Forumet - min styvpappa är så falsk det bara går.

min styvpappa är så falsk det bara går.

290 0 15
Min mamma har varit tsm me en kille i sju år nu. Till en början älskade jag han. Han gav mej leksaker och bjöd på glass, men ju äldre jag blev, desto mer såg jag hur han egentligen är. När min mamma är med är han normal, kan vara lite sur ibland men de är ju alla. Men när hon inte är med blir han någon helt annan. Det enda han gör är att sitta framför datorn eller se film och om man frågar han nå säger han bara ”jag vet inte” , han kör 130 på 90 vägar och blinkar aldrig när han svänger. Tilll mat blir det bara rester som man får värma i mikron. När jag var liten var jag mycket med hans barn ( han har tre tidigare barn ) och hon sa att han hade slagit henne, men eftersom hon hade hittat på liknade saker innan så trodde jag henne inte. Men för någon dag sen sa min lillasyster till mig ( deras gemensamma barn) att han hade sparkat hennes storasyster, jag vet ju inte om det är sant, men varför skulle hon hitta på det? Jag har såklart sagt till mamma att jag inte tycker om han, hur han är när hon inte är med. När jag var liten sa jag även det hans barn sa att han slagit henne, men han förnekade det ju såklart och efter ett tag glömdes de bort.
Nu är jag fjorton och orkar inte mer. Jag är så less på att se hur besviken min lillasyster blir när han bara sitter vid datorn och hon får vara själv, jag är less på att se hur han utsätter henne för fara varje gånga han kör, och jag är less på hur falsk han är mot mamma, hur han lurar henne. Men jag vill inte göra mamma ledsen. Hon kämpar så hårt för att få allt att gå ihop, pengar, jobb, barn, och han. Medans hon ska hinna att röja i vårat hus som ser ut som ett bombnedslag ( jag skojar inte). Om det skulle ta slut med han kanske hon får leva resten av sitt liv ensam. Hon är ju nå på 40, är ju inte precis lika lätt att hitta nån som vid 20? Och är ju inte säkert att hon vill hitta nån ny, kanske inte orkar nån mer. Jag vet inte hur jag ska göra, vill inte ta ifrån min mamma det roliga hon har, men jag vill inte heller att hon ska få leva i en lögn.
decemberbarn:

Jag vet inte hur jag ska göra


Jag tycker att du ska prata med någon om det, berätta för någon (typ kurator), och antagligen kommer soc in i bilden eftersom det påstås att han slagit barnet. Kanske prata mer med din mamma om det? Men det ska definitivt inte behöva vara sådär. Kram[love]
decemberbarn:

. Men jag vill inte göra mamma ledsen. Hon kämpar så hårt för att få allt att gå ihop, pengar, jobb, barn, och han.


känner liite samma sak med min mamma. hon jobbar hela tiden medan nya mannen känns lat. hon verkar inte så jätte lycklig heller...

men hon vill få det hela att funka. ohc jag vill, precis som du, inte förstöra hennes dröm..

men jag vet inte hur bra han är för henne.... jag tycker han har så mkt brister.

decemberbarn:

Om det skulle ta slut med han kanske hon får leva resten av sitt liv ensam. Hon är ju nå på 40, är ju inte precis lika lätt att hitta nån som vid 20?


joo min mamma hittade sin nuvarande när hon va 50+

så det går visst.

lyssna inte på Ignorant förresten, han är en idiot

Spana också in:

loom:

antagligen kommer soc in i bilden


vågar inte gå till nå om det. pratade med kurator för ett år sen för en annan massa ksit som hände. gick dit en gång. fattar inte vitsen, dom säger bara att dom vet hur det känns när dom egentligen inte gör det. om jag drar in soc kommer alla få veta det, alla kommer prata om mig bakom min rygg och se mig som nått jävla psyk.
decemberbarn:

fattar inte vitsen, dom säger bara att dom vet hur det känns när dom egentligen inte gör det.


Det är sant, kan vara helt värdelöst. Tänkte mer på att den kanske kan hjälpa dig ifrån det här.

decemberbarn:

om jag drar in soc kommer alla få veta det, alla kommer prata om mig bakom min rygg och se mig som nått jävla psyk.


Kanske, men det kanske också är det som behövs? Prata med din mamma iallafall. Eller ditt syskon. Ni kanske kan prata med mamma tillsammans? Om din mamma älskar dig (vilket jag tror?) så kommer hon lyssna, och efter ett tag, inse.
sätt dej å prata me morsan din, va helt själva å fråga, helt ärligt nu hur mår du. När ho svarat så ska ho fråga samma fråga te dej å du svar ditt. Då kommer ni in på en djupare disktion om va som e bekymmersamt å hur man löser de. Men, ni ska bara va ni två å stäng av radio å teve som stör. De e de enda sättet å göra så!
min låtsasfarsa fick en massa talibaner elr nått att mordhota hela min familj, så morsan låg med en kniv under kudden och han fick en fejk hjärtinfarkt så han kunde ligga säkert på sjukhuset[blush] we survived [cool] when my mothers time is come no one but i will kill Lois, eehh mum xD
Styckeindela för helvete. Det är inte hjärnkirurgi.

Och srs. Sluta bry dig så helvetuskt mycket om alla andras liv. Människor är inte blinda. Din mamma vet nog jävligt mycket bättre än dig vad det är för en karl. Så take a chillpill och hjälp till själv hemma istället för att lägga all skuld på honom.

Som avslutning, sluta tro att du vet hur livet funkar, du är 14 år, naiv och omogen. Prata med din mamma och styvpappa om dina funderingar eller lägg ner att fundera.