Forumet - Misstag efter misstag lär man sig aldrig? (WOT)

Misstag efter misstag lär man sig aldrig? (WOT)

79 0 27
Så här ligger det till att jag och min flickvän har varit ihop i ungefär 6 månader (inte så värst länge).
Förra lördagen gjorde hon slut med mig för att jag bråkade alldeles för mycket, speciellt när jag är full. Det tog ca 5 dagar sen blev hon tillsammans med mig igen.
Hon är fortfarande extremt osäker på om det kommer att hålla mellan oss (jag förstår henne, jag hade varit likadan) och det känns jobbigt som in i helvete.

Det jag gör ju nu är att jag försöker verkligen visa att jag vill vara tillsammans med henne och ingen annan, spriten har jag lagt på hyllan, jag röker inte längre, jag gick t.o.m. till en psykolog för att snacka ut om mina problem, jag skriver dikter till henne jag gör verkligen allt för att hon ska förstå att jag insett att jag varit dum i huvudet.

F.ö det vi har bråkat om har oftast varit att jag bestämmer med mina polare samtidigt som jag bestämt med henne, vilket gjort att hon känt sig bortstött, vi har bråkat för att jag varit svartsjuk (var ganska rättfärdigat dock). Största problemet är väl att det är små saker som har blivit stora och jag har en tendens att projicera min ilska mot andra, det är någon defensiv sak jag har att så fort jag känner mig inträngd i ett hörn så börjar jag gorma och gapa och det känns genast som allt jag gör är fel, i vanliga fall är jag ganska tystlåten och pratar inte om mina problem så när jag blir full släpper den spärren och allt kommer flygandes.

I vilka fall som helst. Hur hade ni hanterat detta? Hon säger att hon är osäker för hon vet inte om det kommer hålla mellan oss och hon vill inte såra mig, jag försöker va den positiva och pratar med henne väldigt mycket men det känns som hon är lite "off" mot mig.
Jag vet inte helt och hållet hur jag ska bete mig. Ska jag va på? Ska jag hålla mitt avstånd och låta henne fundera?
Det känns lite som om jag fumlar runt i mörkret, anledningen till att jag verkligen försöker är för att jag inte känt så här med någon annan förut.
Hon känner att jag verkligen sårat henne och det tog för lång tid innan jag förstod det men samtidigt säger hon att jag är den bästa pojkvännen hon någonsin haft.

Men.. Tips på hur jag ska hantera denna situation?
Huhmer:

Hur hade ni hanterat detta?


Huhmer:

har en tendens att projicera min ilska mot andra


Shape the f up.

Huhmer:

känns genast som allt jag gör är fel,


Jobba på självdistansen och självkänslan.

Huhmer:

till en psykolog för att snacka ut om mina problem


Super! Fortsätt så[y]

Huhmer:

Ska jag hålla mitt avstånd och låta henne fundera?


Tycker detta låter som en bra idé. Låt henne fundera medans du jobbar på ditt. Fullständig avhållsamhet är givetvis inte nödvändig, och även viktigt att försäkra henne om att du försöker göra något åt dina problem. Space för er båda.
Tack för svaren!
Jag är mycket väl medveten om att jag gjort fel och hade tänkt boka ännu ett besök till en psykolog för att prata lite om kommunikation, stress- och konflikthantering.
Jag måste börja bli mer öppen och prata om vad jag tycker, tänker och känner, det är visserligen en liten seg start för jag har nämnligen varit tystlåten så länge som jag kan minnas (men jag gick ju till en psykolog och det är ju ett litet steg antar jag).
Jag har ju inte direkt något att förlora på att prata mer liksom.

Roll on: Ja lite lol är det kanske men vad gör man inte liksom :)
Sluta dricka är inga problem, känner inget behov av det, Hade en vit helg nu senast och jag hade en trevligt ändå och jag har tänkt fortsätta med det.

Saxat från en annan tråd jag skrev:

Jag försöker prata med henne så mycket som det bara går och visa att jag faktiskt jobbar med mig själv för att det ska fungera mellan oss.
Det svåra är väl att hon håller sitt avstånd eller vad man ska säga, inte lika munter längre, när vi väl pratar (framför allt på SMS/MSN) så håller hon allting väldigt kort och koncist (dock förstår jag henne rom byggdes inte på en dag och det lär ju ta ett tag innan hon kan känna sig trygg/säker igen).
Å andra sidan så har hon nog alltid varit sådan.
Det brukar alltid vara jag som skickar det första meddelandet under dagen ("godmorgon hur har din dag varit etc etc") och i princip alltid jag som frågat när hon vill ses.

Jag är en ganska mysig och tillgiven person rent allmänt, utan att låta för självgod och visst hon är en helt underbar och älskvärd människa men jag tror nästan att jag är den mer känslosamma av oss två och jag visar det mer på något sätt, nu säger jag inte att hon är en "Ice Queen" som inte visar sina känslor, jag menar mer på att jag har enklare för att vara mer "gulligull".

Spana också in:

OF 5:

Förtroendet är skyggt som en hjort. När man väl har jagat bort det dröjer det länge innan det kommer tillbaka.


Det är så sant så sant.
Det lär ju ta sin tid och jag har förstående för detta, som
Miceparade skrev så får jag ju ge henne lite utrymme.
Men jag visar verkligen att jag försöker, det var bl.a. hennes förslag att jag skulle prata med någon, hon gillar inte att jag röker så jag fimpade, spriten tillförde inget gott så jag slängde skiten.
Huhmer:

Hon säger att hon är osäker för hon vet inte om det kommer hålla mellan oss och hon vill inte såra mig, jag försöker va den positiva och pratar med henne väldigt mycket men det känns som hon är lite "off" mot mig.


Ge henne space, men sen får det ju inte heller bli så att hon är osäker för länge..man vill ju veta vad man har varandra.
Huhmer:

Ska jag va på? Ska jag hålla mitt avstånd och låta henne fundera?


Prata med henne så mycket du kan, berätta precis vad du känner. Allt du skrev här, om att du projicerar ilska och sånt, har du berättat det för henne?
Fråga henne också, om hon vill att du ska hålla avstånd ett tag. Det allra viktigaste är att prata så kanske ni kan förstå varann bättre. [smile]
Redbulls:

trodde det skulle handla om wheel of time, besviken


Made me chuckle!

loom:

Prata med henne så mycket du kan, berätta precis vad du känner. Allt du skrev här, om att du projicerar ilska och sånt, har du berättat det för henne?
Fråga henne också, om hon vill att du ska hålla avstånd ett tag. Det allra viktigaste är att prata så kanske ni kan förstå varann bättre.


Ja jag har pratat med henne om det, jag sa allt jag sa till psykologen, inga hemligheter här inte.
ja det kan ju vara en bra idé att fråga henne det.

kraamiszz:

Ge henne space, men sen får det ju inte heller bli så att hon är osäker för länge..man vill ju veta vad man har varandra.


Ja precis!
Hon är ganska negativ av sig medan jag är positiv och det känns ganska tungt om hon dödsförklarar detta utan att ge det en riktig chans i alla fall nu eftersom jag verkligen försöker göra allt för våran skull, modet sviktar nämligen när hon är så osäker, men som några av er sagt så får jag ju helt enkelt ge henne tid.

Jag hoppas bara att jag inte är ensam med att försöka få detta att fungera.

Som jag nämnde innan så har vi bråkat om att jag har varit svartsjuka, men jag kan ju bara ge er en liten snabb förklaring om över varför jag var det.

För ungefär 2 månader sedan (kan va mindre) så började hon prata med en kille väldigt mycket, de hade inte pratat med varandra på väldigt länge men helt plötsligt så började dom prata i princip vartenda dag (SMS framförallt). Jag kände mig lite sådär svartis men ingen big deal liksom, sen när jag blev full så började jag ju käfta om : "Blah, blah, han raggar ju på dig etc etc" (det var det bråket som fick bägaren att rinna över) men hon sa att hon inte hade några känslor för honom och han inte raggar på henne utan dom är bara kompisar.
I vilka fall som helst så gjorde vi då slut, 4 dagar senare träffar hon då honom hemma hos henne, han kom dit ganska sent och dom kollade film, hon berättade detta för mig samma kväll som han åkte hem (jag litar på henne 100% så hon skulle inte va otrogen mot mig det vet jag)

Vi blev i alla fall tillsammans den kvällen.
Dagen efter frågade jag henne följande (kanske lite fjantigt dock):

"Kan jag ändra statusen på FB till In Relashionship?"

Svar: "Nej jag vill inte att han (killen jag var svartis på) ska se det"

Fråga: "Varför bryr du dig om vad han tycker? Du har ju sagt att du inte är intresserad."

Svar: "Nej men om han nu hade känslor för mig så vill jag inte såra honom, för han har raggat lite på mig."

Varpå jag tänkte: "Men vafan, du sa till honom att du inte var intresserad, du sa att han inte raggat på dig och du sa att han inte hade några känslor för dig utan ni var kompisar."

Svaret jag gav: "Okej" (jag ville inte bråka mer när vi precis blivit tillsammans igen).

Det vissade sig faktiskt att han hade känslor för henne men det var ju inte ömsesidigt så deras kontakt tog slut.

Men helt ärligt. Hade inte ni känt att det var lite underligt? Jag blev som ett stort frågetecken och hon ville att JAG skulle förstå henne, för hon ville ju inte "såra honom".
Jag sa att jag förstod sen var det ju inte mer med det.
Nu är det ju någonting jag inte kommer ta upp med henne för man kan inte dra upp såna saker man säger är okej flera veckor senare, men jag vill bara veta en sak...
Hade inte ni tyckt att det var sjukt underligt?
Huhmer:

Jag hoppas bara att jag inte är ensam med att försöka få detta att fungera.


Jag hoppas också att du inte är ensam om det. Du verkar öppen och så, vilket är bra, men tjejen verkar negativ..det skrev du ju själv att hon är. Det hade varit mycket enklare om hon också var positiv och tydlig, men det är hon alltså inte? Det är inte konstigt att vara osäker på vad man vill, men om jag var i ditt ställe hade jag velat mötas av öppenhet och en positiv attityd..
kraamiszz:

Det hade varit mycket enklare om hon också var positiv och tydlig, men det är hon alltså inte? Det är inte konstigt att vara osäker på vad man vill, men om jag var i ditt ställe hade jag velat mötas av öppenhet och en positiv attityd..


Ja det är lite jobbigt men det är sån hon är, det är väl lite svårt att vara positiv i en sådan här situation.
Hon har ju sina deppiga stunder (som inte enbart beror på mig) och det är väl enkelt att nu när det ser ut som det gör så är det väl lätt att vara mer negativ än vanligt.