Forumet - Mitt liv suger!

Mitt liv suger!

395 0 3
Hej, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Sedan sexårs har jag blivit trackaserad/mobbad och när jag äntligen började i min nya skola i sexan så verkade allting bra.
Men ända sen typ två månader in på sexan fram till nu i nian så har det funnits en person som har gjort mitt liv till ett helvete än vad det redan var. Det började med små knuffar in i skåp, nedsättande ord som sopa och "fan va dålig du e!" när jag svarar fel på frågor. Och där försvann mitt självförtroende. Sedan redan i sjuan så vände han mina vänner emot mig. T. Ex så kallar han mig teebag för att mitt efternamn låter som det och så får han folk att dissa mig. Nu i nian så har han fått folk att frysa ut mig bara gör att jag är rödhårig och för att jag är mindre än alla andra.

Jag vill bara slå till honom, men om jag gör det så kommer alla att gå på mig och han är skitmycket större än bag så jag kan inte direkt göra något och jag har pratat med flera av mina lärare om det här men dom har inte gjort något åt st.

Hemma är situationen inte så mycket bättre. Jag har inga vänner att umgås med på grund av den här personen och jag har en mamma som alltid önskar att jag vore mer som min syrra och träna oftare. Men bag går och springer en gång i veckan och jag tränar också kampsport två ggr i veckan men ändå är hon inte nöjd.

Vad ska jag göra?! Jag har funderat på självmord men jag kommer bara fram till att jag inte kommer våga.
Anti002:

Vad ska jag göra?


Har du sagt till lärarna hur det är? För den personen kan inte alls bete sig sådär. Min teori är att h*n mår väldigt dåligt och har det jobbigt hemma och får utlopp på en annan som är mindre än henom för att inte ha det så dåligt, enligt henom.



Anti002:

självmord


Detta tycker jag då verkligen inte är ett alternativ. Du har så mycket kvar att leva för, leva med och vara med om. Sakerna som är i ditt liv nu kan bara bli bättre.
Anti002:

Vad ska jag göra?!


Du anar inte hur mycket jag känner igen mig i dina ord..

Om vi ska dra min historia väldigt kort så kan jag bara säga dig att det mesta här i livet är kört, för min del. [crazy]

Såvida inte gud själv ger mig lite eld i baken så att säga. [wink]

Hur som helst, hur går det med studierna?

För mig gick det riktigt dåligt, var ej närvarande på lektionerna de sista 2 åren i högstadiet.. Funkade liksom inte, till vilken hjälp kan skolpersonalen vara!?

Det är frågan.. De ordnade mig kontakt med kuratorer & psykologer.. Jag menar, jag behövde inte denna hjälp?! Är det någon som behöver den är det la mobbarna själva! [mad]

De litade ej på mig, trodde jag betedde mig konstigt, och att det var detta som gjorde mig illa behandlad av andra..

Det var snarare dessa människor som gav mig det hat jag har mot vissa grupper idag..

Mycket hände under dessa 2 åren, polisanmälningar gjordes hit och dit, ingen blev dömd såklart!.. Det var mina ord mot 20 andras..

Blev misshandlad gång på gång, mordhotad & allt du kan tänka dig.. Allt anmäldes, inget hände i brist på bevis, allt lades ner..

Enda anledningen till att jag i dagsläget lever är för att jag har vart så extremt jävla rädd för att dö under hela min uppväxt.. [cry] Vad händer efter den o.s.v. Tror det var dessa tankarna bland de andra som gav mig panik-ångest i årskurs 4.

Kanske kan vara värt att förtydliga att jag har varit utstött och mobbad utan vänner sedan årskurs 1.

Varför?! Ibland finns det inte någon riktigt klar orsak till varför det blir som det blir..

Men jag var inte som de andra barnen på dagis och i förskolan, jag var "tjej-tjusaren".. Minns inte exakt hur jag var som person i den åldern, men kan förstå om jag var lite för på & kåt. [blush]

Och på den vägen gick det!

Mitt tips till dig är att kämpa! Ge inte upp som jag gjorde, kämpa dig igenom detta, och du ska se att allt blir jättebra en vacker dag!! Håller tummarna för dig! [smile]