Forumet - När människor trycker ner istället för att lyfta upp varandra.

När människor trycker ner istället för att lyfta upp varandra.

3016 1 82

"People rain on your parade because they are jealous of your sun and tired of their shade"

"Åhnej inte den där jävla virrpannan igen" - jo

Jag har i takt med att jag mått bättre, hittat mig själv mer och börjat uttrycka mig friare (i kombination med att jag är stört begåvad, mm hata på.) så väcker jag någon sorts impuls inom människor att trycka ner mig medvetet eller omedvetet. jag är kanske inte den typ av person som som de tycker att jag borde vara, kanske för att jag inte längre mår lika dåligt som dem?!  Ofta är det kommentarer som direkt eller indirekt antyder att jag är konstig kombinerat med deras subjektiva bedömning om att det är dåligt att vara så, vilken härlig present : )

Om vi släpper mig lite och angriper frågan från ett intressantare perspektiv så kan man fråga sig varför vissa människor blir sura eller bara känner ett behov av att trycka ned personen när den uttrycker något bra om sig själv? Varför sticker "skryt"/skryt och "självgodhet" i vissas ögon? Varför kan man inte glädjas med personen och sen kanske berätta något bra om sig själv om man vill det? Då blir båda väldigt glada? Så vitt jag kan se det måste det ha att göra med dålig självkänsla, som öppningscitatet beskriver....

konstigt nog gäller detta inte människor som är rivaler eller främlingar mest, utan vänner och bekanta, som bara för att de inte klarar av att ta tag i sina liv och leva som de vill "ger sig själva rätten" att trycka ner andra för att känna sig mindre dåliga. Istället för att fokusera på att må bra och dela glädje så vill man alltså förstöra för varandra, detta har kanske sitt ursprung från när vi sprang runt i flock och om någon annan tog för mycket plats var det ett hot mot oss själva? Nu är vi dock inte ett hot mot varandra, inte ett reellt iaf... vi behöver inte konkurrera.. gör dessutom mer sense att vi hjälpte varandra och gjorde varandra glada.. tror det här beteendet är en effekt av för mycket isolering.

Jag gör den här tråden här för att jag vet att det är många av er som behöver tänka efter vad ni egentligen gör och hur ni beter er, det är så jävla lätt att göra någon glad, det kostar bara några få ord!!!!

istället har vi fått en hegemoni här(hej jante) där man ska känna sig dålig om man berättar om bra saker om sig själv, alla kanske inte uppfattar det men så är det. beror iofs på vilket team man är i:p

Det känns så jävla kasst och hemskt att jag ska behöva känna mig som ett obstinat cp som letar bråk (vet att många ser mig så) när jag bara reagerar på att människor försöker trycka ner mig och andra, för det är fan nästan ingen annan som reagerar? det känns som att jag blir någon jävla surpuppa som ingen vågar prata med men jag HOPPAS att de jag ser som vänner på den här sidan ser igenom det, jag är för real för att inte agera precis som jag känner är rätt, oavsett om det kan ge dåliga konsekvenser för mina relationer(mm hata på) 

Vi människor har behov som inte går att rationellt förklara, vi är i grunden inte rationella varelser. Vi vill berätta om bra saker vi varit med om, visst det kanske mynnar från något som någon "intellektuell" kan kalla dåligt, men vad fan gör det?? det här är verkligheten, deal with it, gör sånt som skänker er och andra glädje, inte det som är "intellektuellt rätt", det enda intellektuellt rätta är just att fokusera på positiva känslor.

Alla är så vana att förskansa sig i sina mentala "borgar" gentemot varandra att vi har tappat bort vad livet handlar om... inget behöver vara dåligt, så se till att du inte är en person som aktivt gör någonting dåligt..

många/några kanske tycker att denna tråden rimmar illa med hur jag brukar bete mig, jag är ju en hemsk mobbare osv... nej jag fattar kanske lite mer än "vissa" och vågar lite mer än "vissa",att "ni" tror så beror på att "ni" inte förstår skillnader, det är inte så jävla svart och vitt, en kommentar är inte SNÄLL eller ELAK. riktigt snällhet/godhet har ingenting att göra med den dumsnälla mesighet en del av "er" definierar som snällt. Jag är rak och ärlig om vad jag tycker och tänker när det är motiverat (om saken jag tycker något om påverkar någon negativt) för att det är ALLTID bättre för folk att få höra en hård sanning än en snäll lögn, jag vill inte säga att jag tar för givet att folk behandlar mig på samma sätt, men jag önskar att jag kunde det och jag hoppas att människor behandlar mig på samma sätt. (detta innebär inte att man ska säga om någon är ful för att man tycker det, men att man säger till om någon beter sig dumt) ja jag är en preachy motherfucker som de flesta ser som självgod, men vad är fel med självgod??? är man inte självgod har man väl inte en chans här i världen? den enda person man måste umgås med är ju sig själv. att vara självgod är rätt.

vi har ett liv, 1, 1!!!!! det är max 100år, istället för att älska allt och göra allt och skratta osv så lever "ni" ett halvt liv på grund av hinder och rädslor ni själva och andra skapat i era hjärnor.... orkar inte spinna iväg mer så kör en sammanfattning:

omfamna människors glädje och din egen rätt till glädje eller se till att hålla käften så du inte förstör för någon annan, leta efter likheter istället för olikheter, älska din maddafakking nästa... sanningen kommer först, dont be a hater.

 : )

Svenska Akademien – Okunskap


"istället för att fälla kan vi bära varandra, istället för distans kan vi vara nära varandra, när vi river alla murar vi byggt"

kom att tänka på hur folk här, sedan jag reggade till det att jag slutade berätta, sagt att saker jag varit med om som jag funnit roliga var osannolika och frågat hur det kan vara att sådant alltid händer mig och en del har sagt att de tror att jag ljuger. känns lite som en sådan grej. därför berättar jag inte saker jag hade velat dela med mig av för att jag inte riktigt orkar skit. puss och kram osv. 

Spana också in:


zox: tl;dr
mm spela ett parti LoL istället det vinner du mer på i längden än eventuellt nya perspektiv gällande din livssituation som tar 5 min att tillgodogöra sig
den sekundära pycnoharkessiska teorin: kom att tänka på hur folk här, sedan jag reggade till det att jag slutade berätta, sagt att saker jag varit med om som jag funnit roliga var osannolika och frågat hur det kan vara att sådant alltid händer mig och en del har sagt att de tror att jag ljuger. känns lite som en sådan grej. därför berättar jag inte saker jag hade velat dela med mig av för att jag inte riktigt orkar skit. puss och kram osv.
är man "social och öppen" så händer det ju mer puss o kram

Vetifan om jag märkt av detta jävla skryt för det första men jag kan inte heller identifiera mig till fullo med någon av de två sorters människor du beskriver, så jag avvaktar med att ta till mig av det du skriver.

MVH: gillar ditt preachande


cyborg asshole v. 1.0 : DESTROY!! DESTROY!!: De litar ej på avsändaren
Hjärta

dazed: Vetifan om jag märkt av detta jävla skryt för det första men jag kan inte heller identifiera mig till fullo med någon av de två sorters människor du beskriver, så jag avvaktar med att ta till mig av det du skriver.

MVH: gillar ditt preachande
ja alltså man får ta till sig det hur man vill, menade inte att försöka beskriva olika personlighetstyper, alla gör nog de bra sakerna och de dåliga sakerna jag beskriver emellanåt. är mest att jag ville skriva av mig + säga: "var snälla"(lol)

dazed: Va? Är för dum i huvudet för att hänga med här ibland tror jag.
det var någon tråd som gjordes typ "skriv vilken umare du tkr är bäst" så skrev folk namn och väldigt många röstades ner väldigt mkt... alltså istället för att rösta upp de man gillade ville man passa på att göra andra ledsna när man inte kunde ställas till svars för det

jag tror att åtminstone förekomsten av jantefenomenet på um grundar sig i att många mår väldigt dåligt, alltså exempelvis, men inte uteslutande, ångest, depressivitet och annat kusligt. folk famlar efter att hitta något typ av ljus och kanske blir lite förtvivlade när det ser hur andra lyckas och man inte själv gör det. jag tror inte det är för att vara elak som folk ev. reagerar som du beskriver, men för att man så jäkligt själv vill bort från sitt mörker. oavsett grunden kan sådant förminskande och nedtryckande beteende dock göra skada på andra och det är inte okej. men jag tror att den som kan, gör gott i att försöka att inte ta åt sig, utan försöka förstå och minnas sitt eget mörker och hur det påverkade en. kanske kan det leda till ett visst medlidande och en viss insikt som kan hjälpa en att låta förolämpningarna rinna av. att hjälpa folk att må bättre och vara nöjda med sina liv vore är nog det bästa man kan göra både för dem, för sig själv och för att motarbeta jantelagen. 


Chib: jag tror att åtminstone förekomsten av jantefenomenet på um grundar sig i att många mår väldigt dåligt, alltså exempelvis, men inte uteslutande, ångest, depressivitet och annat kusligt. folk famlar efter att hitta något typ av ljus och kanske blir lite förtvivlade när det ser hur andra lyckas och man inte själv gör det. jag tror inte det är för att vara elak som folk ev. reagerar så, men för att man så jäkligt själv vill bort från sitt mörker. oavsett grunden kan sådan förminskande och nedtryckande beteende dock göra skada på andra och det är inte okej. men jag tror att den som kan, gör gott i att försöka att inte ta åt sig, utan försöka förstå och minnas sitt eget mörker och hur det påverkade en. kanske kan det leda till ett visst medlidande och en viss insikt som kan hjälpa en att låta förolämpningarna rinna av. att hjälpa folk att må bättre och vara nöjda med sina liv vore är nog det bästa man kan göra både för dem, för sig själv och för att motarbeta jantelagen.
ja givetvis! men nu är ju det uppmärksammat : )
jag skriver som jag gör för att jag försöker förmedla till människor att de enda som kan göra något åt sitt dåliga mående är de själva, man måste dock VÅGA experimentera med vanor och prioriteringar osv, men det är på många sätt otroligt läskigt att ändra hur man är, man är ju så van och bekväm med att definera sig som "sig själv" när det ofta är det som är själva problemet och orsaken till att man mår dåligt, man lever inte på ett sätt som en människa är gjord för att leva, dagens samhälle kräver att man tar ett individuellt ansvar som nästan är omöjligt att ta, om man har otur och behöver det dvs.
jag kan som exempel ta amsi när hon först kom hit till um (hoppas det är okej amsi<3) hon var väldigt intelligent men också väldigt fångad i destruktiva tankebanor, man kunde ofta se henne skriva om att hon förtjänade att må skitdåligt, att det var för att hon var sämstosv... detta reagerade i princip hela UM på med att skriva "neej gumman det är du inte <3" jag däremot sa till, jag betedde mig på ett sätt som jättemånga hade tolkat som grymt och elakt, hur fan kan jag skriva till någon som är så ledsen att skärpa sig, att den måste ta tag i det sj osv? jag mår dåligt av att skriva sånt för det är sällan det hjälper men jag känner mig ändå tvungen att göra vad jag tror(fucking vet) är rätt. Nu fungerade det, hon fick lite hjälp på vägen att komma till insikten om att det inte handlar om vilka tankar man har, det handlar om vilka man lyssnar på. Att kunna hjälpa amsi på det sättet har varit min absolut största bedrift som människa.
det jag vill säga är att trådar som denna är typ det enda som hjälper, inte för att jag tror att det hjälper dock, men hoppas att någon kanske får sig den pusselbit som saknats.
eller iaf blir påminda om vissa saker!