever i en ganska liten stad och börja tröttna ordentligt på att leva själv och hade gjort allt för att få träffa han. vet dock som sagt inte om han bara provocerar mig eller om han är något åt homo/bi han med.
Har börjat fundera i banorna att flytta härifrån till någon större stad för att kanske öka chanserna att hitta någon, men jag vet inte om jag klarar av de, även om inte direkt är 18 år längre :)

Någon som har tips till mig på hur jag ska lösa mina "problem"? Är helt ny här inne..
Tennsoldaten:

För att du inte ska må så pass dåligt är det du kan göra antingen att berätta lite försiktigt för honom eller att avvisa honom


Berättar jag slutar det nog i att vi slutar umgås. Berättar jag inte måste jag nog för min egen skull ta avstånd vilket innebär samma sak - att vi slutar umgås.

Men du har rätt. Det är inte längre hållbart psykiskt och det har nu fortsatt under alldeles för lång tid. Kanske är det för det bästa. Får nog hitta mig en fru, villa och volvo istället och falla in i samhällets förväntade ramar.