Forumet - Min pojkvän är bybo, hur ska jag göra?

Min pojkvän är bybo, hur ska jag göra?

1382 0 19
Varning för långt inlägg men behöver verkligen råd =(

Har snart varit ihop med min pojkvän i ett år. Jag bor i en mellanstor stad men flyttade ner till honom för cirka åtta, nio mån sen. Han bor i en riktig by med lantgårdar och där alla vet vem man är. Eftersom jag var kär å i det blå fattade jag inte förrän ganska snart att det var heeelt fel för mig.

Under dessa månader har jag sökt jobb utav bara h-vete (fick ett men vantrivdes) och försökt lära känna nya vänner (näst intill varit omöjligt eftersom där knappt finns någon i min ålder) och kämpat och kämpat för att trivas. Jag har aldrig varit så ensam i mitt liv som under denna tid vilket medförde jobbiga psykosomatiska besvär. Han jobbade om dagarna o spelade sen hockey (och bortamatcher två ggr i veckan) så vi sågs nästan endast kvällar.

Han dricker oxå väldigt mkt, köper ett flak stora öl varje fredag o dom är slut under helgen plus att han dricker groggar. Hans mamma är typ likadan, tror det är deras uppväxt och deras liberalitet som gjort att de dricker så pass mkt och ser det som ngt normalt...

Men det är det inte. Jag har tillochmed gömt sprit för honom då han druckit för mkt. Drack en kväll en liter ren gin med lite läsk o var aspackad. Han sitter ibland och "efterfestar" ensam med sin mamma fram till 04-05 på nätterna medan jag ligger hemma i sängen.

Jag har nu flyttat tillbaka hem för jag mådde så fruktansvärt dåligt rent psykiskt av "klimatet" där i byn. Vi gör aldrig något på helgerna och det var som om tiden stannade av där. Han är inte gammal heller, han är under 30, och nu har jag sagt att jag vill att han ska flytta hit där jag bor o kommer ifrån eftersom det skulle ge honom så mycket oxå! Vi bor 43 mil ifrån varandra ... men jag flyttade ju för hans skull först ändå =/ Han är dock inte alls pigg på detta o kommer nog aldrig lämna sin by.

Han har haft samma skor sen sju år (ägt ett par endast) och har nästan alla kläder sen sju åtta år tillbaka. Köper aldrig något nytt och går i mysbyxor nästan jämt, även helgerna och även om vi ska över till hans någon kompis och ta nån öl. Själv klär jag alltid "upp mig", åtminstone lite, för att oxå känna att vi behåller glöden i relationen...

Jag mår jättedåligt över att han inte känner samma för mig, att man vill visa sig "fin" för sin flick/pojkvän och anstränga sig lite för varandra. När han är ledig om helgerna och har semester från jobbet rör han sig inte en millimeter från soffan och teven. Själv tränar jag ofta och vill göra saker eftersom jag då mår bättre. Han tar till alkoholen.

Går ej att prata känslor med honom heller förrän han är onykter.

Förutom detta är han dock en godhjärtad människa som genuint vill andra väl. När det är bra mellan oss är det fantastiskt (annars skulle jag inte orka kämpa för detta längre). Han säger att han absolut absolut absolut inte vill att det ska ta slut mellan oss.

Men jag är orolig som faaaaaan. Vad kan jag kräva av honom?
mahabi:

När han är ledig om helgerna och har semester från jobbet rör han sig inte en millimeter från soffan och teven.


Hah! Låter som en skön kille.

Gör slut.
Anledning:
Annars kanske du fastnar för gott och bildar familj, och då skulle jag aldrig förlåta dig.

Våga ej föda barn in i detta:
mahabi:

dricker oxå väldigt mkt


mahabi:

ett flak stora öl varje fredag o dom är slut under helgen


mahabi:

han dricker groggar


mahabi:

dricker så pass mkt


mahabi:

då han druckit för mkt


mahabi:

en kväll en liter ren gin


mahabi:

aspackad


mahabi:

Han tar till alkoholen


Möjligtvis detta om det ej varit för ovanstående:
mahabi:

lantgårdar

Spana också in:

ENDA anledningen att jag "kämpar" vidare med detta är att han i alla andra avseenden faktiskt är en helt underbar person. Kanske låter HELT sick eftersom jag vet hur mitt inlägg framstår, men så är det.

Vill även tillägga att han (även om han dricker mkt) inte beter sig illa eller blir elak eller djävlig. Han bara dricker mycket och jag gillar det inte.

Känner ibland att jag vill hjälpa honom "ur" det där inrutade livet. Finns ju mer än hans gamla rutiner som han levt i de senaste nio åren. Men antar att jag inte kan kräva av honom att lämna det livet bakom sig bara för att det inte råkar passa mig.

Ärligt talat - detta är skiiiitjobbigt. Det svider i hjärtat. Och han är allt annat än bottenskrap. Det är bara det att ... sjukt såvrt att förklara ... men vi är så olika. Och ja, det är mkt alkohol, men antar han är van vid det eller nåt. Han ser bra ut och det gör fan jag oxå, så det handlar inte om nåt sånt.

Skulle han bosätta sig där jag nu bor i en stad med lite liv och puls i är jag säker på att han skulle utvecklas och komma till INSIKT. Men som det är nu kanske det inte kommer fungera. Ändå känns han på något sätt så 'rätt' ... konstigt men sant eller är det bara dumt?!
Du får nog helt enkelt ta och bestämma vem du älskar mest; dig själv eller honom, eftersom han inte vill kompromissa runt sitt liv och du själv insett att du inte mår bra i hans liv. Sedan får han själv bestämma vad han älskar mest, sina rutiner eller dig.

Ibland är det bäst att bara krossa sitt eget hjärta så att man har det överstökat. Det finns flera 'rätta'.
mahabi:

Ärligt talat - detta är skiiiitjobbigt.


Förstår det. Men några frågor.

Har hans mamma någon sjukdom och din pojkvän tar hand om henne?
Om en kompis till dig hade berättat att hennes relation såg ut som din. vad hade du gett henne för råd?

Till sist. Om din pojkvän gör sådär på ett ställe där han är "trygg" vad tror du att han skulle göra i en helt ny stad där han inte känner någon.
mahabi:

Känner ibland att jag vill hjälpa honom "ur" det där inrutade livet.


mahabi:

Skulle han bosätta sig där jag nu bor i en stad med lite liv och puls i är jag säker på att han skulle utvecklas och komma till INSIKT


[confused] Du kan inte tvinga honom att ändra på sig, eller förvänta sig att han ska göra det. Vill han inte så vill han inte.

Och hur kul är det att vara i en relation där man är missnöjd med sin partner och vill att denna ska sitt liv och alla sina rutiner?
mahabi:

Känner ibland att jag vill hjälpa honom "ur" det där inrutade livet.


Fast han verkar ju inte vilja ha någon hjälp ur det, så han trivs väl. De flesta har inrutade liv och det är inte en dålig sak. Att du inte trivs med det betyder inte att det är dåligt för honom, vilket det låter som att du helt missar. Så ja, om du inte vill ha ett förhållande med honom som han är så kanske du inte ska ha ett förhållande med honom heller.