Forumet - Mitt liv

Mitt liv

2654 1 35
Jag ville göra en tråd om hur mitt liv ser ut just nu, och vad som hänt det senaste i mitt liv. Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig anledningen till att jag gör tråden är för att jag vill att ni ska veta, ni är ändå en grupp med människor som jag bryr mig om och jag hoppas att ni bryr er om mig. Så vill bara få er att förstå mig.

Detta året var förjävligt, min bror blev åtalad för dråp/mord. Det stod på flashback på facebook och i tidningen det var även ute på nyheterna. 

http://www.expressen.se/gt/kvinna-hittad-dod--misstanks-mordad/

http://www.gp.se/nyheter/vastsverige/1.2369333-kvinna-hittad-dod-i-alingsas

http://www.metro.se/goteborg/kvinna-hittad-dod-i-lagenhet-polisen-misstanker-mord/EVHnem!StFhX0jHj3c/

https://www.flashback.org/p48790332

Jag stod upp för min bror på fb när han satt häcktad och fick massa hat emot mig. Jag skrev till en kille och sa åt honom att dra åt helvete för att jag blev riktigt sur på vad han skrev om min bror. Senare skrev han förlåt på pm, fick veta nästa dag att han hade tagit en överdos och dött. Livet fortsätter med gråtande varje kväll och oro för att folk troligen sattit skottpengar på min bror, och han hade inget hem då dom hade spärrat av hans lägenhet. Min bror har berättat exakt hur det gick till när tjejen dog, han hade inte gjort något. Det kom såklart inte ut så alla jävlar bara ska snacka skit om det men sen när det bra kommer ut så är det inte viktigt längre... 
Man mår dåligt hemma då min pappa inte tar mig på allvar och dricker varje helg. Ändå gången jag mår hyffsat och inte har 1000 tankar i huvudet är när jag är hos min mamma. Bor varannan vecka, folk uppmanar mig till att flytta helt till min mamma. Men jag kan inte, min pappa behöver mig lika mycket som jag behöver honom. Jag har gått hos en spykolog i 2 år, hon har semester nu så har inte sett henne på 2 veckor. Börjar må riktigt dåligt över allt, som ni vet så har jag ångest vilket jag vill motarbeta och få bort på något sätt.

Det har hänt mycket i mitt liv, jag har varit med i tidningen eftersom att jag gick ut med min historia. Detta var någon månad innan det med dråpet hände, då jag fortfarande mådde hyfsat bra och inte hade lika mycket ångest. 

http://www.alingsastidning.se/2014/04/att-leva-med-en-bror-som-har-adhd/

Nu vet ni lite mer om mig, hoppas att ni kanske får något i tanken och att ni för alltid tar det lugnt med mig RodnarHjärta  

Spana också in:


lisa20088: flashback
Flashback är ett jävla gissel när det kommer till sådant, idioter som sitter och spekulerar om/kring något de inte har en susning om eller något att göra med. Försök att inte läsa det skräpet. 

Jävligt starkt av dig att skriva det här tycker jag! Är bra att kunna ventilera någonstans och det är bra att du känner dig så pass trygg att du kan göra det här. Finns nog många här som du kommer kunna prata med om du vill. Glad

Hoppas att det löser sig någorlunda för din bror också så att vad som verkligen hände kommer fram och att han får den hjälp han behöver efteråt.

Buddah:
Flashback är ett jävla gissel när det kommer till sådant, idioter som sitter och spekulerar om/kring något de inte har en susning om eller något att göra med. Försök att inte läsa det skräpet. 

Jävligt starkt av dig att skriva det här tycker jag! Är bra att kunna ventilera någonstans och det är bra att du känner dig så pass trygg att du kan göra det här. Finns nog många här som du kommer kunna prata med om du vill. Glad

Hoppas att det löser sig någorlunda för din bror också så att vad som verkligen hände kommer fram och att han får den hjälp han behöver efteråt.
Ah gillar inte flashback någonstans! Jag försöker vara så öppen jag kan för att folk ska förstå och kunna hjälpa. Ah han ska in på ett behandlingshem 

Zymba: Vad tråkigt att du haft det så tufft redan i så ung ålder. Beklagar verkligen allt som hänt dig, men det är beundransvärt att du orkar ta dig igenom det och trots all skit du råkat ut för kommer det att stärka dig i slutändan. Kram! Hjärta
Ja sånt som hände när jag var ännu yngre så vet jag hur stärkt man blir och hur skönt det känns det kampen är över. TackHjärta