när livet e någorlunda stabilt m rutiner o grundkänsla

kör på med mina

Schism:
när livet e någorlunda stabilt m rutiner o grundkänsla

kör på med mina

jaha hur vet man d då

amsi: jaha hur vet man d då

ingen aning, men det är så jag ska göra iaf

vet inte... provar att sluta sj nu, hoppas det går bra. gjorde ej det senast. bästa är väl att sluta när man har någorlunda lugn och ro och har tid att träna och göra annat för att motverka ångest/depression

du kanske kan sluta ett litet tag och se hur det går?

Carolineelisabeth95:
du kanske kan sluta ett litet tag och se hur det går?

d är inga allergimediciner vi pratar om.

Blivande_japan:
vet inte... provar att sluta sj nu, hoppas det går bra. gjorde ej det senast. bästa är väl att sluta när man har någorlunda lugn och ro och har tid att träna och göra annat för att motverka ångest/depression

hoppas d funkar. mm ok då väntar jag några månader tror jag men börjar kännas olustigt att ta dom nu.

Carolineelisabeth95:
du kanske kan sluta ett litet tag och se hur det går?

man kan inte bara göra så

Du kan behöva öka doseringen.

Jag tror att det som fungerar bäst är att bara köra på, och sluta med ssri när du har det stabilt och känner att du har flyt med det du vill, hur lång tid det kan ta är ju oklart dock. 

morfar ginko:
Du kan behöva öka doseringen.

ja, har tänkt på det också men är rädd för att biverkningarna ska bli ännu värre 

NEMI:
Jag tror att det som fungerar bäst är att bara köra på, och sluta med ssri när du har det stabilt och känner att du har flyt med det du vill, hur lång tid det kan ta är ju oklart dock. 

tack för svaret!

amsi:

hoppas d funkar. mm ok då väntar jag några månader tror jag men börjar kännas olustigt att ta dom nu.

   

på vilket vis känns det olustigt att ta dem?

Blivande_japan:

på vilket vis känns det olustigt att ta dem?

i början när jag tog dom, de första månaderna blev jag lugn, glad men aldrig ledsen

nu är jag aldrig nöjd så tar annat+gör saker jag inte borde för att få känna ngt som liknar glädje

jag slutade när saker framstod som bättre än någonsin men jag inte riktigt kunde känna att de var det eftersom apatin var som den var, det kanske var fel beslut men behövde känna mig glad även om jag riskerade att må skit sen. ibland tänker jag att jag borde börja igen men skjuter upp och överlever. 

tror att det helt enkelt är dags när nackdelarna känns mer än fördelarna, samt att man kan förlita sig på att man överlever verkligheten utan då förstås.

(wow det var många ord för att säga "jag vet inte")