Aviseringar
Rensa alla

mitt liv tappar sin mening *långt*


Ämnesstartare

det känns hemskt att skriva det men det är precis vad som händer just nu.
jag vet inte hur jag ska göra och måste få lite peppnining.

Jag hade det underbart förr, pojkvän, framgångsrik i min sport, jag var målinriktad, många vänner, jag var alltid glad å spred glädje, plugga och gjorde precis vad jag ville - inget var omöjligt. Jag var lyckligare än någonsin. Mitt liv var perfekt!

Nu (de 2 senaste åren)
'har jag precis slutat skolan
'gått upp 10 kg
'2 av mina närmsta vänner finns inte nära mig längre (nyligen flyttat)
'jag har 3 otroligt fina hästar men har inga mål, inga drömmar eller ens tävlingar i planerna
'jag har ingen pojkvän längre efter att ha dumpat han på ett orättvist sätt
'jag är oftast ledsen och arg på allt utan anledning och när ja inte är det har jag all energi i världen så folk antingen blir galna på mig eller bara skrattar
'allt som händer riktar jag mot mig själv, säger nån eller gör något finns det alltid en anledning som kopplas till att jag är värdelös
'jag är förälskad i en kille jag inte kan släppa (= negativa tankar om det varje dag)

och det värsta av allt som jag mest lider utav är att jag känner hur livsgnistan bara försvinner. Jag förbjuder mig själv att glädjas åt andra (förr var jag den som alltid ville allas bästa) Jag börjar dra mig från folk eftersom jag tycker jag är dålig på att prata, jag vill inte längre ta kontakt med folk eftersom jag tycker att jag aldrig får fram det jag vill säga.

Det är såklart inte helt åt helvete, jag har kommit närmre min familj och bråkar inte lika ofta med min mamma (pratar dock inte med dem om hur jag mår)
Jag har blivit erbjuden hästjobb i 3 olika länder, hos os vinnare och unghästutbildare. Men jag vill inte flytta eftersom jag har mina hästar här hemma.
några gamla vänner börjar ta kontakt med mig
mina nuvrande kompisar försöker få mig att må bättre
jag får alltid höra "du är den roligaste människan jag vet"
osv.

ursäkta mig för ett osammanhängande inlägg och mycket negativt men var tvungen att få ur mig det här .

Någon som vill tipsa mig om hur jag ska komma in på rätt spår när det gäller mitt liv? Jag försöker skriva mål, bättra mitt självförtroende, min självkänsla men så kommer en dålig dag och jag slänger allt jag skrivit och tänkt i soptunnan. Då får jag börja på botten igen och oftast är det inget jag orkar. Efter 2 skitår vill jag komma igång igen.

livet är det bästa & dessutom viktigaste man har så jag vill inte slänga bort det


   
Citera
Ämnesetiketter

Du har fått ta en massa skit. Lär dig hantera det och bli vuxen.
Livet är inte bara en dans på rosor - det är lekande lätt också. [party]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Fan vad du gnäller, du har det ju bra.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Myksa:

Du har fått ta en massa skit. Lär dig hantera det och bli vuxen.
Livet är inte bara en dans på rosor - det är lekande lätt också. [party]

ja du har rätt, det är jag ett levande exempel på [n]

vallon:

Fan vad du gnäller, du har det ju bra.

jag vet mycket väl att jag har det bra, men bara för att man har det bra behöver det inte betyda att man mår bra. Jag mår dåligt och kan därför inte utnyttja det bra jag har.

och bara för ja har det bra behöver det inte betyda att jag fått det gratis, jag har slitit för att få ihop det .


   
SvaraCitera

[tired]kommer ihåg när man hade en passion..


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

vallon:

Fan vad du gnäller, du har det ju bra.

För att säga det med lite otrevliga ord, men nu håller du klaffen och lämnar den här tråden ifred. Har du inget snällt att säga så gör du det inte. Att sparka på dem som ligger är dåligt. Att må dåligt handlar inte om yttre omständigheter utan om upplevda känslor.

liteledsen:

Någon som vill tipsa mig om hur jag ska komma in på rätt spår när det gäller mitt liv?

Det låter som om du kan vara lite lätt deprimerad och som om du har en rätt taskig självbild. Det är normalt att man inte alltid tycker man är bäst och vackrast – men det är inte bra att gå omkring och tycka att man är värdelös. Beror viktökningen på att du tröstäter, har du börjat äta och känna dig mer hungrig än vanligt?

Hur som helst så tycker jag du skall försöka komma i kontakt med någon som du kan prata med: en terapeut eller en kurator av något slag. Om du verkligen känner att du mår dåligt kan du gå till vårdcentralen och prata med en läkare (de kan oftast inte erbjuda mycket mer än antidepressiva – men ibland kan de remittera till kurator eller psykolog av något slag!) eller ta kontakt med en öppenpsykiatrisk klinik.


   
SvaraCitera

liteledsen:

'har jag precis slutat skolan

hitta en ny aktivitet(dvs jobb eller högskola)

liteledsen:

'gått upp 10 kg

banta

liteledsen:

'2 av mina närmsta vänner finns inte nära mig längre (nyligen flyttat)

skaffa nya

liteledsen:

'jag har 3 otroligt fina hästar

slakta dom

liteledsen:

'jag har ingen pojkvän

börja gilla att vara singel, eller skaffa en ny.

liteledsen:

på ett orättvist sätt

nej

liteledsen:

har jag all energi i världen

är väl bara bra?

liteledsen:

'jag är oftast ledsen och arg på allt utan anledning

du radade ju precis upp typ 10 anledningar?

liteledsen:

kopplas till att jag är värdelös

du är värdelös, precis som alla människor(och djur). bli lite filosofisk och lär dig se det fina i det[smile]

liteledsen:

'jag är förälskad i en kille jag inte kan släppa (= negativa tankar om det varje dag)

bli lesbisk.

så, nu vet du hur du löser alla dina problem, ur welcome[party]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

farbror gugge:

så, nu vet du hur du löser alla dina problem, ur welcome[party]

kom igen när du värderar livet på ett lite mer vuxet eller vrför inte moget sätt och inte tar det som en lek

Hampie:

Hur som helst så tycker jag du skall försöka komma i kontakt med någon som du kan prata med: en terapeut eller en kurator av något slag.

det är något jag velat men aldrig vågat, på något sätt skäms jag och är rädd att de tycker jag är för mesig å inte utyttjar det jag har. Jag förstår ju iofs att de tar sig tid och arbete för alla men ändå vill jag inte då det känns som ja tar nån annans plats (som mår sämre än mig, eftersom jag ändå har det "praktiska" som en människa bör ha för att må bra)

men det kanske är tid att ta sig mod nu
tack förresten för ett seriöst svar


   
SvaraCitera

liteledsen:

kom igen när du värderar livet på ett lite mer vuxet eller vrför inte moget sätt och inte tar det som en lek

[tired]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

liteledsen:

Jag förstår ju iofs att de tar sig tid och arbete för alla men ändå vill jag inte då det känns som ja tar nån annans plats (som mår sämre än mig, eftersom jag ändå har det "praktiska" som en människa bör ha för att må bra)

Bara för att människor dör i cancer, så behöver inte folks astmaproblem, överdrivna svettningar och ömmande leder negligeras. Mår man dåligt så finns vården till för att hjälpa en. Du, precis som alla andra, är med och betalar för den och har rätt att utnyttja den om du behöver – även om ditt problem inte är stort.

Dina problem är ganska små – självfallet så är de stora nog att vara ett stort problem för dig och göra ditt liv surt –, men de är små i den bemärkelse att de antagligen går att fixa. En terapeut som dagligen sitter med personer med obotliga psykiska störningar tycker nog att det är en frisk fläkt att arbeta med någon där man faktiskt kan bli helt bra igen.


   
SvaraCitera

Det är bra, skriv ner problemen. Tänk gärna ofta på dem, sådär ofta så du är medveten om dem hela tiden.

Dold text: Eller så försöker du att inte älta dina problem, eller, lösa dem istället för att be om "naw, vad synd om dig"-spams på internets.


   
SvaraCitera