Aviseringar
Rensa alla

Min mobbing historia


Ämnesstartare

Mobbning det finns överallt, det finns i skolor, på arbets platser och det finns i det vanliga livet.
När jag var liten var jag en av många utsatta barn i skolan och jag förstod inte varför! jag förstod inte vad jag gjorde för fel. som liten så trodde jag att det var mig det var fel på det var iallafall det jag fick höra av alla inblandade, jag var så trött på att höra "vad gör du för fel". Hur ska jag en kille på 10 år veta varför jag blir utsatt för mobbning när jag inte enligt mig själv gjort något fel! Varje gång jag satt i samtal med dessa "mobbare" så kunde de aldrig säga vad jag gjorde för fel, kan ni tänka er in i den situationen att en kille på 10 år måste fråga sina skolkamrater vad han gör fel eftersom dom kastar sand på honom, trycker in ruttna höstlöv i munnen på honom och slår honom utan att han gjort något mot dem.
Jag blir inte mobbad längre men jag var mobbad ända till åttonde klass och ingen hade nånsin stått upp för mig jag har fått klara mig utan riktiga vänner ända tills åttonde klass. Jag vet att jag inte har varit den mest utsatta genom tiderna men jag vet att jag inte haft det lätt heller.
Jag ska berätta hur jag kunde fixa mitt mobbning problem, jag tog det i egna händer och fick polisen att komma till skolan jag pekade ut i våran skolkatalog vilka som har varit "mobbarna", jag berättade vad jag hade gått igenom med lärare som aldrig gjort något åt det utan låtit det rinna ut i sanden och hur jag har blivit beskylld i alla tider för saker jag inte gjort. Den skolan har nu med hjälp av polisen fått insikt på vad som egentligen pågår, att det inte är så lugnt i deras lilla samhälle som de trodde. På min skola var det så att "mobbarna" alltid var ögonstenar. De blev aldrig beskyllda för något, istället gick lärare och andra vuxna på fördomar på hur elever beter sig och hur det klär sig och när man blir mobbad så är det sista man vill att vara som de som retar än. Min skola var uppdelade i tre läger. på ena sidan hade vi de som klädde sig bäst och som såg ner på alla andra på andra sidan var det som vi blev kallade "smutsbarnen" och sen fanns det neutrala elever. Vi som var smutsbarn vi kunde bli spottade på, vi kunde få mat kastat på oss i matsalen och sen var det de ständiga gliringarna. jag går nu på gymnasiet och har för ett halvår sen var det en flicka som inte var som alla andra hon var svartklädd och pratade aldrig med någon. En dag kom hon på skolan och var jätte glad hejade på alla och skuttade runt som om hon inte hade några bekymmer i världen, nästa dag samlas alla klasser med sina mentorer och får veta att den här flickan som heter Isabell har tagit sitt liv kvällen innan. Jag blir ledsen men samtidigt får jag en tankeställare på vad som kan ha orsakat det här, sen får jag bekräftelse på det när en av skolans lärare säger till oss under Isabells minnes stund att man hade frågat elever om varför hon skulle kunna gjort något sånt här. Svaren jag fick höra var inte roliga speciellt ett av dem som jag ansåg vara så fördomsfulla att jag ville spy, svaret var att hon var så less på att vara "EMO". ja tänkte jag vad vet den här personen om det det låter väldigt osannolikt att en person skulle kunna ta livet av sig för en sådan sak, det bevisar bara att dagens samhälle är fullt av fördomar och att mobbare aldrig är starkare en sina offer. Tänk på att det här är min upplevelse jag har tagit tag i mitt liv och har förlåtit nästan allt och om nån som läser det här ser tillbaka på vad som hände och känner sig skyldig till det så kan jag inte annat en tacka er för ni har gjort mig till den jag är idag.


   
Citera
Ämnesstartare

hoppas att folk har några kommentarer på hur mitt liv har varit och hur vi ska kunna hjälpa andra med deras problem.[no-no]


   
SvaraCitera

Styckesindelning är sjukt överskattat, eller hur?


   
SvaraCitera

Budolicious:

Styckesindelning är sjukt överskattat, eller hur?


   
SvaraCitera

i feel the pain and bitter joy <3 [mad][mad]


   
SvaraCitera

Budolicious:

Styckesindelning är sjukt överskattat, eller hur?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

ni är snabba på att läsa [crazy]


   
SvaraCitera
Hando

traps:

dag kom hon på skolan och var jätte glad hejade på alla och skuttade runt som om hon inte hade några bekymmer i världen

traps:

Isabell har tagit sitt liv

Skrattade lite där

Men annars;

Budolicious:

Styckesindelning är sjukt överskattat, eller hur?


   
SvaraCitera

mobbing är hemskt, har aldrig varit utsatt för det någonsin. o har inte heller sett någon fysisk mobbing, utfrysning har jag däremot sett och kanske delvis varit med på[sad][blush].

vissa har haft det tuffare än andra, men vi alla har våra issues. it can only make u stronger[y]

och för övrigt:

Budolicious:

Styckesindelning är sjukt överskattat, eller hur?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

vad är det för fel på att jag har delat in det i stycken det gör jag jämt!


   
SvaraCitera

traps:

vad är det för fel på att jag har delat in det i stycken det gör jag jämt!

hahahahahahahahahahahaha


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

värdeuppgift:

Glömde bort att va rebell

???


   
SvaraCitera

traps:

vad är det för fel på att jag har delat in det i stycken det gör jag jämt!

Grejen är väl just den att du _inte_ delat in det?


   
SvaraCitera

Budolicious:

Styckesindelning är sjukt överskattat, eller hur?


   
SvaraCitera

Budolicious:

Styckesindelning är sjukt överskattat, eller hur?


   
SvaraCitera