Forumet - När ska man acceptera sin vikt?

När ska man acceptera sin vikt?

474 0 49
tycker det är absolut omöjligt i dagens samhälle, och jag har inte ätstörningar. det är rätt jobbigt att hela tiden tänka att man måste "gå ner några kg för att man har gått upp några", tror det är förevigat fördömt så länge vi lever i ett sådant samhälle. vad tror ni? accepterar du att du går upp i kg?

Spana också in:

Jag vet inte, men känns som att viktnoja endast drabbar den tvivelfulla ungdomen samt kärringarna i tidningarna som är "så kända" att hela samhället ser varenda nykommen valk.

Det handlar väl om en övergång från den materiella världens krav till den andlinga sfärens accepterande.

Accepterar ej en viktuppgång, vet oftast vad den beror på. [blush]
enhimmelskdrog:

man är nog bara cp


ja, men jag tycker inte det är så konstigt när man hela tiden pressas med smalideal. det låter klysché, men det är verkligen så.

Randroid:

Man skall acceptera sin vikt när den är hälsosam.


ja, i ett idealsamhälle. nog för att min "drömvikt" är hälsosam, och också min nuvarande vilken jag är onöjd med.

fet keffing:

Vill väga så mycket som möjligt. [cool]


du är ju gräbb!

mopsen:

Jag vet inte, men känns som att viktnoja endast drabbar den tvivelfulla ungdomen samt kärringarna i tidningarna som är "så kända" att hela samhället ser varenda nykommen valk.


jag tycker inte det, jag tycker den är överallt från 12 till 70 typ

Nachac:

När man är nöjd med sin kropp.


ja, såklart, men jag vill kunna hantera en viktuppgång
Lounge:

jag tycker inte det, jag tycker den är överallt från 12 till 70 typ


Jag menar huvudsakligen. Man förstörs väl av dagens ideal.
Fast ätstörningar är vanligast i ungdomen, vilket berättar om var problemet primärt bot. Fast ätstörningar ska enligt Freud och hans män vara en revolt mot att bli vuxen. Det är ett så grovt problem.
Lounge:

ja, såklart, men jag vill kunna hantera en viktuppgång


Några få kilon gör ju varken till eller från, du ser ju hur du ser ut, bryr du dig inte så mycket om vikten i sig så kan du ju hantera en uppgång. Det är vanligt att gå upp och ner ett par kilo varje dag och ibland väger man mer och ibland mindre. Tränar man går man ju dessutom upp i muskler.
Jag gick upp en del förra året. Skaffade bil och har ett allmänt beroende av bullar.

Vid årsskiftet insåg jag att min klädstil inte passade mig som lönnfet.
Början på februari så började jag springa nästan varannan dag, slutade äta bullar, åt mindre portioner.
Gav det tid och nu har jag gått ned 10 kilo.
4kg till och jag väger det jag vill väga. Då satt kläderna som bäst.

Jag är vanligtvis en stor matförespråkare. Ät och var glad. Ingen bryr sig i nästa liv.
Men jag gillar min klädstil, så åtgärder behövde vidtas.
tänker inte så mycket på vikt som siffra, mer på typ hur min kropp känns. ba när jag känner mig lite fettig eller mina abs(RIP[cry]) börjar försvinna eller ja ba märker att det går att klämma nånstans som jag tänker att jag borde gå ner i vikt.

eller till en viss gräns iaf. om jag skulle se att jag vägde typ 75 kilo skulle jag nog bli ganska"[censur][chocked]". men sålänge jag väger typ 65-68 kg bryr jag mig inte så mycket pga vet att det är där jag är så smal som jag brukar vara och är nöjd med min kropp.