Forumet - mörkret

mörkret

1159 2 3

Ensam, borta från all glädje i livet drunknar jag i tankarna. I väntan på en dag då allting blir som det var förr! Försök att förstå om jag stöter bort dig varje gång du försöker närma mig, min tunga är inte så vän med mitt hjärta och det jag säger är inte vad jag känner.

Om jag kunde välja hur jag känner då tro mig, jag skulle fylla hjärtat med kärlek men i den här världen jag byggt för mig själv finns det bara mörkret och hat och rädsla. Varje gång jag försöker känna något, rädslan blockerar vägen precis som känslan när man är gråtfärdig men låter bli att gråta! Ensamhet är den enda som fyller mina dagar, inuti känner jag en tomhet som jag vet ingenting kommer att fylla.

Om du var en främling eller om jag var osynlig skulle jag ha kysst dig redan första dagen vi träffades men nu är du mig närmare än ingen annan och jag är rädd att känslorna ska förstöra allt och att jag ska förlora dig precis som allting annat! Förlora dig som min oskuld...

jag kan dock inte lova att jag kommer stanna för alltid, det finns ingenting kvar för mig här, det enda som fanns försvann som löven i första höstvinden. Allting smältes i sommarvärmen eller så har den frusit ihjäl sig i vinterkylan precis som mitt hjärta har gjort! Men kalla mig inte kall, kalla mig inte avdomnad för de känslorna som jag har, jag ber dig, döm mig inte du som alla andra.