Forumet - Mitt liv är kaos, behöver hjälp!

Mitt liv är kaos, behöver hjälp!

2084 1 2

 jag har haft problem med min pappa hela livet. Han är inte den bästa, det är svårt att förklara men aa man kan säga att jag inte haft nån pappa. Typ att han bara är någon random som ger mig mat och tak över huvudet. Han har slagit mig en gång, vi pratar nästan aldrig även fast jag bor där, vi har aldrig haft bra kontakt. Han nästan skriker så fort det är nått, om jag gör nått fel som att tillexempel glömma stänga av tvn innan jag går. Sen dog min faster och det har varit väldigt svårt för både mig och pappa. Jag började skära mig på riktigt, har skärt mig sedan jag gick i kanske 5an men bara typ lite rivsår på armen och suddmärken. Sen efter julafton 2011 när Tina dog började jag göra det på riktigt på låret. Skar mig regelbundet, ca 1gång i veckan. Men fortfarande inte jätte djupa. Sen började mamma bli konstig också, hon rotade i mina saker, hittade grejer, läste min dagbok, frågade om allt typ vart jag ska, vad jag ska göra, varför jag har dom kläderna, att jag sminkar mig för mycket osv. Hon läste i min dagbok att jag skärt mig men sa inget till mig, hittade sms på hennes gamla telefon där det stod det. Hon hittade mina rakblad en gång när hon rotade och när hon va full sa hon massa elaka saker till mig så jag började grina och drog hemifrån. Jag gick till en kurator, men det hjälpte inte. Det enda som hjälpte var att skära. Sedan flyttade mamma och hennes kille ifrån varandra, och nu bor vi själva. Hon började fråga mer och mer, undrar om allt, ska veta varenda liten detalj. Jag började strula runt, höll på med massa killar. Brydde mig inte om vem jag kysste. Hade nästan sex med 2 av dom, och hade sex med en av dom. Sen skrev jag lappar till Alva och berättade att jag legat med honom och slängde dom inte utan la dom längst ner i min väska. Och hon hittade dom såklart. Sen hotade hon att anmäla honom eftersom han är  myndig om jag inte gjorde som hon sa. Jag började röka, ville supa och röka på och skit men gjorde det aldrig. Ville så gärna ta hennes sprit å de å bah supa ner mig så jag inte behövde vara ledsen längre, men det slutade alltid med att jag satt där med rakbladen som min enda vän och tänkte ta livet av mig. Sen grät jag mig till sömns. Det gjorde så ont i mitt hjärta. Har aldrig varit med om någon hemskare smärta, jag bryter hällre båda benen än att känna så. Jag grät och grät och tårarna tog aldrig slut. Men när dom väl gjorde det var det blodet som rann istället. Jag kunde inte sova, jag var vaken till minst 4 varje natt. Grät tills jag inte klarade av att hålla ögonen öppna längre. Sen när jag vaknade klistrade jag på mitt leende och låssades som inget hänt, ingen märkte att jag mådde skit. Jag kunde nästan inte ens sova hos Alva för att jag mådde så dåligt, grät mig till sömns där också. Sen började alla svika mig, eller det har dom gjort hela tiden, men det märktes mest då eftersom jag var så sårbar. Alla lämnade mig, alla blundade för min smärta. Dom såg inte hur dåligt jag mådde, dom bara sket i mig. Kille som tjej, min stora kärlek som min bästa vän. Alla lämnade mig förutom Alva. Sen började jag skita i allt, det var då jag började strula runt. Jag sket i mina känslor, sket i andras känslor. Jag tror inte jag sårade nån men skulle jag a gjort det skulle jag inte bry mig. Killen jag hade sex med hade tjej samtidigt, jag sket totalt i det. Folk har sett mina ärr, men vågar inte fråga hur jag mår. Dom är rädda för svaret. Och nu, nu håller jag på att bryta ihop igen. Sist jag skar mig va 4 veckor sen, men jag tänker på det varje kväll. Vill ta livet av mig igen, vill bara försvinna. Vad ska jag göra?

Inga kommentarer

Tråden har 2 svar. Sortera efter:

Heeej, jag känner med dig! Jag har själv haft en del problem, varit deprimerad och haft ångest. Efter många år av problem lyckades jag tillslut ta mig ur det, det går! När man är där mitt i problemen är det svårt att se en utväg, men det finns alltid en utväg, och det är sant! Nu när jag mår bättre har jag bestämt mig för att hjälpa andra att hitta sin väg ut ur problemen. Jag har varit där, i depp-gropen, jag har lyckats ta mig ur, jag är ingen psykolog.. men jag är en som vet hur det kan va, och en som har fått lära sig hur man kan göra för att få det liv man vill ha. Om du vill ha tips/ någon att prata med får du gärna kontakta mig. Jag har skapat en speciell mejladress som jag bara använder för att prata med folk som vill ha hjälp med att ta sig ur sina problem, prata.med.asa@gmail.com, i annat fall kan du alltid ta kontakt med mig här. Kram! -låt inte depp-djävullen vinna, livet är fullt av fantastiska saker ;)

Var stark och ge inte upp. Tänk att du är en krigare! Prata med någon proffs, typ psykolog? Gör något, hitta på något. Börja träna med något du tycker om, det hjälper en, du slipper tänka på smärtan och alla tankar och du kommer få bättre sömn eftersom du blir trött osv. Finns om det behövs. <3