Jag känner mig mer rädd i ett mörkt hus än i mörkret utomhus.

detberorpå:

ja älskar att kolla skräckfilm för stunden för den skrämmande känslan är.. Skön 😀

Jag förstår dig precis. Jag älskar att skrämma upp mig rejält. Sen för att kunna somna får jag sätta på lite lugn jazz för att slippa läskigt tankar.

kallprat:

Nä inte jag heller. Är rädd ändå.

Skommis!
Afraid of something as beautiful and peaceful as the darkness.. That's just wierd IMO...

Han_som_missa:

Sen för att kunna somna får jag sätta på lite lugn jazz för att slippa läskigt tankar.

Jazzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz ojojoj... Bra lösning

Han_som_missa:

Jag känner mig mer rädd i ett mörkt hus än i mörkret utomhus

Jag med.. Ute kan man ju springa som en dåre & rädda sig.. Hemma kan man ju bli fast ;O fast.. iofs inte om man är i köket.. Men dom skulle säkert listat ut det & jagat in mig i sovrummet :O

kallprat:

Någon som känner liknande? (jag upprepar, inte skräckfilmsrädd utan mer krypande ångest)

Kan ditt obehag och ångest egentligen bero på att du känner oro eller sårbar när du är ensam i mörkret?

detberorpå:

Jazzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz ojojoj... Bra lösning

Jazz is the shit.

Rejmond D Röjter:

Afraid of something as beautiful and peaceful as the darkness.. That's just wierd IMO..

Jopp, ungefär som att vara rädd för att gå i skogen men inte stan. Skogen är mycket säkrare (om man inte går nära en björn eller mellan en älgko och dess barn).
Rädd för skogen ändå. Har för mycket hjärnspöken.

Han_som_missa:

Jag känner mig mer rädd i ett mörkt hus än i mörkret utomhus.

Ja, huset känns främmande och tomt. Men jag menar inte att jag är rädd för att gå utomhus i mörker eller så, mer rädd för mörkret i största allmänhet. Eller rädd för känslan mörkret inger.

Han_som_missa:

Kan ditt obehag och ångest egentligen bero på att du känner oro eller sårbar när du är ensam i mörkret?

Jo avskyr ensamhet. Typ den största anledningen till att jag är rädd för typ allt.

kallprat:

Jopp, ungefär som att vara rädd för att gå i skogen men inte stan. Skogen är mycket säkrare (om man inte går nära en björn eller mellan en älgko och dess barn).
Rädd för skogen ändå. Har för mycket hjärnspöken.

Du gör visserligen rätt i att frukta björnens område! De är det mäktigaste djuret, och även människan bör frukta den!!

kallprat:

Jo avskyr ensamhet. Typ den största anledningen till att jag är rädd för typ allt.

hur ofta känner du dig rädd med andra? när du inte är ensam?

Rejmond D Röjter:

Du gör visserligen rätt i att frukta björnens område! De är det mäktigaste djuret, och även människan bör frukta den!!

Självklart, björnar är fina ståtliga djur.

Han_som_missa:

hur ofta känner du dig rädd med andra? när du inte är ensam?

Känns mer tryggt i andras närvaro, men det händer ändå ibland att den där obehagskänslan smyger sig på. Det känns typ hemskt och mysigt på samma gång med mörker.

kallprat:

Självklart, björnar är fina ståtliga djur.

De ståtligaste som finns faktiskt!

kallprat:

Känns mer tryggt i andras närvaro, men det händer ändå ibland att den där obehagskänslan smyger sig på.

Finns det någon som du känner dig helt säker hos?

Han_som_missa:

Finns det någon som du känner dig helt säker hos?

Hmmm...njäe. Men mest trygg är jag väl med mamma och pappa.

älskar när de är mörkt ute.
älskar kvällarna för då är allt mycke tystare så är de mysigt

Yes, precis hur jag känner mig.
Finns dock en anledning till det att jag känner mig så.

Förra månaden så blev jag utanför mitt hem (precis utanför porten) nästan nedslagen av en kille som började jaga mig med ett baseballträ och skrika massa fula grejer efter mig. Klarade mig iofs rätt bra men det känns så osäkert att vara hemma nu, känner mig inte säker här.

Obehaget smyger sig på mig varje kväll då mörkret kommer.