Forumet - När alla är likadana.

När alla är likadana.

619 0 15
I ett lyckligt samhälle någon gång,
så gick något fel. Dom styrande blev
för få, och dom styrda blev för många.
För att lättare kunna styra så började
man försöka göra alla likadana. Och,
vad skiljer oss inte mer åt än våra
näsor, tänkte man. Och så var det med
det. En dag vaknade alla utan sina näsor.
Dom styrande tänkte, två flugor i en
smäll. Nu kan dom inte längre känna
lukten av våra skumma affärer och är
ändå mer lika varandra än någonsin.

Det gick många år, under vilka dom
styrda lärde sig att prata med varandra.
Och åter igen var alla olika, för, munnen
är ju det som skiljer oss alla åt.
Så plötsligt en dag, vaknade alla styrda,
och saknade sina munnar. Dom styrande
tänkte, två flugor i en smäll. Nu kan
dom inte längre protestera mot våra
skumma affärer och är ändå mer lika
varandra än någonsin.

Det gick ytterligare några år, under
vilka dom styrda lärde sig att avsky
dom som gjort dom alla nästan likadana.
Så en dag, när dom styrande kollade ut
genom fönstret på alla människorna,
så såg dom att dom uppnått sitt mål,
att göra alla likadana. För utanför
deras fönster stod alla utan näsor eller
vetskap om deras skumma affärer, utan
munnar eller protester, med ögon, alla
lika fulla av hat.

Dold text: Ge mig gärna lite tidig kritik. Kommer fortfarande formulera om mig på många punkter.

Spana också in:

I en medelmåttig stad någonstans
gick en tanke fel. Skrynklades som en näsa
och blev något mindre än jämnställdhet.
Att alla ska vara likadana var mer än värde.
Och vad gjorde oss väl inte mer lika än
våra näsor. Fångandes lukten av vad vi
förstör så var det väl ingen stor förlust.
För, utan näsor blev vi mer lika, varandra.

I en medelmåttig stad någonstans
gick en tanke fel. Skrynklade som ett par läppar
och blev något mindre än jämnställdhet.
Att alla ska vara likadana var mer än värde.
Och vad gjorde oss väl inte mer lika än
våra läppar. Snackandes all jävla skit
om hur vi skulle laga allt vi förstört
så var det väl ingen stor förlust.
För, utan näsor blev vi mer lika, varandra.

I en medelmåttig stad någonstans
gick en tanke fel. Slätades ut av jämna blickar
och insågs vara mindre än jämnställdhet.
Att alal var likadana kunde nu alla se,
lika väl som att vi ej var lika värda.
Och vår undergång, som vi förutspått med
näsor och snackad skit, sågs med jämn blickar
jämna jorden med marken.