Forumet - Mitt liv är så tråkigt.

Mitt liv är så tråkigt.

734 0 53
På senaste tiden har mitt liv känts väldigt tråkigt, eller det har väl inte varit särskilt roligt på länge men de senaste månaderna har känts värre. Det känns som hela mitt liv kretsar runt min pojkvän. Vi är med varandra i princip hela tiden och har ett perfekt förhållande, och jag älskar att umgås med honom.
Mina vänner är tråkiga, känner att jag vill byta ut min umgängeskrets, vi har liksom knappt något att prata om längre och när jag är med dem kommer jag ofta på mig själv med att önska att jag var hos min pojkvän istället(tragiskt jag vet!). Det känns helt enkelt som att vi glider ifrån varandra mer och mer.
Jag har inget intresse och är nog inte bra på något speciellt heller, faktum är att jag knappt tycker något är roligt längre. Alla mina dagar är likadana, är med pojkvännen och ser på film och äter godis(och jag trivs med det men det känns ändå jobbigt att allt kretsar kring min pojkvän, om ni förstår). Efter varje utekväll har jag bara blivit mer och mer nere, jag känner verkligen att jag inte passar in med de människor jag är ute med och att allt bara känts ännu mer meningslöst efter en sådan kväll. Detta har resulterat i att jag nästan aldrig går ut och festar längre.
Jag känner mig helt enkelt allmänt nere och aldrig händer det något nytt.
Är det någon som känner som jag? eller någon som har förslag på vad jag kan göra åt det här?
Hallonpaaj:

Efter varje utekväll har jag bara blivit mer och mer nere, jag känner verkligen att jag inte passar in med de människor jag är ute med och att allt bara känts ännu mer meningslöst efter en sådan kväll. Detta har resulterat i att jag nästan aldrig går ut och festar längre.


deppression?

Spana också in:

Limneson:

Måste de hända något nytt? vad isåfall, förväntar du sig ska hända.


Jag vet inte, träffa nya människor kanske. Jag känner mig helt likgiltig inför allt, gråter minst en gång per dag och känner inte att någonting är roligt, och det känns som att det borde vara ett tecken på att det borde ske en förändring i mitt liv.
Hallonpaaj:

Jag vet inte, träffa nya människor kanske. Jag känner mig helt likgiltig inför allt, gråter minst en gång per dag och känner inte att någonting är roligt, och det känns som att det borde vara ett tecken på att det borde ske en förändring i mitt liv.


Eller kanske att du lurar sig själv att de ska hända något nytt [y]
Förmodligen därför du blir missnöjd, du förväntar dig mer, men gör ingenting för att få de extra.
The Box:

Du har vänner och ett förhållande....
något som många här på UM saknar


SilentScream:

cry me a river [tired]


xKiTTiEHx:

Word.


Robbin:

You said it.


Bell:

tack.


Bara för att det finns barn som svälter i Afrika är det inte mindre synd om någon i ett i-land som har förlorat sin bästa vän.

D.v.s. att det inte är mindre synd om någon för att någon annan har det sämre. Det finns alltid någon som har det sämre.
Hm, innan jag ger mitt förslag vill jag bara poängtera min amatörmässiga nivå inom ämnet psykologi och hur människor fungerar, men tror du inte att du skulle må bra av en utmaning, om du nu känner att vardagen är tråkig?
Det finns en flitigt använd fras som lyder "Du vet inte vad du har förrän du förlorar det". Kanske går det att applicera på den här situationen.

Res bort ett tag, på egen hand om du verkligen stör dig på alla du känner. Sätt upp ett mål för dig själv, välj t ex. ut en stad som ligger 27 mil från där du bor, och bestäm dig för att gå hela vägen dit och tillbaka.
Kanske lite svårt nu med vintern i antågande, men jag hoppas att du förstår vad jag menar.

Lycka till!

/Observator
The Box:

Du har vänner och ett förhållande....
något som många här på UM saknar

cry me a river [tired]


[bigsmile][cry]

Hallonpaaj:

Ja det är väl antagligen det. Får ofta gråtattacker och tycker ofta att allt känns ganska meningslöst.


Men om du verkligen känner så. Bäst att ta & söka hjälp INNAN det spårar ut. Snälla gör det. Berätta bara till någon!!! Det finns hjälp att få, men det är mycket enklare(?) i ett tidigare skede än när sjukdomen tatt ut sin fulla rätt!
IamFail:

Men om du verkligen känner så. Bäst att ta & söka hjälp INNAN det spårar ut. Snälla gör det. Berätta bara till någon!!! Det finns hjälp att få, men det är mycket enklare(?) i ett tidigare skede än när sjukdomen tatt ut sin fulla rätt!


Jag pratar med kuratorn på min skola men ska jag vara ärlig så känns det inte som det hjälper ett dugg så vet inte vad jag ska göra.