Aviseringar
Rensa alla

Missöden


Ämnesstartare

När jag för första gången tog steget att berätta för en annan människa att jag nog var väldigt förälskad i den, fick jag en dålig nyhet (dvs att denna redan var tillsammans med någon annan) samt att vår kontakt nästan bröts helt. Då var jag 15 år. Efter det skrev jag en låt som handlade om mitt missöde, men ett år senare så hade jag lagt det mesta av detta bakom mig, trots att jag många gånger tänkt att den där dissen (eller motsatsen till något jag inte kan benämna) förstört mycket för mig rent socialt. Att jag skulle bli ännu räddare.
Det blev jag.
Min sociala fobi utvecklades sedan dess, och har nu gått över i något slags labilt kaos med spridda nyanser. Troligtvis beror detta på medicinering och droger. Jag glömmer ibland att jag är rädd för en del grejer.
När jag för andra gången på allvar fick kontakt med en människa som kanske skulle komma att betyda mycket för mig i livet, hände följande:
Personen känner mig redan innan jag känner henne. När jag har lärt känna henne, påstår hon att jag har blivit en annan person (ingen typ). Hon är inte förälskad längre, men jag var förälskad då. Fick "jag gillar inte dig", "du är konstig", "vi kan inte leva tsm", "jag mår inte bra av dig" etc. Nästa dag kunde hon skriva att hon älskar mig i msn, eller kanske till och med säga det till mig. Men det betydde väl inget längre, eller så var det kanske för att inte göra mig ledsen. Eller så var det sant, men då har hon problem.
Blev nyligen totalt avvisad.
Om ni förstår vad som har hänt så är det väl något av det mer förödande... olycklig kärlek som byggdes upp under tiden som den andras rasade ihop, följt av en krasch (åtminstone för min del).
Detta är hur jag upplevde det.
Det känns som att detta på något sätt är en indikator på att, aha, nu kommer det skita sig.
Jag söker nöje med droger alldeles för ofta, och målar in mig själv i ett hörn. Jag intalar mig själv att jag vill vara och kommer trivas ensam...
Är nu arbetslös och har svårt att söka kontakt pga vanföreställningar pga social fobi.
Kan börja gråta av att läsa om saker som har med mänsklig kontakt att göra. Gråter nu.
Jag somnade strax efter 23 igår efter en timmes oro. Idag vaknade jag halv sju och kunde inte somna om. Något händer med mig, och nu kommer det att köra sig rejält känns det som. Jag vill bli en framgångsrik musiker och/eller designer. Jag vill ha kompisar, vänner, kärlek. Jag måste söka detta. Men jag, som är en intellektuell person, skeptiker, narcissist, m.m. bygger upp en föreställning om verkligheten så fort det är något som är jobbigt. Omedvetet snokar jag mig fram till varje synpunkt, tittar från alla perspektiv, och bygger en mur runt alla öppningar. Jag har alltid argument. Men ofta är jag stum.


   
Citera
Ämnesstartare

Jag har många minnen från det år som gått.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

säger detsamma


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

[n]


   
SvaraCitera

Been there bro, been there [cry]


   
SvaraCitera
kachin

kram [love]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Är det någon som jag har kunnat ha som förebild på alla områden utom det musikaliska, så är det Jennifer. Men det kanske är förbi?


   
SvaraCitera

Orkade inte läsa. Kan du inte skriva en liten sammanfattning åt mig.
Tack.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Capture:

Orkade inte läsa. Kan du inte skriva en liten sammanfattning åt mig.
Tack.

När jag skrev det tänkte jag att jag skulle råka illa ut för att jag fått mkt disapproval liksom. Men det kommer inte hända.


   
SvaraCitera

Infraröd:

När jag skrev det tänkte jag att jag skulle råka illa ut för att jag fått mkt disapproval liksom. Men det kommer inte hända.

Okej, så bra att du inte kommer råka illa ut. Puss kram.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Capture:

Okej, så bra att du inte kommer råka illa ut. Puss kram.

Tack ja. Puss & kram tbx.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Tråden låst på grund av inaktivitet


   
SvaraCitera