Aviseringar
Rensa alla

Mitt liv


Ämnesstartare

Hej på er allihop.

Först och främst vill jag bara säga att jag skriver för att skriva av mig, och med tanke på att jag nyss kom hem från krogen så kommer jag nog att slutföra denna tråd imorgon.

Hur som helst.. jag har funderat på att skriva här länge, men det har aldrig blivit av. Varje kväll när jag ska sova har jag tänkt att jag ska skriva av mig, så nu gör jag det äntligen...

Då jag vill fortsätta vara anonym kommer jag inte att nämna några namn här.

Jag har kanske inte några "riktiga" problem, men det känns inte heller direkt som att jag har någon "riktig" glädje i livet just nu heller...

Mina huvudsakliga problem:

*Inte tillräckligt bra betyg
*Inte nöjd med min skolmiljö
*Ingen flickvän
*Väldigt få kompisar
*Inget sexliv

När jag växte upp så gick jag i en skola i närområdet, jag gick där i 6 år och umgicks aldrig riktigt med någon på fritiden. Det skulle vara en person, A. Som jag fortfarande har kontakt med, vet inte riktigt om jag kan kalla henne en vän dock, vi är mer som bekanta nu..

När jag bytte skola för att börja 7an så trodde jag att allt skulle bli annorlunda, nya vänner, ny miljö och en ny start.

Men jag gjorde ett felval direkt, i våran klass var det 16 tjejer och 10 killar - 5 "coola" killar som festade på helgerna, och 5 "töntiga" killar som tränade fotboll & hockey. Jag valde självklart "töntarna" eftersom att jag själv tränade fotboll den tiden.

Det var lite samma sak här, fick inte jättebra kontakt med någon på fritiden, jag hade väll helger då och då som jag hittade på något med någon... men ingen riktig sammhörighet på det sättet som jag vill ha.

Och sen blev det gymnasiet, trodde att allt skulle bli jättebra då, precis som i 6an trodde jag att man skulle ha en chans att visa upp sig som en ny person. Men detta blev ganska snabbt omöjligt då ca 30% från min gammla skola började på mitt gymasium, och redan hade ett "töntigt" smeknamn på mig som jag gärna hade sluppit. Men what to do right?

Inte så lätt att bryta mönstret när man väl kommit in i det, det sägs ofta att första intrycket är viktigt, och att det är svårt att rubba. Det håller jag med om. För jag har precis som från årskurs 1 aldrig riktigt kännt någon sammhörighet med någon från mina skolor.

För 2½ år sen, sommaren mellan 9an och 1a ring så ringde min tjejkompis mig. Hon sa att hon var hemma själv och att hon hade sin tjejkompis där, hon bad mig ta med någon killkompis så kunde vi 4 dricka och grilla!

Oh boy, det måste ha vart den bästa kvällen i mitt liv. Vi hade det trevligt först, och jag fick träffa min kompis A, samt hennes kompis B (som senare blev min flickvän) samtidigt som jag tog med mig min killkompis C.

Kvällen började med att vi grillade och drack och snackade, när vi alla hade fått i oss mer alkohol så blev det så att jag och B började kyssas och smekas samtidigt som A och C gjorde samma sak.

Det ena ledde till det andra, och den här kvällen fick jag testa på mycket nytt, fick min första avsugning, slickade/pullade en tjej för första gången, och allting var helt underbart skönt och spännande.

I en månads tid så umgicks vi 4, vi var ju det perfekta teamet, min kompis A och C blev tillsammans, och jag kunde umgås med min flickvän B samtidigt.

En månad efter den här kvällen så blev jag och B officielt tillsammans, samtidigt som A och C blev tillsammans. Men när vi blev två par istället för 4 kompisar, så blev det så att vi minskade att umgås alla 4. Och i dagsläget umgås jag knappt med någon av dem.

Jag var tillsamans med B i ca 6 månader, och A och C är fortfarande tillsammans (mer än 2.5 år).

Det enda problemet med det här var att jag som sagt slutade umgås med min bästa kill och tjejkompis (A & C) på grund av B. Och i dagsläget så är dem mer som bekanta.

Nu är jag på väg att ta studenten, och jag känner att mitt liv är så tomt. Jag har knappt någon att prata med, jag har så många tankar som bara bubblar inom mig, och hur mycket jag än vill få någon att förstå dem så rammlar orden till marken innan dem hamnar hos personens hjärna...

Jag önskar bara att jag kunde ha pluggat mer genom mina år så att jag hade haft bättre betyg, att jag hade gått en annan väg så att jag hade haft andra kompisar och också fått vara på alla coola festar och träffa alla snyggar brudar. Jag saknar också kärleken, inte just person B, men att ha någon att mysa med saknar jag, sen saknar jag sexet också... Och jag önskar att jag hade fler kompisar...

Den här texten tog mig ca 30 minuter att skriva, och jag har väll förklarat läget relativt bra, jag kommer att komma med en updatering imorgon, men just nu är jag för trött för att beskriva allting.

Hade nog vart lättare att föra en blogg, för att skriva några minuter om dagen och få med alla detalejer.

Hursomhelst vänder jag mig till er nu, jag söker bara medlidande och tips på vad jag ska göra för att vända mitt liv till en "dans på rosor".

Tack.

PS: Ursäkta stavfel.


   
Citera

llooll:

Jag önskar bara att jag kunde ha pluggat mer genom mina år så att jag hade haft bättre betyg

Betyg spelar ingen som helst roll egentligen, när du väl fått ditt första jobb eller kommit in på någon högskola är det vad du gör där som spelar roll istället.

llooll:

trodde jag att allt skulle bli annorlunda

llooll:

trodde att allt skulle bli jättebra då

llooll:

söker bara medlidande och tips på vad jag ska göra för att vända mitt liv till en "dans på rosor".

Du verkar tro lite väl mycket på externa faktorer. Inget miljöombyte kommer förändra någonting egentligen, inte heller kommer vi kunna ge dig några livsförändrande tips. Förändring kommer alltid inifrån.

Just efter gymnasiet är man ju väldigt fri, så det är en bra tid för förändring. Åk ut och res i världen, börja plugga på högskola och lev det härliga studentlivet, eller gör bara någonting som är nytt och utvecklande.


   
SvaraCitera
Jeay_L

Börja med någon aktivitet, var social och ta kontakt med folk, stör mig massor på folk som klagar på att dom inte har några vänner då dom IRL står i ett hörn alternativt gömmer sig bakom sin enda "kompis" och bara står där. Man kan inte förvänta sig att få ett socialt liv om man inte bjuder på sig själv!

Har till och från varit mobbad och utstött fram tills jag började gymnasiet, har haft några få vänner men spenderade hela min fritid i stallet medans dom få kompisar jag hade var på disco, i stan o.s.v.

Började sen gymnasiet och gick in för att vara social och sådär, och kan i nuläget prata med i stort sett hela min klass, är 1-2 som jag helst inte spenderar allt för mycket tid med.

Den ena av dom är en gammal kompis som blev sur då vi började gymnasiet för att jag lyckades få vänner då vi började genom att faktiskt ta lagomt med plats och prata med folk. Själv är hon klassens nörd och har whinat på mig genom gymnasietiden om att jag är en bitch som måste vara i centrum komiskt nog så har hon även whinat om att jag är så mycket mer populärare än henne och hon är verkligen sån som inte har någon socialkompetens, hon står och gömmer sig bakom en, kan inte hänga med i ett samtal, vi kan prata om skor och hon börjar prata trav och hon fortsätter bara stå där och prata brevid oss även om vi pratar om det vi pratar om och tydligt inte lyssnar.

Jag anser mig inte vara sådär jätte populär, jag kan prata med en hel del folk på skolan, jag har vänner utanför skolan t.ex. som är allt från 1 år yngre till 4-5 år äldre men jag umgås mestadels med mina riktigt nära vänner ändå.

Så ta plats var social och prata men häng med i samtal, pratar dom om t.ex. senaste Chevrolet Corvette så passar inte Final Fantasy in..


   
SvaraCitera

Skaffa en blogg.


   
SvaraCitera

llooll:

och också fått vara på alla coola festar och träffa alla snyggar brudar.

Där slutade jag läsa. seriöst, väx up.


   
SvaraCitera

Knothole:

Skaffa en blogg.

Du har nog missuppfattat vad en blogg och ett forum ska innehålla. Skulle han be om råd på en blogg där kanske 10 personer bevakar? Det var något av det dummaste jag har hört! Lek inte polis när du inte är det.


   
SvaraCitera

Det är ju inte försent att skaffa nya vänner. Ska du plugga vidare till hösten? Då lär du ju träffa nya människor.

Vad har du för intressen? Håller du på med någon hobby på fritiden? Då borde du ju komma i kontakt med människor som du kan umgås med.


   
SvaraCitera

ägd.


   
SvaraCitera

sikkos:

Du har nog missuppfattat vad en blogg och ett forum ska innehålla. Skulle han be om råd på en blogg där kanske 10 personer bevakar? Det var något av det dummaste jag har hört! Lek inte polis när du inte är det.

Läs första meningen.

"Först och främst vill jag bara säga att jag skriver för att skriva av mig"


   
SvaraCitera

Knothole:

Läs första meningen.

En 17årig random ska ändå inte leka polis. Låt moderatorerna sköta det. Sen är man inte speciellt smart om man bara läser första meningen och tror att det speglar innehållet.

Läs en av de sista meningarna istället.

"Hursomhelst vänder jag mig till er nu, jag söker bara medlidande och tips på vad jag ska göra för att vända mitt liv till en "dans på rosor"."


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Känner igen mig :<


   
SvaraCitera

sikkos:

En 17årig random ska ändå inte leka polis. Låt moderatorerna sköta det. Sen är man inte speciellt smart om man bara läser första meningen och tror att det speglar innehållet.

Så sluta säg åt mig vad jag ska och inte ska göra då.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Knothole:

Så sluta säg åt mig vad jag ska och inte ska göra då.

Men lol.

OnT:
Känner igen mig.
Hade ett pissigt "skolliv".
Dock har allt vänt för mig nu, två år efter studenten.
Vet inte vad jag kan ge för tips.
Försök var lite mer utåtriktad, vet inte om du är det redan.

Spelar du fortfarande fotboll btw?


   
SvaraCitera

Knothole:

Så sluta säg åt mig vad jag ska och inte ska göra då.

Saknas det indianer i kanoten? [smile]


   
SvaraCitera

Tråden låst på grund av inaktivitet


   
SvaraCitera