Forumet - Min starkaste rädsla, nåt löjligt för andra

Min starkaste rädsla, nåt löjligt för andra

101 0 7
Tycker mer att mitt problem hör mer till psykologi men hittade ingen vettig tråd så kör här, ni får väl stänga tråden om det är för off topic.

Jag förstår inte hur den mänskliga hjärnan fungerar och jag har ett stort problem. Jag är en kille på 19, snart 20 år. Jag är stor fotbollssupporter och jag tillhör en aktiv skara s k "ultrassupportrar" vars vardag innehåller hets mot andra supportrar, skrik och hån mot varann (absolut inget fysiskt våld). Av detta får jag en kick och är inte ett dugg rädd, även om jag lätt skulle få stryk om jag hetsade fel person.

Däremot finns min värsta rädsla i, konflikter där jag gjort fel och nu står till svars. Jag är helt enkelt livrädd för att få skäll, i skolan var jag alltid ett "mönsterbarn" för vågade verkligen inte missköta mig för var så rädd att få skäll, får sådan sjuk ångest när någon är arg på mig.
Numera håller jag på att rasera mitt förhållande med min flickvän, för varje gång jag gör nåt fel eller misstag så ljuger jag för henne för att fly från rädslan och ångesten att hon ska bli arg. Naturligtvis kommer ju varje lögn fram och då blir det ju ännu värre eftersom jag ljugit.

Nu är vi nära att bryta upp och jag fixar verkligen inte det, jag älskar henne... Hur ska jag göra för att bli kvitt rädslan och sluta ljuga? Sluta begå misstag kan jag inte, det kan ingen...

Någon som känner igen sig? Och hur kan det komma sig att något farligt inte rör mig i ryggen alls medan en vanlig liten utskällning kan ge mig ångest och stark rädsla?
jag känner verkligen igen mig , är faktiskt likadan som du och har förstört ett förhållande så. Blev även sönderhotat igår tack vare att jag sa "fel" saker till en tjej jag hade one night med. >Finns nog bara en sak att göra, ta skiten och våga misslyckas... inse att alla är människor och gör sina misstagt.

Är bättre nu då jag skiter i vilket, tar skiten o går vidare sen

Spana också in:

Det finns tusentals i Sverige med samma problem som du. Själv ljuger jag konstant för att slippa konflikter, det gör mer eller mindre alla.

Problemet är väl egentligen att det här till din personlighet att skämmas för dina misstag. Ditt ego är alltså ganska litet. Förmodligen är du van vid att skyla dina misstag sen långt tillbaka.

Problemet är nog att du tänker för mycket på konsekvenserna av att sanningen uppdagas. Tänk dig det som oundvikligt att alla får reda på ditt misstag, se inte lögn som ett alternativ. Du behöver inte bry dig om hur de reagerar, det finns ändå inget att göra. Om du tänker det som oundvikligt slipper du vara osäker.

Tack för möjligheten att leka psykolog.