Forumet - När man inte orkar mer då?

När man inte orkar mer då?

455 1 7
jag har ett tag nu mått riktigt dåligt. I början av 2012 hade jag ett aktivt självskadebeteende, jag var självmordsbenägen och var berädd på att göra det mesta för att få slut på det som gjorde så ont inuti. Jag blev tvingad till kurrator, som jag klickade jätte bra med. Men när hon oroade sig över att jag var sjuk skickade hon remiss till BUP.  Där sa jag som det var, jag har ingen livslust, jag får ofta ångestatacker, jag skär mej, jag vill inte längre leva. De brydde sig inte nått, jag tog/tar det som att jag var inte värd hjälpen, de kanske inte tog mej på allvar och de hade bättre viktigare saker för sig.

Nu är jag där igen, men ni vågar jag eller vill inte gå till någon, min kurrator har många gånger bett mej komma och prata med henne, men jag är så sjukt rädd för att jag än en gång ska få dom kändlorna att jag är inte ens värd hjälp från folk som får betalt av det.

någon som varit där eller vad som helst för jag vet inte rikitgt längre vad som ska så mej att fortsätta..

Vänta är mitt tips till dig.. Väntar du inte utan bara ger upp så kan du aldrig få reda på om det skulle bli bättre i framtiden eller inte. Jag hade själv liknande problem förut.. Men hur det än kändes så hade jag alltid den inställningen att om jag inte väntar så kommer jag aldrig att få reda på om jag kommer att må bättre.  Detta problem är extremt vanligt och du är inte ensam, bara att skicka iväg ett pm om du vill snacka! Tänker inte avslöja allt öppet i tråden då vissa saker är lite personligt..


Stålröven: Vänta är mitt tips till dig.. Väntar du inte utan bara ger upp så kan du aldrig få reda på om det skulle bli bättre i framtiden eller inte. Jag hade själv liknande problem förut.. Men hur det än kändes så hade jag alltid den inställningen att om jag inte väntar så kommer jag aldrig att få reda på om jag kommer att må bättre.  Detta problem är extremt vanligt och du är inte ensam, bara att skicka iväg ett pm om du vill snacka! Tänker inte avslöja allt öppet i tråden då vissa saker är lite personligt..


zox: tänk vad mycket ascool teknik som kommer komma som du inte kommer uppleva om du off yourself.

also BUP verkar suga. prova kurratorn igen och berätta hur du upplevde BUP sist, så kanske hon inte skickar dig dit

Tack hörrni verkligen! även att det bara är ord på en skärm blir ja på nått sätt glad att ni tar er tid..

Spana också in:


ramlar.:



Tack hörrni verkligen! även att det bara är ord på en skärm blir ja på nått sätt glad att ni tar er tid..
En tjejkompis satt på psyke och hade hängt upp en snara.. Ett skype samtal fick henne att ta ner den.. Känslan över att precis ha  "räddat ett liv" känns så grymt jävla bra så det går inte att beskriva. Som sagt, snackar gärna med dig mer om du pmar! Jag mår också bra över att hjälpa andra, så du är inte "i vägen" över huvud taget!

Fortsätt kämpa. Gå till kuratorn då hon verkar bra. 

Jag mådde iaf väldigt dåligt under min tonårsperiod (självskadebeteende, självmordstankar osv) men när jag var 17 lovade mig själv att leva till dess att jag var 20 för att se om det blev bättre. En dag för inte så länge sedan kom jag ihåg det löftet och att jag har varit 20 i några månader nu och faktiskt mår bra. En liten anekdot som kanske kan hjälpa. 


cyborg asshole v. 1.0 : DESTROY!! DESTROY!!: Fortsätt kämpa. Gå till kuratorn då hon verkar bra. 

Jag mådde iaf väldigt dåligt under min tonårsperiod (självskadebeteende, självmordstankar osv) men när jag var 17 lovade mig själv att leva till dess att jag var 20 för att se om det blev bättre. En dag för inte så länge sedan kom jag ihåg det löftet och att jag har varit 20 i några månader nu och faktiskt mår bra. En liten anekdot som kanske kan hjälpa. 


Tack och grattis till dig att du klarade dej och mår bättre! fint att ha ett sånt mål lixom

ramlar.: jag har ett tag nu mått riktigt dåligt. I början av 2012 hade jag ett aktivt självskadebeteende, jag var självmordsbenägen och var berädd på att göra det mesta för att få slut på det som gjorde så ont inuti. Jag blev tvingad till kurrator, som jag klickade jätte bra med. Men när hon oroade sig över att jag var sjuk skickade hon remiss till BUP.  Där sa jag som det var, jag har ingen livslust, jag får ofta ångestatacker, jag skär mej, jag vill inte längre leva. De brydde sig inte nått, jag tog/tar det som att jag var inte värd hjälpen, de kanske inte tog mej på allvar och de hade bättre viktigare saker för sig.

Nu är jag där igen, men ni vågar jag eller vill inte gå till någon, min kurrator har många gånger bett mej komma och prata med henne, men jag är så sjukt rädd för att jag än en gång ska få dom kändlorna att jag är inte ens värd hjälp från folk som får betalt av det.

någon som varit där eller vad som helst för jag vet inte rikitgt längre vad som ska så mej att fortsätta..
Jag förstår precis hur du känner, ingen brydde sig eller tog det riktigt på allvar fram tills jag försökte hoppa på skoltid, finns om du behöver prata kika bara till annac0oly eller skriv något meddelande här :)