Mjo men sedan dör den :((
Ja olika ändringar kan ju sätta press på relationen. Eller skuldkänslor/dåliga minnen som hör ihop med ens partner.
Men relationen dog inte pga kärleken dog. Olika orsaker orsakade att kärleken försvann. 🙁
finns det en så finns det flera, tänker jag, även om jag brukar vilja att mina kärleksrelationer ska hålla "för evigt". tycker inte det är helt realistiskt. visst gör det ont när förhållanden tar slut men det kan samtidigt vara skönt och bra. mitt problem är nog snarare att jag tycker om att bränna broar lite för mycket.
mynona:
Läraren var allt en riktig normativ romantiker där
Haha ja verkligen. Fanns inget annat alternativ liksom.
isola: Ja det sistnämnda tänker jag också på, att det är jättebra att det nuförtiden går bra att skilja sig. Här iaf. Det måste ju vara hemskt att vara fast i ett förhållande man inte vill vara kvar i.
Verkligen, det kan aldrig vara för många skilsmässor, precis som det aldrig kan vara för många aborter.
mynona:
Läraren var allt en riktig normativ romantiker där
säkerligen, men egentligen är det väl mer tendentiöst att helt utesluta möjligheten att någon förälskelse varar livet ut?
Kudhos:
Men relationen dog inte pga kärleken dog. Olika orsaker orsakade att kärleken försvann. 🙁
[roliga bilder på djur som läser ditt inlägg och reagerar på några sätt]
ungefär: waaaat
säkerligen, men egentligen är det väl mer tendentiöst att helt utesluta möjligheten att någon förälskelse varar livet ut?
Kanske, men jag tror inte att en förälskelse kan vara livet ut. Däremot kan kärlek och förhållanden göra det. Men det känns naturligt att de tar slut - i jämförelse med vänskap så tycks det som om man lägger så mycket kraft på sin kärleksrelation och komprimerar sina känslor så starkt att de tar slut fortare, så de tycks mig mer bräckliga när de laddas så hårt. Även förr, när det var oacceptabelt att bryta ett förhållande, kan de ju ha tagit slut emotionelt även om man fortsatte att vara gifta till namnet; nu avslutas förhållanden mycket oftare, och det tycks därför som om det vore vanligare att kärleksförhållanden är tillfälliga än varaktiga. Jag vet att man även nu kan ha ett varaktigt förhållande livet ut, jag känner till par som tycks ha vuxit fast i varandra permanent. Men kärlek tycks mig naturligt bräckligt. Dock ser jag det mer som ett lakoniskt cyniskt än som ett tendentiöst omdöme.
mynona:
Kanske, men jag tror inte att en förälskelse kan vara livet ut. Däremot kan kärlek och förhållanden göra det. Men det känns naturligt att de tar slut - i jämförelse med vänskap så tycks det som om man lägger så mycket kraft på sin kärleksrelation och komprimerar sina känslor så starkt att de tar slut fortare, så de tycks mig mer bräckliga när de laddas så hårt. Även förr, när det var oacceptabelt att bryta ett förhållande, kan de ju ha tagit slut emotionelt även om man fortsatte att vara gifta till namnet; nu avslutas förhållanden mycket oftare, och det tycks därför som om det vore vanligare att kärleksförhållanden är tillfälliga än varaktiga. Jag vet att man även nu kan ha ett varaktigt förhållande livet ut, jag känner till par som tycks ha vuxit fast i varandra permanent. Men kärlek tycks mig naturligt bräckligt. Dock ser jag det mer som ett lakoniskt cyniskt än som ett tendentiöst omdöme.
nu talar vi dock om blotta existenser eller möjligheter därtill. inte om generaliseringar och normalvärden. vilka skäl finns att anta att ingen av de människor som levt genom tiderna, eller kommer att leva, eller kan tänkas leva, någonsin har eller kan ha haft en förälskelse som i någon rimlig mening varat livet ut?
nu talar vi dock om blotta existenser eller möjligheter därtill. inte om generaliseringar och normalvärden. vilka skäl finns att anta att ingen av de människor som levt genom tiderna, eller kommer att leva, eller kan tänkas leva, någonsin har eller kan ha haft en förälskelse som i någon rimlig mening varat livet ut?
Det förefaller mig emotionelt orimligt att man kan fortsätta att vara så starkt laddad som förälskelse innebär livet ut. Det måste tära för svårt på kraftresurserna. Men då talar jag om just förälskelse och inte kärlek. Förälskelse uppfattar jag som initieringsfasen till kärlek, och kärlek uppfattar jag avgjort som potentiellt varaktigt (ej att sammanblanda med just förhållanden). Men ja, det kan väl ses som en definieringsfråga... har man blivit förälskad i någon och inte fått utlopp för sin kärlek till den personen, kan dessa känslor möjligen passiviseras, sjunka under ytan till det omedvetna stadiet, och bara väckas till liv då och då. Då kan de möjligen tära så pass lite att en förälskelse i den meningen varar för evigt...
[roliga bilder på djur som läser ditt inlägg och reagerar på några sätt]
ungefär: waaaat
Oj, flummigt svar ser jag nu. Det jag menade var alltså att kärleken dog inte, men massa saker hände så att känslorna försvann för varandra. Kärleken hamnade på hyllan. Vi hade en period att försöka pyssla ihop men då var det för sent. 🙁
isola: Hur tänker ni?
Att det är sorgligt om förhållanden tar slut utan att båda känner att det är rätt, olycklig kärlek är jättejobbigt och kan resultera i så mycket negativt även i efterhand. Däremot tycker jag det är bra att vi mer och mer lär oss att backa ifrån förhållanden som inte funkar, där våra behov inte tillfredsställs, kemin inte fungerar eller rentav är våldsamma, oavsett om det är psykiskt och fysiskt - tidigare var det ju mycket mer viktigt att stanna kvar oavsett hur det såg ut bakom stängda dörrar. Det är ju sällan man vet exakt vad som hänt mellan ett par, antingen säger ingen någonting eller så hör man bara den ena sidan av historien.
time:
Att det är sorgligt om förhållanden tar slut utan att båda känner att det är rätt, olycklig kärlek är jättejobbigt och kan resultera i så mycket negativt även i efterhand. Däremot tycker jag det är bra att vi mer och mer lär oss att backa ifrån förhållanden som inte funkar, där våra behov inte tillfredsställs, kemin inte fungerar eller rentav är våldsamma, oavsett om det är psykiskt och fysiskt - tidigare var det ju mycket mer viktigt att stanna kvar oavsett hur det såg ut bakom stängda dörrar. Det är ju sällan man vet exakt vad som hänt mellan ett par, antingen säger ingen någonting eller så hör man bara den ena sidan av historien.
ja absolut, men kärleken tar ju ändå slut och det är det sorgliga.
Kudhos:
Oj, flummigt svar ser jag nu. Det jag menade var alltså att kärleken dog inte, men massa saker hände så att känslorna försvann för varandra. Kärleken hamnade på hyllan. Vi hade en period att försöka pyssla ihop men då var det för sent. 🙁
älskar du hen fortfarande?
dock är det inte alltid att man gör slut för att kärleken dör. Jag och min pojkvän älskar verkligen varandra men nu ska har förmodligen börja studera i Haparanda och jag i Norrköping och vi har insett att det inte kommer att funka
Beror på. Om det t ex var ett par som fungerade bra ihop, men gjorde slut p.g.a. någon dum incident som en av de eller båda ångrar då är det sorligt. Om de däremot bara gled isär mer och mer och sen gjorde slut är det inte annat än naturligt och rätt.
