Forumet - Min dikt

Min dikt

1787 1 21

Om du nån gång känner för att gråta, ring mig 
Jag kanske inte får dig att skratta, men jag kan gråta med dig

Om du nån gång vill rymma, ring mig, 
Jag kanske inte kan stoppa dig, men jag kan rymma med dig

Om du nån gång känner för att inte prata med någon, ring mig
Jag lovar att vara tyst

Men om du nån gång ringer och jag inte svarar
Skynda dig till mig, jag behöver dig

Senast ändrad 24 Sep 2013, 10:57 av André Vifot Haas

Spana också in:

jag har själv skrivit en men jag vet inte om jag skulle kalla det en dikt .. snälla skriv vad ni tycker .. Är den en dikt? ( den "ut spelas" på onsdag, dagen min pappa dog)

                 Dagen du försvann
Jag vaknade av vibrationen under min kudde.

Stängde av larmet, tog på mig kläderna, åt sådär slarvigt snabbt.

Och när jag gick in på toaletten för att borsta tänderna hörde jag, dig
och mamma prata om att gå till vårdcentralen.

Det var idag mamma skulle kolla ögonen, det glömde jag,
jag skulle ju gå med henne.

Men du ville det istället och sa åt mig att gå till skolan.

Ni skulle ta bussen ditt och du frågade om jag ville åka med,
jag sa att det var lugnt och att jag ville gå.

Det var en helt vanlig dag. En helt vanlig onsdag.

Jag hade håltimme på morgonen som vanligt, och som vanligt gick jag
och satte mig i biblioteket.  Lyssnade på min vanliga spellista och läste samma vanliga bok.

Det var en helt vanlig onsdag fram till eftermiddagen.

Då min Mentor och kuratorn, kom springande bakom mig,
 ropade och sa att dem ville prata med mig.

Jag trodde jag hade gjort något.

Sittande av nervösitet, väntade jag på att dem skulle säga något.

Och när dem sa det dem ville säga stannade mitt hjärta till.

Nej, nej inte min pappa INTE MIN PAPPA

Blodet började koka, benen började skaka, tårarna började rinna.
Och jag, jag föll ihop. 

Det var ingen vanlig onsdag längre …



TheNoLifer97: jag har själv skrivit en men jag vet inte om jag skulle kalla det en dikt .. snälla skriv vad ni tycker .. Är den en dikt? ( den "ut spelas" på onsdag, dagen min pappa dog)

                 Dagen du försvann
Jag vaknade av vibrationen under min kudde.

Stängde av larmet, tog på mig kläderna, åt sådär slarvigt snabbt.

Och när jag gick in på toaletten för att borsta tänderna hörde jag, dig
och mamma prata om att gå till vårdcentralen.

Det var idag mamma skulle kolla ögonen, det glömde jag,
jag skulle ju gå med henne.

Men du ville det istället och sa åt mig att gå till skolan.

Ni skulle ta bussen ditt och du frågade om jag ville åka med,
jag sa att det var lugnt och att jag ville gå.

Det var en helt vanlig dag. En helt vanlig onsdag.

Jag hade håltimme på morgonen som vanligt, och som vanligt gick jag
och satte mig i biblioteket.  Lyssnade på min vanliga spellista och läste samma vanliga bok.

Det var en helt vanlig onsdag fram till eftermiddagen.

Då min Mentor och kuratorn, kom springande bakom mig,
 ropade och sa att dem ville prata med mig.

Jag trodde jag hade gjort något.

Sittande av nervösitet, väntade jag på att dem skulle säga något.

Och när dem sa det dem ville säga stannade mitt hjärta till.

Nej, nej inte min pappa INTE MIN PAPPA

Blodet började koka, benen började skaka, tårarna började rinna.
Och jag, jag föll ihop. 

Det var ingen vanlig onsdag längre …


HjärtaHjärta