Forumet - Monofobi, rädsla för att min tjej ska gå

Monofobi, rädsla för att min tjej ska gå

1528 0 18
Hallå!

Jag behöver era råd och eran hjälp...
Har precis träffat en tjej som allt stämmer med allt är underbart...

Men problemet jag har är att jag tänker för mycket och är rädd att hon ska lämna mig. Jag vet att hon vill vara med mig annars skulle hon inte vart det... men det är små små saker som kan sätta igång mitt huvud så det driver mig till vansinne och jag måste fråga henne hela tiden om olika saker.. det blir jobbigt för både henne och mig och om det fortsätter kommer det förstöra vårt förhållande.

Exempel 1: Hon ser fundersam ut = jag tror att hon tänker på oss och att något är fel.

Exempel 2: Om jag ger henne en komplimang och inte hon ger en tillbaks = jag tror att hon inte vill vara med mig längre.

Det är bara 2 exempel , listan kan göras lång.

Alltså jag vet ju att det är i mitt huvud men det blir så otroligt jobbigt för mig för att jag går och tänker på det, jag vet ju vad problemet är...

Det jag undrar över är om ni har vart i samma sits och har något förslag hur jag kan tänka mig ur dessa situationer utan att belasta min flickvän för mycket?

tack på förhand.
Åhhh. Har varit i samma situation. Jag var tjejen...

Du måste få bättre självkänsla. Antingen gör du det på egen hand eller söker hjälp. Först kan du försöka på egen hand, men då måste du vara ihärdig. Det finns massor av tips på internet om hur man stärker sin självkänsla, du kommer klara det.

Spana också in:

Jag tror förresten att jag kan ge dig några råd också.



noxyboy:

Exempel 1: Hon ser fundersam ut = jag tror att hon tänker på oss och att något är fel.


Brukar du fråga henne då? Det är ju inget fel att fråga vad hon tänker på, men tycker inte du ska fråga om hon tänker på dig/er. Hon får säga det själv om det är så. Och försök lita på henne om hon säger att det är något annat, eller inget som du behöver bry dig om. Övertyga dig själv om att du måste lita på henne, säg det massor av gånger tills du själv tror på det, att det är lugnt.



noxyboy:

Exempel 2: Om jag ger henne en komplimang och inte hon ger en tillbaks = jag tror att hon inte vill vara med mig längre.


Det är ju en press om man alltid måste ge något tillbaka. Tex om någon säger "jag älskar dig". Då är det ganska normalt att man säger "jag älskar dig också". Men om man känner att den andra personen FÖRVÄNTAR sig det blir det bara jobbigt, och man har ingen lust... ge istället komplimanger för att DU vill, för att det känns skönt att ge. Då blir du mycket gladare när du får något tillbaka.

Slutligen: om du känner att detta inte hjälper tycker jag att du ska prata med en kurator/psykolog som du liksom kan avreagera dig på.
@dansanattenlång

Otroligt bra tips, jag vet ju vart problemet ligger och jag tror det är en bra bit på väg.

Det var otroligt bra råd som jag absolut ska tänka på.

Jag tog även tummen ur röven och bokade tid för att snacka med en psykolog för att jag själv ska må bättre och för att jag vill rädda detta förhållande.

Och jag tror faktiskt att du har rätt i det där med komplimanger... jag ger henne det för att jag själv vill höra det samma ifrån henne för jag tvekar på mig själv.
noxyboy:

Jag tog även tummen ur röven och bokade tid för att snacka med en psykolog för att jag själv ska må bättre och för att jag vill rädda detta förhållande.


Bra! [smile]





noxyboy:

Och jag tror faktiskt att du har rätt i det där med komplimanger... jag ger henne det för att jag själv vill höra det samma ifrån henne för jag tvekar på mig själv.


:/ Du behöver alltså bekräftelse från henne. Så ska det inte vara. Alla behöver bekräftelse, men komplimanger är något som ska ges helt osjälviskt. Så kommer det bli snart [smile]
dansanattenlång:

Du behöver alltså bekräftelse från henne. Så ska det inte vara. Alla behöver bekräftelse, men komplimanger är något som ska ges helt osjälviskt. Så kommer det bli snart [smile]


Måste tacka , det fick in mig på en lite annorlunda tankebana :)

Känns som en mindre belastning på hjärnan haha.
Det är ju den där jävla svidande känslan i magen och bröstet som lär försvinna, men det kommer nog det med :)

@Ankzor
Det är ju det man måste lära sig.
noxyboy:

Tyvärr så är det efter jul och nyår... men får kämpa vidare tills dess...


Det är inte så långt dit [y]



noxyboy:

Men vad tycker du, ska jag sätta mig ner och snacka med henne förklara att jag håller på att jobba på mig själv?


Ja det tycker jag. Har ni aldrig pratat om det förut?
@Dansanattenlång

Har snackat med henne nu och sa att jag håller på att jobba på mitt problem och hon var otroligt förstående och sa att hon kommer stötta mig på vägen, nu låter det som en otroligt stor sak fast iof är det en står sak för mig.

Hon lät mig prata ut och hon lyssnade och kom med frågor och svar.

Känns redan som man är en bra bit på väg. Otroligt skönt att det vart så bra och att det kommer bara bli bättre från och med nu.

Tusen tack :)
noxyboy:

Det jag undrar över är om ni har vart i samma sits och har något förslag hur jag kan tänka mig ur dessa situationer utan att belasta min flickvän för mycket?


Rädslan för att bli lämnad kan nog alla människor känna då och då under ett förhållande, men för dig verkar det gå så långt att du inte riktigt uppskattar och njuter av förhållandet när du har chansen. Jag tror att det delvis kan handla om din egen självkänsla, men också om tilliten till din flickvän. Litar du på henne? En relation som inte bygger på tillit är sällan någon bra relation. Du skrev i ett annat inlägg att du och din flickvän hade pratat och det tycker jag att ni kan göra igen. Fråga henne hur hon ser på ert förhållande och på ett förhållande i allmänhet, så att ni blir lite på samma nivå liksom och kan undvika jobbiga missförstånd som kan dyka upp senare.

Sedan är det också jättebra att du kontaktat en psykolog. Jag både tror och hoppas att det kommer gå hur bra som helst för er. Lycka till och du får gärna PM:a mig om du vill snacka mera! [smile]