Forumet - Min pojkvän är osäker på oss..

Min pojkvän är osäker på oss..

1298 1 15
Jag är 20år och han är 22år.
Vi har varit tillsammans i 3månader.. jag vet det är lite, men för oss känns det som längre.
Vi har varit i stort sett varit varje dag, han har bott här.
Förra månaden va vi i cypern i 2veckor.

För en vecka sedan efter att han åkt ifrån mig smsade jag honom och frågade vad som va fel. Då han blivit så iskall, han är inte mysig och inte den där pussiga killen han va innan.
Han blev arbetslös för en månad sedan och har inget eget boende längre.
Han sa iaf att han är osäker på sitt liv. Han är trött på att vara arbetslös och inte ha ett eget boende. Han hatar att bo hemma och han känner att han tränger sig på när han är hos mig då jag fortf bor hemma.
Han har sagt: ”Jag vill vara hemma ett tag, det känns som att vi sitter ihop och jag känner mig som en parasit och börjar ledsna. Jag måste skaffa mig ett jobb och eget boende igen.
Ledsen om jag inte har vart lika mysig, vet ej om jag ledsnat, vill inte ha gjort det men jag har tänkt på det.
jag är osäker och inte vet vad jag vill.

Jag vill inte att du ska sitta och vänta och må dåligt eller att vi ska ha dom här konversationerna för jag vet faktiskt inte..
Jag vet inte vad jag vill med oss ,jag är osäker, och jag har massa annat i huvudet också som jag har sagt.

Kanske det är bäst att det är slut tills jag vet vad jag känner.
jag tycker det är skitjobbigt , jag vill inte men det är nog bäst att det blir så. så är vi ifrån varrandra och jag hinner tänka på mitt och även känna efter.. jag vill inte att du ska vara ledsen och sitta och vänta..”

Vi pratade i telefon idag och kom fram till ett uppehåll.
Åh jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Han säger att han tycker om mig väldigt mycket både mig och min familj.
Han säger också att han inte vet om han är redo för ett förhållande. Han känner att det är något som saknas att det inte är tillräckligt. Och ja visst det kan ju va svårt att känna vad som är tillräckligt efter 3månadet? Vi tycker ju bara om varandra väldigt mycket.

Jag älskar honom inte men jag tycker om honom. Mer än tycker om. Och jag vill inte att det ska ta slut.
Dom här tre månaderna har varit bra/mysigt har vi båda sagt.
Kan inte sova om nätterna och gråter ständigt för att jag är så rädd.
Vad ska jag göra? Borde jag vara rädd? Kommer han ångra sig och fortf vill vara med mig? Är det bara han sinne som gör honom förvirrad?
Han kommer med saker som att han inte vet vad han vill med oss, sen så säger han att han hoppas att det inte är något och att vi kan fortsätta på vårat kapitel.
Jag blir rädd att han ska lämna mig men får förhoppningar på att han inte kommer göra det.
Han säger puss innan vi lägger på luren också.
Han vill inte träffas och prata om det men ena dagen så vill han, men det blir inte av.
Tar 1,5 timme att åka bil mellan oss. Förut gjorde han det väldigt gärna, han tjatade om att få träffas.
Nu orkar han inte ens åka hit för att det är för långt..
Jag förstår inte varför han är osäker och det gör inte han heller.. borde han ens vara det?

Bedrövligt inlägg men ah..

Spana också in:

Det låter inte som att han befinner sig i en jätterolig situation. Förstår om han inte mår så bra.. Så ge honom typ massor av tid! Och kommer han inte tillbaka till dig så är det inte meningen att det ska vara ni? det går ju aldrig att tvinga fram känslor.. gråt inte nu, gråt sen [sad] om det behövs..
Jag håller med Fingerprints.
Men samtidigt, skulle han verkligen gilla dig så skulle det inte spela någon roll. Jag skulle tänkt att jag på något sätt var i vägen om jag var du, är man kär i någon och har ett förhållande så vill man väl ändå ha stöd eller stötta när det gäller sånt. Fast en del drar ju sig undan iofs när de mår dåligt.

Känns som en dålig ursäkt för folk som inte vågar göra slut på riktigt och säga sanningen att det inte finns några känslor.
philter:

Kan inte sova om nätterna och gråter ständigt för att jag är så rädd.


hör du, skrutt. ta't lugnt. [sad]

philter:

Vad ska jag göra?


ge honom lite ensamhet och försök leva igenom hans frånvaro så gott du kan, fastän ovissheten är skitjobbig. innebär upphållet att ni ändå kan söka stöd från varandra?

ensamhet kan vara nyttigt, speciellt om gossen behöver trassla ur sig något nytt och otryggt och förvirrande. ha tillit och låt honom få koll på var han har sig; han vill ju lösa det.

philter:

Borde jag vara rädd?


det tycker jag inte att du har skäl till, men det känns svårt att sluta. har det hjälpt att vädra dina rädslor inför pojken? känns det värre när ni inte har kontakt, eller när ni har det? pratar du med någon annan om uppehållet?

philter:

Kommer han ångra sig och fortf vill vara med mig?


hans förhoppningar på att allt ska lösa sig tyder väl på det?
Det som har hänt är antagligen att ni "växt ihop". Han säger att det känns så. Du kanske inte märker det och vill vara med honom hela tiden, men han vill ha utrymme. Det betyder att ni är i olika faser i förhållandet.

Det som händer är att man "blir varandra" efter en tid med väldigt intensivt umgänge. Man tar över varandras identiteter, vilket är skadligt för ett förhållande. Då behövs det tid för att hitta tillbaka till sig själv och liksom "bryta sig fri".

Det är absolut inget konstigt och inget att oroa sig över.
Det bästa är nog att ge honom tid att tänka så får ni ta det för vad det är. Inget ska rubba dig som person [smile]
Lite om faser i förhållanden http://medlem.spray.se/adventkyrkan/4relationsfaser.htm