Forumet - När börjar livet?

När börjar livet?

408 0 18
Jag fick en fråga från mitt ex för ett tag sedan. Jag blir inte riktigt klok på den. Frågan löd som följande: "Anser du att ditt liv har börjat?". Jag (den enda som var nykter) berättade att jag tyckte att mitt liv började när jag ploppade ur mamma. Anledningen till detta var för att jag tyckte att jag redan som liten fått erfarenheter och kort därefter börjat leva efter dessa. Själv sa han mot. Han tyckte att livet inte började förrän man skaffat ett riktigt fast jobb. Vid 25-30 årsåldern med andra ord. Med tanke på detta tyckte han att man bör leva livet tills dess. Sen när det är dags med seriositet, blir man tvungen att möblera om i vardagen, sluta med att "hångla runt" och "tvinga" sig in i ett seriöst förhållande.

Jag har sedan han sa detta, insett att vi ser helt olika på våra liv. Och i grund och botten tror jag faktiskt att det var detta som fick oss att gå skilda vägar. Jag har sedan dess frågat mig själv, gång på gång, om jag har en konstig syn på frågan. Är jag ensam om att tycka såhär?

Which way.jpg

När börjar livet känns som en rätt filosoisk fråga utan rätt eller fel.
Jag anser att livet kan börja innan man fyller 30 faktiskt. Mitt liv har hållit på sen jag föddes, men vid vara milstolpe tar det en annan riktning. I maj blir jag mamma, då kommer livet börja om och handla om något helt annat än innan. När jag var 13 träffade jag min pojkvän, det är också något av en milstolpe.

Oj, flum.
Jag anser att livet börjar när man föds, men tar nya riktningar vid varje milstolpe. I stort sett.

Spana också in:

crowling:

Är jag ensam om att tycka såhär?


Om vad du syftar på var om livet börjar när man sketits ur sin moder, så nej. Kan inte hålla med mer. Eventuellt att det börjar först när man fyllt 5...

crowling:

Han tyckte att livet inte började förrän vid 25-30 årsåldern.


crowling:

Med tanke på detta tyckte han att man bör leva livet tills dess.


Smart kille.
Jag ser livet mer som att det består av flera faser inom ett större sammanhang. Typ som kapitlar (faser) i en roman (liv).

Sen behöver det naturligtvis inte vara så att bara för att man fyllt t.ex. 23 år så ska man ha gått ut en viss fas och komma in i något annan ny fas/kapitel i sitt liv. De olika livsfaserna kan se lite annolunda ut och ta olika vägar, men att det kanske i slutändan ser ungefär likadant ut för alla, beroende på hur mycket det betytt för var och ens liv.

Hm.. man ska väl kanske mer titta på dem sakerna i livet man ska vara stolt över och även saker man kan dra lärdom av. Men.. hm.. när livet börjar... så svårt. Jag tror inte att jag kan uttala mig detta förrän jag levt mitt liv. Svårt att veta när man inte vet hur ens framtid blir. [badgrin]
crowling:

Med tanke på detta tyckte han att man bör leva livet tills dess.


Har aldrig förstått varför alla tycker såhär. Det är ju vad man gör när man är yngre som avgör ens framtid. Springer man runt och rantar och inte gör något vettigt alls under denna tid så får man en pissig framtid. Det är snarare så att man gör allt roligt när man har en säker grund att stå på.

edit:
Jag tycker att livet börjar när man har hittat det man vill hålla på med.
crowling:

Han tyckte att livet inte började förrän man skaffat ett riktigt fast jobb. Vid 25-30 årsåldern med andra ord. Med tanke på detta tyckte han att man bör leva livet tills dess.


Det är helt subjektivt när ens liv börjat?
Jag kan inte talar för någon annan än mig själv, och gör därmed inte det heller, och mitt liv har i allra högsta grad börjat. Har aldrig varit överdrivit social och hållt mig till en liten grupp nära vänner. Inga fester, aldrig druckit, rökt eller andra saker av samhället ansett oansvariga aktiviteter. Om detta är definitionen av att leva livet, har jag inte gjort det.

Men om man definierar det som att göra vad som för tillfället ligger i ens eget intresse, då har mitt liv pågått en hel massa [bigcheers]

Edit:
Fasar för den dag då jag blir så indoktrinerad att jag förlorar min excentrinism (?) och sållas in i skocken kontorsarbetande svenssons, då anser jag att ens (mitt) liv slutar.