När jag var liten så slog pappa mig, och även lättare övergrepp.
Men nu är det glömt och förlåtet.
Ska jag bara gå vidare?
Ibland blir jag skitledsen när man hör om barn som blir misshandlade, då jag tänker tillbaka på tiden när jag led av samma sak. Kanske har jag inte glömt det. Berättade för min pojkvän hur det låg till och han blev hur förbannad som helst, han sa typ 'när vi får barn ska vi aldrig låta dom vara hos din pappa' när han sa så blev jag ändå ledsen, för trots hur illa min farsa gjorde mig så älskar jag honom!
peace and love /pp ![[love]](/img/smilies/love.gif)
varför gjorde han det? alkis?
PollyPop:
lättare övergrepp.
"glömt och förlåtet" ??
om min pappa någonsin skulle röra mig på ett sådant sätt skulle jag aldrig någonsin ha någonting med honom att göra efter det, tycker fan synd om dig![[tard]](/img/smilies/tard.gif)
sexig_matilda:
varför gjorde han det? alkis?
ja, och han är det fortfarande...
isola:
"glömt och förlåtet" ??
Men va fan, han är min pappa även om jag inte träffar han så ofta vill jag inte förlora våran relation, han har ju inte gjort något på mig på flera flera år.
isola:
om min pappa någonsin skulle röra mig på ett sådant sätt skulle jag aldrig någonsin ha någonting med honom att göra efter det, tycker fan synd om dig
Man önskar ju man kunde flytta
PollyPop:
ja, och han är det fortfarande...
Ok, förklarar en hel del. Tycker att du ska vara lite försiktig med er relation. Skulle han någonsin bli frisk och sluta dricka och be dig om ursäkt tycker jag att du kan förlåta honom på riktigt. Men du gör som du vill.
Wanko:
Man önskar ju man kunde flytta
men det går ju inte liksom.
PollyPop:
även lättare övergrepp.
vad menar du me det? ![[chocked]](/img/smilies/chocked.gif)
PollyPop:
Ska jag bara gå vidare?
du kanske behöver hjälp me det
sexig_matilda:
Ok, förklarar en hel del. Tycker att du ska vara lite försiktig med er relation. Skulle han någonsin bli frisk och sluta dricka och be dig om ursäkt tycker jag att du kan förlåta honom på riktigt. Men du gör som du vill.
de är ju så svårt, han är ju snäll mot mig och vill allt väl nu, men det som har hänt är ju som sår i själen.
Soffkant:
vad menar du me det?
han taffsade på mig.
PollyPop:
Men va fan, han är min pappa även om jag inte träffar han så ofta vill jag inte förlora våran relation, han har ju inte gjort något på mig på flera flera år.
sådana vidriga människor kan man inte umgås med, oavsett släktband
isola:
om min pappa någonsin skulle röra mig på ett sådant sätt skulle jag aldrig någonsin ha någonting med honom att göra efter det, tycker fan synd om dig
PollyPop:
han taffsade på mig.
tillräckligt tycker jag, hade inte velat ha han som pappa
förstår att din pojkvän inte vill h a barnen där sånt vill man inte riskera..
Prata med någon du litar på
Usch. Din pappa låter mer som en snaskfarfar och en misshandlare. Allt måste bero på allt drickande. Mycket påverkas av det.
PollyPop:
Men nu är det glömt och förlåtet.
Jag kommer aldrig förlåta min far.
pappade brukade också slå mig, ibland till och med blodig till sömns mellan åren 4-6. Men sedan slutade det när mamma och pappa skiljde sig.. och då tog mamma över rollen som misshandlaren. Fortsatte tills 12års åldern. Inte lätt när man inte vet skillnaden mellan rätt och fel när man är liten.
Idag är jag rädd för min pappa .. ingen är perfekt men det betyder inte att en föräldrar kan uppföra sig hur som helst. Till TS vill jag säga att, trots att han är din pappa och du älskar honom kanske du ska ha mer distanserad relation till honom.
hans beteende måste han ha fått från sin egen far, tråkigt.
