Forumet - När tar det slut

När tar det slut

628 1 1
Finns det inget stopp på hur mycket man kan sörja? Gråter floder, drunknar i mina egna tårar...
Klarar inte av detta längre..
Saknar min pojkvän så det gör ont! Varför fick inte jag dö i olyckan?? Varför var det just han...
Allt är så meningslöst utan han! Är ensam och kan inte kontrollera min känslor längre! Är arg och ledsen, gör allt för att inte visa det, men det går inte att låta bli... Har kastat alla mina kläder och allt mitt smink i soporna! Har ingen att vara fin för längre, varför skulle jag behöva leva igenom detta för?? Varför är allt så orättvist för? Mina tankar lyder alltid "undra vilket som är det minst smärtsammaste sättet att ta livet av sig på" drömmer om döden under dom få timmar som jag sover, vill ha ett svar om varför just han! Den finaste människan jag någonsin känt!
Varför... Kommer aldrig kunna älska någon annan! Ingen är som han! Finns inga fler som han.
Får bara höra att jag fortfarande är ung och kommer kunna älska någon igen.. Men allt är så meningslöst och ensamt, vet inte vart jag ska ta vägen. Är ingen som pratar om vad jag tänker, oroar mig för mitt sista år i skolan och känner att jag inte vill gå ut, flytta hemifrån, göra sådant som man ska bli lycklig över... Finns inga lösningar, finns en enda som inte kommer gå igenom och det är att få tillbaka min älskade pojkvän..
Han accepterade mig för den jag är.. Nu vill jag inte ens umgås med mina vänner eller gå ut! Är livrädd för vad som väntas om jag far ut och roar mig! Har fått så många hot, vill inte bli ihjälslagen eller höra på hur folk säger att allt är mitt fel.. Ingen människa förstår vad som egentligen hände! Utan dom lägger skulden på mig, att det var jag som dödade min egen pojkvän...
Tar åt mig allt, min kropp ger upp och jag kan aldrig sluta gråta.. Saknar hans närhet och hans fina leende!
När ska detta ta slut....

Spana också in:

Låter som att du går egenom ett helvete just nu, genom att din pojkvän har dött och omgivningen inte är till något stöd när du verkligen behöver det. Just nu känns antagligen tankarna om att han var den enda som du kommer älska osv väldigt starka.. Jag tycker absolut du ska söka hjälp via bup/öppenvårdspsykiatrin (beroende på vilken ålder du är i). De kan hjälpa dig.