Forumet - När allt bara känns så fel

När allt bara känns så fel

1059 0 12
Trycket över bröstet, en sten i magen och tårar som bränner under ögonlocken. Jag avskyr ångest, jag avskyr att må som jag gör.
Klockan är alldeles för mycket och jag borde sova. Ska orka med alla måsten, ska orka med att leva om dagarna. Allt är bara så fel.
Jag klarar inte det här. Det tär på mig mer och mer och snart finns ingenting kvar. Jag vet inte vem jag är längre. Har ingen kontroll, inte över något. Inte ens maten kan jag kontrollera. När det väl går bra att äta mindre så misslyckas jag och bryter ihop, äter tills jag inte längre kan stå upp. Ångesten äter upp mig innifrån.
Kan inte sova. Det gör för ont. Kan inte andas, kvävs i alla känslor som inte borde finnas.

Försöker att ta mig ur saker som inte är bra. Försöker att förtränga kärleken, försöker att gå vidare. Men så river han upp såren som bara blir djupare och djupare för varje gång. Det går inte att ta sig ur. Jag faller tillbaka om och om igen.
ettförsöktillattleva:

Försöker att ta mig ur saker som inte är bra. Försöker att förtränga kärleken, försöker att gå vidare. Men så river han upp såren som bara blir djupare och djupare för varje gång. Det går inte att ta sig ur. Jag faller tillbaka om och om igen.


Det där lätt inte ju inte bra ://
Skicka ett PM om du vill skriva av dig eller bara prata!:)[love]
ettförsöktillattleva:

Försöker att ta mig ur saker som inte är bra. Försöker att förtränga kärleken, försöker att gå vidare. Men så river han upp såren som bara blir djupare och djupare för varje gång. Det går inte att ta sig ur. Jag faller tillbaka om och om igen.


finns [smile]

Spana också in:

Gå inte vidare från ett skit fören du har kommit över det. Ja, det är förbannat lätt att göra allt möjligt för att glömma, men för eller senare hittar allting alltid tillbaka. Finns ett rätt vackert citat:

"Everything that ever caused a tear to trickle down my cheek, I run away and hide from it. But now, everything is unwinding and finding its way back towards me. And I don't know what to do. I just know that pain I felt so long ago, it's hurting ten time more.".

Prata med personen som "river upp såren". Jag tvivlar starkt på att han gör det medvetet
Vad kloka ni är. Skönt att få vettiga svar istället för massa trams. Försöker att ta tag i allt igen och nu vill jag verkligen bli av med det här. Har bestämt mig för att efter nyår och när skolan drar igång igen ska jag ta kontakt med en kurator. Har nog en hel del saker som behöver komma ut.
Klarar inte riktigt av att må såhär hela tiden. Känner på mig att om jag inte gör något åt det snart så kommer det bara gå utför. Har hänt tidigare och jag vill inte att det ska bli så igen.
Jag gör allt bara värre för mig själv. Och dem som säger att jag inte ska skylla på mig själv har så fel. Det är jag som gör som jag gör och jag skäms så innihelvete mycket.
Jag skäms för att jag låtsas som att allt är bra och inte vågar prata med honom.

Det är ingen annan man kan skylla på. Det var jag som valde att träffa honom, inte bara en gång utan två. Det var jag som inte sa stopp för att det faktiskt kändes bra just då. Nu känner jag mig bara smutsig och billig.

Jag är som jag aldrig borde vara. Det här trodde jag inte om mig själv.
Folk skulle bara veta, ingen tror nåt sånt om mig. Jag är alltid den där duktiga lilla tjejen som gör allt rätt.
Folk blir så förvånade men jag orkar inte bry mig. Men dem lär sig, jag är inte bra nånstans. Bara äckligt pinsam. Jag dricker alldeles för mycket, bryter ihop, röker och gör allt som ingen tror om mig. Får alltid frågan på fest när jag är ute och röker: Röker DU? Som om det vore helt otänkbart. Men jag vet, jag vet att jag egentligen bara försöker bevisa nåt. Att jag är allt ifrån perfekt och en bra tjej. Jag är pinsam.
ettförsöktillattleva:

Har bestämt mig för att efter nyår och när skolan drar igång igen ska jag ta kontakt med en kurator. Har nog en hel del saker som behöver komma ut.


heja! första steget är svårast. när du väl tagit det känns saker och ting lite lättare.

ettförsöktillattleva:

Jag är alltid den där duktiga lilla tjejen som gör allt rätt


exakt så har jag alltid varit, utan att vilja vara den tjejen. det är ett jobbigt krav att ha på sig, men efter att jag började gå till abe och prata med dem där så kändes bördan lättare. nu är det nästan helt borta och jag mår himla fint.