Aviseringar
Rensa alla

Minns 2004


Ämnesstartare

Det var ett år av många förändringar och mycken plågor, men de är ältade till döds och kan summeras i att mina och även två (fyra) andra fiskars föräldrar skiljde sig, alla av hemska eller extremt dumma skäl.
Vi var förvirrade och unga, men gav utlopp i kreativitet och perfektion av våra egna speciella sociala regler och hierarki.
Jag minns många kvällar spenderade hos fisk #4, där vi även startade ett "band", ingen av oss kunde spela en ton så våra inspelningar blev högst opportunistiska och går inte helt att känna igen som musik.
Mången kväll och natt vandrade vi på gamla vägar genom obebodda skogar, det var högsta graden av trivsamhet jag dittills upplevt.

Enligt mina något speciella principer om estetisk skönhet och esoterik blev även en gammal nedlagd, men fullt intakt med byggnader och maskiner, gruva idoliserad av oss. Vi fotograferade området ofta och jag skrev en hel del kvasireligiösa fantasier och dikter om dess storhet, vid några tillfällen besteg vi även de tämligen höga byggnaderna från utsidan, i efterhand fullkomligt livsfarliga tilltag, men vi hade inga problem med det.

Jag minns framåt vintern, då jag med min splitter nya 256mb's mp3-spelare allena vandrade kring bygden långt och länge med musiken i öronen, Donovan, Peter, Paul & Mary, Type O Negative, Fallout och självklart Einstürzende Neubautens nysläppta skiva "Perpetuum Mobile" spelades frekvent medan jag njöt av konsterna mellan den beckmörka himlen och den ljusa glittrande snön på marken.

Minns 2005:
Kommer ihåg sommaren, jag och mina kamrater samlats hos en vän med våra datorer för att ge utlopp åt vår distraktion av den nya tekniken, utanför fönstret sken solen, ängen lyste gul och varm, vi lyssnade på progg och drömde om en bättre värld, Pugh Rogefeldt's skiva Pughish spelades friskt den dagen. Inte-en-fisk #1 lyckades att med en nål träffa och döda en fluga i flykten.

Vi gick en promenad längs grusvägen upp mot skogen, vek av på ett gammalt järnvägsspår som förde oss till en övergiven sommarstuga mitt ute i skogen, spår av någons liv syntes i form av målade svampar av sten som placerats lite här och var kring stugan likt en sådan där illustration av någon kvinna(?) jag inte minns namnet på.

Många gånger under många andra dagar vandrade vi den milslånga skogsvägen hem till inte-en-fisk #1. Vi vandrade mycket även när vi nått hans sällskap, vi brukade gå rakt in i den mörka, djupa, oändliga skogen i hans nejder, utan att känna till vart vi var eller bry oss om hur skulle hitta tillbaks, ibland även i det svartaste av mörker.
Jag minns speciellt en kväll framåt hösten då vi vandrade hemåt igen, det var mörkt, det blåste och kanske regnade lite lätt, månen lyste blekt genom en tunn slöja av moln som skylde dess rund. Det var en av de mest estetiskt perfekta upplevelser för alla sinnen som jag någonsin upplevt.

Inte-en-fisk #1 var kärnan i vår sociala klick under den tiden och berikade vår pojkgrupp med hans flickvän, en märklig dam med starka moraliska och förmodligen kristna övertygelser, men ändå med en väldigt fri och progressiv själ. Så småningom hamnade även hennes väninnor i vårt sällskap och jag blev lite smått förälskad i en blond flicka med dreads som diggade reggae och kommunism, samt var rätt slampig. Hon gillade även mig men det begrep jag aldrig, när hon kom med ett burleskt förslag avvisade jag henne å det grövsta på grund av rädsla.

Det var även året då jag och fisk #4 blev officiella bootlegare åt några andra bekantas band, som faktiskt var rätt bra, vi följde dem överallt de spelade och spelade in deras konserter med en simpel kasettdriven diktafon, kvaliteten blev oväntat bra och jag lyssnar än idag igenom inspelningarna ibland. Vid ett tillfälle blev vi i det närmaste roadies då vi på något vis blev talade till att resa ett enormt tält för en liten privatfestival av en av musikanternas fäder. Det var en mysig tillställning, alla traktens bohemer och excentriker var där och lyssnade, uppträdde och trivdes, ovanpå en enorm slagghög vid en gammal gruva, det var perfekt.

En annan not om musik (no pun intended) var att jag och #4 skaffade oss varsitt exemplar av filmen från Woodstock på DVD, vi älskade den och fick nya tankar om skönhet perfektion och musikalisk standard, vi samlade på oss alla tillgängliga inspelningar från festivalen och sträcklyssnade många gånger igenom den, ljuva tider.

Minns 2006:
Vi börjar där 2005 slutade, nu grävdes det djupare i sextiotalet och speciellt festivaler, att Monterey International Pop Festival fanns tillgänglig i aningen komplett form och underbar kvalitet var ett nytt mirakel, jag spenderade större delen av sommaren med att lyssna på den och speciellt jimi Hendrix's cover av Like A Rolling Stone som blev årets officiella soundtrack.

För att återvända till Pugh Rogefeldt så minns jag många sommarnätter då jag vandrade genom andra änden av byn jag nyligen flyttat till, med "här kommer natten" i lurarna och drömde om den perfekta natten, jag såg och kände doften av välansade rosenbuskar, en behaglig värme och total stillhet, aldrig en människa rörde sig utomhus kring dessa tider. Jag såg allt det gamla där tiden stannat, där inget förändrats sedan tiderna jag dyrkade och alla dessa bilder blev monument av en förgången lycka och perfektion jag ånyo ville skapa.

Det var mycket besvär och känslomässiga konflikter det året, flickan med de blonda dreadsen gick i lag med en odisciplinerad semi-missbrukare och jag såg inte till henne mycket mer, men det gjorde inte så mycket ty i stockholm fanns en dam av en större själslig skönhet, vi hade känt varandra över internet i några år och tvenne gånger hälsade jag på henne under den sommaren, det var rejäla misslyckanden. Min sociala dysfunktionalitet började titta fram och det ledde inte någonvart, det glömdes och jag flyttade söderut för flummiga studier inom vaga ämnen.

Mycket mer intressanta saker hände senare, men det står ganska komplett bevarat i mina inlägg i detta forum från den tiden.


   
Citera
Ämnesstartare

Du har otroligt bra minne.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jag minns ingenting.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Minns nyår 2000, synd att det inte var i nutid, jävlar vilken fest det skulle vart. [rolleyes]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

2004 var hemskt. att se fitt-holland slå ut oss påstraffar fastän vi var så bra! pricka både ribban och stolpen

vi hade chansen men sumpa den

2006 minns jag med. zidanes skalle...värsta året i mitt liv


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

TS, du är precis som jag. Lever mkt i det förflutna. Själv kan jag inte låta bli att sakna år 2000-2005. Synd att jag är så trött, men ska komma tillbaka till den här tråden imorgon och pladdra på om åren 04 och 05.


   
SvaraCitera
höna

kommer inte ihåg såna där saker[shake]

va liksom ba 12 2004... en liten barnunge!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

höna:

va liksom ba 12 2004... en liten barnunge!

Var bara 16 större delen av året, äldre än vad jag minns det men förmodligen perfekta åldern för 2004


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Glömde nämna att Residents "Demons Dance Alone" även var en stor del av min vinter tvåtusenfyra


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

höna:

va liksom ba 12 2004... en liten barnunge!

[blush]


   
SvaraCitera

Minns 1994.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

My dreams are her:

Minns 1994.

Ace of Base, mina föräldrar bytte ut och målade om staketet runt huset, En av min fars kusiner körde ihjäl sig på motorcyckel på en väg precis utanför kiosk där min familj var in och köpte glass, ägarna till macken bredvid skrattade åt det och sa "ja, det var ju bara en [mitt efternamn]" så vi var inte in/tankade där på 13 år tills de bytte ägare,håll huvudet kallt; en julkalender som jag inte riktigt brydde mig om


   
SvaraCitera

My dreams are her:

Minns 1994.

Personliga minnen dock nästan inget om allmänt kända händelser som Fotbolls VM, Kurt Cobains död eller Estoniakatastrofen.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jungman Jansson:

Minns 1994.

My dreams are her:

Fotbolls VM,

När vi gräver guld i usa spelades hela tiden på radion, hade inget intresse i sport och visste inte ens att den handlade om det förrän långt senare, såg den bara som en väldigt positiv och upplyftande sång

Minns att estonia hände och min båträdda mor svor att hon aldrig någonsin skulle åka med en färja


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

My dreams are her:

Estoniakatastrofen.

Kommer ihåg att jag satt i skolan och rektorn annonserade ut i högtalaren att det hade hänt något hemskt och att skolans flagga skulle stå på halv stång. Kommer dock inte ihåg om hon sa vad som hade hänt. Tror inte hon gjorde det då en annan kille i klassen sen efteråt berättade att han visste vad som hade hänt, att det var en jättestor färja som hade sjunkit. Sedan kommer jag ihåg att det stod en massa i tv och tidningarna om det, men jag var för liten för att fatta innebörden av katastrofen.


   
SvaraCitera